Muminpark i Karlstad inte kommunal angelägenhet

Publicerad: 2021-04-12 
FREDRIKA LAGERYD
https://www.dagensjuridik.se/nyheter/muminpark-i-karlstad-inte-kommunal-angelagenhet/?utm_source=apsis&utm_medium=email&utm_campaign=210412

Förvaltningsrätten stoppar anläggandet av en temapark då kommunens kostnader för att upplåta mark och vidta åtgärder inte står i rimlig proportion till den förväntade nyttan. Kostnaderna skulle nämligen betalas tillbaka genom en tomträttsavgäld som inte var fastställd.
Beslutet innebär även ett otillåtet stöd till enskild näringsidkare.

Kommunfullmäktige i Karlstads kommun beslutade att godkänna ett genomförandeavtal med ett bolag i form av ett markupplåtelse angående byggnation av en Mumintemapark. Enligt avtalet ska en större del av ett område i kommunen styckas av till två skilda fastigheter som ska upplåtas till kommunen genom tomträtt. Giltigheten av upplåtelseavtalet är att den aktuella detaljplanen vinner laga kraft.

”Inte kommunal angelägenhet”

Beslutet överklagades till Förvaltningsrätten i Karlstad av flera enskilda som bland annat gjorde gällande att beslutet inte rör en kommunal angelägenhet och att det har inneburit ett otillåtet stöd till enskild näringsidkare.

Rätten anger dock att temaparken är av allmänintresse för kommunmedlemmarna i enlighet med 2 kap. 1 § kommunallagen, KL, bland annat med hänvisning till att kommunerna har ett utrymme att vara aktiva på kultur och fritidsområdet och att det i plan- och bygglagstiftningen anses vara en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av kommunens mark. 

Däremot föreligger det inte någon rimlig proportion mellan de totala kostnaderna för parken och den förvärvade nyttan, på det sätt som behövs för att kravet på allmänintresse ska vara uppfyllt. I flera rättsfall på området har de förväntade kostnaderna och intäkterna av etableringen haft stor betydelse för bedömningen, liksom de turistekonomiska effekterna av den. 

73 miljoner

I det här fallet är drygt 73 miljoner kronor av kostnaderna för kommunens åtgärder kopplade till upplåtelseavtalet med bolaget. Av dem utgör runt 42 miljoner kronor kostnader för kompensatoriska åtgärder eller ersättningsinvesteringar i form av flytt och iordningställande av bland annat badplats och grillplatser för befintliga anläggningar i området, som inte längre kommer att kunna användas av allmänheten. 

Kommunen hade uppgett att de totala kostnaderna ska finansieras genom intäkter från bolaget, minst 57,7 miljoner kronor genom tomträttsavgäld och resterande belopp genom särskilda avtal. Tomträttsavgälden är dock inte fastställd, utan det ska ske först senare genom tomträttsavtal, och någon beroende markvärdering eller utredning om temaparkens bärighet har inte gjorts.

Klagandena hade anfört att tomträttsavgälden inte både kan utgöra en marknadsmässig markhyra och återbetalning av särskilt investerade medel. Om avgälden ska täcka återbetalningen av kommunens investeringar innebär det dessutom att själva markupplåtelsen blir vederlagsfri och att nettobehållningen av markupplåtelsen blir väsentligt lägre än själva marknadsvärdet.

Inte bemött argumenten

Rätten håller med om detta och betonar att kommunen inte bemött argumenten med någon aktiv motbevisning och inte heller klargjort för hur tomträttsavgälden kan komma att täcka både hyran för marken och avbetalning på kostnaderna för åtgärderna. 

Den enda möjligheten som domstolen ser för kommunen att, åtminstone delvis kunna få tillbaka sina investerade medel, är att markpriset för upplåtelseområdet avsevärt övervärderas. Detta är dock inte möjligt eftersom avgälden ska vara marknadsmässig.

Inte heller de turistekonomiska effekterna gör att etableringen är proportionerlig och till ekonomisk nytta för kommunen. Det saknas som nämnt en utredning om temaparkens bärighet och de effekter som en etablering kan innebära för kommunen, och det har inte heller gjorts någon närmare analys av hur många som skulle kunna tänkas besöka parken.

Upphäver beslutet

Domstolen väljer därför att upphäva nämndens beslut och konstaterar avslutningsvis att belsutet dessutom innebär ett otillåtet stöd till enskild näringsidkare. Detta då de av kommunen finansierade åtgärderna utgör en ekonomisk fördel för bolaget som det inte skulle ha fått under normala marknadsmässiga förhållanden. 

En särskild ledamot i rätten är dock skiljaktig, och anser att det är för tidigt att fastställa om markupplåtelseavtalet strider mot 2 kap. 1 eller 8 §§ KL. Han hänvisar till att tomträttsavgälden ännu inte är bestämd och att det innan detaljplanen har vunnit laga kraft inte är möjligt att fastställa avgälden eller bedöma om den framtida tomträttsavgälden är marknadsmässig. Enligt honom borde överklagandena därför ha avslagits. (Blendow Lexnova)