Swedbank förlorar om rättskraft för vårdslös rådgivning

Publicerad: 2021-03-29 
MIKAEL KINDBOM
https://www.dagensjuridik.se/nyheter/swedbank-forlorar-om-rattskraft-for-vardslos-radgivning/

Svea hovrätt anser att rättskraften av en tidigare hovrättsdom inte omfattar frågan om Swedbank har varit vårdslös i sin rådgivning.
Därför kan denna grund åberopas i ett nytt mål mellan banken och tre bolag.

Swedbank AB väckte talan mot Netsama Fastighets AB, STHM Holding AB och Mehtho AB och begärde betalning. Såvitt nu är relevant har Swedbank och bolagen varit parter i ett tidigare förfarande genom Helsingborgs tingsrätts i ett mål där dom avkunnades i februari 2017.

Helsingborgs tingsrätts dom överklagades till Hovrätten över Skåne och Blekinge som meddelade dom den 5 juni 2018. Genom Högsta domstolens beslut att inte meddela prövningstillstånd har hovrättsdomen vunnit laga kraft.

Vårdslös rådgivning

I det tidigare målet var bolagen svaranden. STHM kom dock att såsom genkärande begära att Swedbank till STHM skulle betala 15 431 161 kronor jämte viss ränta, medan Netsama såsom genkärande kom att begära att Swedbank till Netsama skulle betala 7 621 561 kronor jämte viss ränta. Bolagen åberopade till stöd för sin talan att Swedbank hade varit vårdslös vid den rådgivning som lämnades till bolagen i samband med att de tecknade vissa stängningsbara ränteswapavtal år 2008. Den vårdslösa rådgivningen ledde till att bolagen ingick avtalen och orsakade därigenom bolagen skada motsvarande de nettobelopp som bolagen hade betalt till Swedbankunder avtalets dittillsvarande löptid.

Genom hovrättsdomen ogillades bolagens talan i det tidigare målet. Frågan är om svarandena även i nu aktuellt mål kan göra gällande att Swedbank har varit vårdslös i sin rådgivning.

Samma sakomständighet

Swedbank har gjort sig skyldigt till vårdslös rådgivning. Det görs i detta sammanhang inte gällande att Swedbank har varit vårdslös i sin rådgivning på något annat sätt än vad bolagen gjorde gällande i det tidigare målet. Det är alltså i och för sig fråga om samma påstådda sakomständighet (viss vårdslös rådgivning) i nu aktuellt mål som också har åberopats i det tidigare målet.

Hovrättsdomen innebär, enligt Stockholms tingsrätt, att svarandena inte kvittningsvis kan göra gällande de fordringar som prövades genomhovrättsdomen. De (mot)fordringar som i nu aktuellt mål har gjorts gällande kvittningsvis är dock inte samma fordringar som prövades genom hovrättsdomen.

Enligt tingsrättens bedömning är nu aktuella (mot)fordringar varken alternativa eller ekonomiskt likvärdiga till de i det tidigare målet aktuella fordringarna. Det rör sig om ersättning för olika skador, som skiljer sig åt inte bara kvantitativt. Detta talar starkt för att det skulle anses röra olika (alltså inte samma) anspråk och anspråk som inte heller är alternativa.

Inget hinder

Att det rör sig om anspråk som i och för sig kan ha sin grund i samma rättsförhållande förändrar inte denna bedömning; på motsvarande sätt omfattar till exempel  rättskraften av en dom om skadestånd för sveda och värk inte frågan om ersättning för inkomstförlust orsakad av samma skadegörande handling i en senare rättegång (jfr Nordh, SvJT 2001 s. 660). Med beaktande också av vikten av att inte utsträcka rättskraften för långt kan hovrättsdomens rättskraft, enligt tingsrättens mening, inte hindra svarandena från att åberopa nu aktuell motfordran i förevarande mål.

Fråga blir dock även om hovrättens bedömning av det i förhållande till motfordran bakomliggande sakförhållandet – frågan om den vårdslösa rådgivningen som sådan – ska ges prejudiciell betydelse vid prövningen av motfordran. De motfordringar som nu är aktuella framstår dock på intet sätt som obetydliga i jämförelse med de anspråk som var aktuella (genstämningsvis) i det tidigare målet. Att under sådana omständigheter ge hovrättens (ogillande) fullgörelsedom prejudiciell verkan är att utsträcka dess rättskraft väl långt, även med beaktande av att det i det här fallet kan framstå som tveksamt ur ett processekonomiskt perspektiv att behöva pröva frågan om vårdslös rådgivning på nytt.

Förlorade mellandomstemat

Och svarandena har gjort gällande att den vårdslösa rådgivningen i sig medför icke-betalningsskyldighet avseende det belopp som Swedbank nu har yrkat. Eftersom detta anspråk är ett annat än vad som har prövats i det tidigare målet kan svarandena inte anses vara förhindrade att även i nu aktuellt mål åberopa själva sakomständigheten (viss vårdslös rådgivning) invändningsvis.

Swedbank förlorade därför i mellandomstemat i tingsrätten. Domen överklagades till Svea hovrätt som börjar med att konstatera att mellandomsfrågan förenklat innebär om påståendet om den vårdslösa rådgivningen är rättskraftigt prövat i den första rättegången i förhållande till de finansiella avtalen i deras helhet.

Vid bedömningen är det genkäromålet i det tidigare målet som är av intresse och då hävdade Netsama och STHM att de hade fordringar i anledning av derivatavtalen grundad på nettobetalningar som erlagts av bolagen./ra7w tilljanuari 2016. I detta mål gör Swedbank gällande fordringar som ska ha uppstått den 25 maj 2015 och som motsvarar derivatavtalens utestående värden på den dagen. Bolagen invänder i sin tur att Netsama och STHM samt Melitho som borgensman inte är skyldiga att betala dessa fordringar. Swedbank gör alltså gällande betalningsskyldighet för ej erlagda betalningar och betalningsskyldigheten ska ha uppstått vid en annan tid än de erlagda nettobetalningarna som Netsama och STHM grundade sitt genkäromål på i det tidigare målet.

Detta är utgångspunkterna för hovrättens fortsatta prövning.

Kunde inte väcka fullgörelsetalan

Vid den första rättegången gällde genkäromålet periodiskt förfallande belopp som då redan hade betalats. Enligt Ekelöf m.fl. bör domen över ett delbelopp inte ha rättskraft i en senare process rörande ett annat delbelopp och anger som exempel hyra för olika kvartal, olika amorteringar av ett lån eller köpeskilling som ska betalas i rater. Detta gäller även om det aktuella avtalets giltighet har ifrågasatts redan i den första rättegången.

I detta fall är situationen i och för sig den omvända jämfört med till exempel en talan om betalning av hyresbelopp då det var de betalningsskyldiga Netsama och STHM som var genkäranden i den första rättegången. Swedbank har hävdat att det bör krävas att Netsama och STHM hade räknat fram hela beloppet i den första rättegången eftersom alla fordringar var förfallna till betalning vid tidpunkten för domen i det målet.

Hovrätten konstaterar dock att Netsama och STHM inte kunde väcka fullgörelsetalan avseende hela beloppet eftersom enbart vissa belopp då var förfallna och betalda. Deras uppdelning var inte godtycklig utan de har betalat delbeloppen allt eftersom beloppen har förfallit. I den situationen bör inte krävas av Netsama och STHM att de i den första rättegången istället skulle ha väckt en fastställelsetalan. Hovrättens slutsats är därför att rättskraften av domen från hovrätten över Skåne och Blekinge inte omfattar frågan om Swedbank har varit vårdslös i sin rådgivning.

De påstådda skadorna motsvarar betalningarna/betalningsskyldigheten enligt derivatavtalen. Hovrätten anser att det redan av den anledningen inte finns skäl att behandla invändningen om skadestånd annorlunda än invändningen om att Netsama och STHM inte är betalningsskyldiga. Även i denna del anser således hovrätten att rättskraften av den tidigare domen inte hindrar prövningen av påståendet om vårdslös rådgivning.

Hovrättens prövning innebär således att hovrätten besvarar mellandomsfrågan på samma sätt som tingsrätten och att tingsrättens dom ska fastställas. (Blendow Lexnova)

Läs domen här: