Frågan om kvinnors och mäns lika rättigheter ska vara universell

IS etablerar sig i Afghanistan – Strider mot både afghanska armén och  talibanerna

2021-09-22

Olle Ljungbeck

Detta borde vara den tandlösa tigerns – Förenta Nationernas – främsta mål. Alla
andra frågor får komma därefter.

Av erfarenhet vet vi att det finns ett hinder att hos USA, Ryssland, och bla Kina
nå en absolut enighet i alla frågor. Detta hinder borde rimligtvis inte finnas vad gäller kvinnors och mäns lika rättigheter när det gäller de tongivande staterna i världen. Men för att nå dit får det inte endast pratas och daltas.

Sverige är ett praktexempel på att man verbalt, tydligt markerar sin anslutning till humanistiska värderingar. Men när det kommer till de konkreta fallen händer inte mycket. I stället daltar man med förtryckarna.

Under Stefan Löfvéns regeringstid har vi tagit in fler manliga individer – någonsin -från stater som förnekar kvinnor samma rättigheter som männen. Därför har vi under hans regering fått ett våld mot svenska kvinnor som aldrig tidigare förekommit i sådan  storlek, och som tar sig uttryck i såväl mord, våldtäkter, terror och allt slags förtryck av aldrig tidigare omfattning. Detta skulle vi givetvis kunna minimera om orden följdes av handling. Innebärande hårda straff och därefter återförvisning av alla invandrade män som i sin dagliga gärning inte lever upp till att respekterar kvinnors likaberättigande.

Vi skall inte heller ta emot individer som bekänner sig till islam grundat på koranens barbari.

I stället får vi dagligen läsa politikernas – inte minst de kvinnliga politikernas och kvinnoföreningarnas tjat om kvinnors rättigheter utan att de verkligen arbetar för detta i riksdag och regering. I stället hittar de ständigt förmildrande omskrivningar om männens våld. Dessa män som från födseln indoktrinerats med kvinnohat från jordens värsta och mest barbariska religion.

Den återgång till barbarsamhället vi nu ser i Afghanistan borde inte vara möjlig om varje ”civiliserad” stat tar sitt ansvar genom att verka för att FN:s deklaration  om de mänskliga rättigheterna blir en realitet.

Självklart kommer talibanerna inte att lyssna eller rätta sig efter FN:s deklarationer. Men lika självklart är att om de sju stormakterna och ytterligare merparten av världens övriga stater konsekvent och stenhårt går in för att krossa talibanstyret, men också kvinnoförtrycket i Iran etc, så skulle dessa barbarer inte kunna fortsätta sin terror mot kvinnor. Det är självklart inte genom krig vi löser detta.

Enas de stater som jag nämnt kan dessa genom en total blockad på alla områden inom ett års tid ha krossat de barbarer etc som nu tagit över Afghanistan. Med denna eniga front mot kvinnoförtrycket skulle inte minst de tre ledande staterna visa världen att de står på humanismens grund.
Men därför krävs det att flertalet övriga stater – inte minst regeringen i Sverige – slutar med sitt daltade med dessa barbarer och behandlar dem därefter. De skall konsekvent oskadliggöras och efter avtjänat straff ovillkorligen utvisas.

Den främsta uppgiften för svenska politiker skall därför bli att som enda punkt verka för vad jag föreslagit ovan. Når man det resultat jag kräver, kan vi visserligen inte visa överseende med den hittills förda politiken rörande kvinnor de senaste ca 7 åren, men en vi kan känna en större hoppfullhet om att svenska politiker framdeles kommer att arbeta mer seriöst med kvinnors rättigheter.