18 februari 2021
Carl Åhlström funderar om de i det närmaste incestuösa förhållanden som råder inom den absoluta toppen av svenska medier – högbetalda grindvakter som hoppar mellan de tre stora mediebolagen och bestämmer vad vi ska tänka och vad vi får yttra.
Censuren och avstängningarna av oppositionella i USA har mötts av gillande från DN.
I Dagens Nyheter hade redan i december en av DN-cheferna – Martin Jönsson – krävt utökad censur: ”Twitter borde – måste – stänga av Donald Trump redan nu”, skrev Jönsson. En politiker ska inte få ”bete sig lögnaktigt, rasistiskt, kränkande och svinaktigt… oavsett om han har 88 miljoner följare”.
I ett tidigare inlägg -”Demoniseringen av public service speglar en farlig politisk agenda” – hade Jönsson också varnat för ”att angripa public service” vilket ytterst är ett angrepp på ”den fria journalistiken”, vilket, hur man än ser på det, är ett märkligt uttalande om en statligt styrt mediejätte, som finansieras med 8 miljarder i skattepengar.
Det intressanta med Martin Jönsson är att han är en illustration till den maktkoncentration och samstämmighet som präglar gruppen av högt uppsatta mediechefer som obesvärat rör sig mellan de tre mediejättar, som bestämmer vad som ska sägas i press, radio eller TV.
Vem är då Martin Jönsson? För oss som lämnat DN, så är Martin Jönsson sedan 2016 DN:s redaktionella utvecklingschef. Han har tidigare varit biträdande programdirektör på SR, och dessförinnan Svenska Dagbladets redaktionschef, ansvarige utgivare och en kort tid dess kulturchef.
Jönssons karriär inom de tre koncerner som dominerar den svenska medievärlden – SR/SVT, Bonniers och Schibsted – är inte alldeles ovanlig inom medieeliten.
https://bonnierhotet.wordpress.com/
GillaGilla