DN och Bonnierkoncernens nätverk som hotar Sverige

JANUARI 27, 2012

Om någon har noterat hur miljöpartisten Gustav Fridolin lanserats de sista åren av Bonnierpressen så har de kanske förstått hur Bonnier arbetar. De lobbar för sina politiska favoriter och hjälper dem att få framträda mer i TV och i andra sammanhang. Bonniers porträtterar sina favoriter på ett utstuderat positivt sätt, ger dem utbildning och stöttar dem maximalt. Samtidigt motarbetar Bonnier politiker de inte gillar. Bonnier gillar alltid politiker som försvarar mångkultur och massinvandring och motarbetar alltid politiker som värnar om det svenska Sverige.

Dagens Nyheter är på många sätt en ganska komisk tidning. Ofta raljerar tidningen över hur illa ställt det är med demokrati och yttrandefrihet i andra länder. Som den 19 december 2011 i en artikel av Linnea Johansson där hon kunde berätta att släkten Kim har haft Nordkorea i ett järngrepp i över 60 år. ”Ändå är det mycket som vi inte vet om personerna i diktatorn Kim Jong-Ils familj och närhet” skriver Linnea och berättar sedan en del mindre smickrande detaljer om släkten Kim.

Det var inte så många år sedan som en Nordkoreansk delegation besökte Sverige för att lära sig lite om Sverige. Undrar just om de gjorde ett studiebesök på Dagens Nyheter eller lärde sig något om hur en privat familj har kunnat ha svensk opinionsbildning i ett järngrepp över 60 år, längre tid än familjen Kim styrt Nordkorea.

Nordkoreanerna är nog avundsjuka på hur Bonnierkoncernen har kunna bygga upp sitt imperium, göra stora vinster och påverka hela det politiska klimatet i ett land som har ett flerpartisystem och kallar sig demokratiskt.

Bonniers kommer till Sverige

Så sent som i början av 1800-talet förbjöds judar att komma till Sverige. Det fanns tydliga direktiv om att de inte fick släppas in. Innan dess hade ett mindre antal judar kommit till Sverige, men den invandringen var inte särskilt uppskattad av någon grupp i samhället. De ville inte assimilera sig utan arbetade för att gynna sin egen folkgrupp och än idag finns det judar som är besläktade med judar som invandrade för 200 år sedan och fortfarande ser sig mer som judar än som svenskar. De arbetar också huvudsakligen för Israel, inte för Sverige, trots att deras släkt bott här i flera generationer.

När Bonniers förfader Gutkind Hirschel flyttade från Tyskland till Danmark 1801 hade det svenska samhället inget till övers för denna främmande stam. År 1806 införde vi ett förbud mot att släppa in judar i landet eftersom de fåtaliga som redan fanns här hade blivit en påfrestning som ytterst få medborgare uppskattade. Gutkund bytte namn till Gerhard Bonnier och etablerade sig som bokhandlare i Köpenhamn.

Förbudet mot invandring av judar tycks ha upphävts senare då Gerhards äldste son Adolf flyttade till Göteborg för att bilda en filial i familjeföretaget. Han öppnade ett bibliotek först i Göteborg och sedan även i Stockholm där han också startade ett förlag. Adolf fick sedan sällskap av bröderna David Felix och Albert som flyttade till Stockholm för att hjälpa till att bygga upp företaget.

På ytan såg det helt oförargligt ut. Någon invandrar och startar ett företag. Men bakom denna företagskonstellation fanns redan från början ett etniskt nätverk av askenazijudar som var lojala enbart till sin egen stam, inte till svenskarna. Fransmän, holländare eller andra vita invandrare uppgår i regel i det nya värdlandets befolkning eftersom de är så kulturellt och etniskt lika, men den judiska bakgrunden är mer avvikande. Judarna är ofta så etnocentriska att slitningar ofta uppstår när de försöker påverka värdlandets politik till sin fördel. De är judar och arbetar för judiska intressen i första hand. Deras etniska medvetenhet är större än hos något annat folk. Om andra folk visar samma medvetenhet kallas det rasism.

Bonniers är en mardröm för Sverige

Läs mer här>>>