Besvikelsen i S över valen av ministrar: “Fattar inte”

3 dec 2021
Tomas Nordenskiöld
https://www.expressen.se/premium/politik/ilskan-i-s-efter-anderssons-utnamningar-fattar-inte/

Drömstarten uteblev för statsminister Magdalena Andersson, som med sina oväntade ministerutnämningar har tagit stora risker. 

– Det är konstigt och dumt, säger en tung S-källa om irritationen internt.

I det tysta har hon samtidigt byggt upp en ny maktkrets runt sig. I den här veckans upplaga av Politikrummet skriver Expressens Tomas Nordenskiöld om hur Magdalena Andersson nu demonstrerar sin makt.

√ Förvåning när ”givna” kulturministern ratades. 

√ Ilska i mäktiga S-distrikten. 

√ Ministern som anses vara ännu mer höger än Mikael Damberg. 

√ Anderssons maktambition – stärker upp det egna kansliet.

√ Ris och ros till statsministerns nya stabschef. 

I skuggan av all turbulens kring Annika Strandhälls obetalda räkningar och förundersökningen mot Tomas Eneroth har statsminister Magdalena Andersson byggt upp en ny stab runt sig, där några av landets mäktigaste nu samlas. 

Emma Lennartsson tillbaka som statssekreterare, nu på finansdepartementet. Arkivbild. Bild: Erik Simander/TT

Och mäktigast av dem alla blir som väntat Emma Lennartsson, (bilden) som statsministerns nya statssekreterare. En post hon haft förut, men tvingades lämna till följd av Transportstyrelseskandalen 2017 då hon missade att föra vidare allvarlig information. 

I fjol plockades hon dock in i igen, men då av Magdalena Andersson, som utsåg henne till sin statssekreterare på finansdepartementet. Syftet, som snacket då gick i partiet, var att göra Andersson till statsminister. Att det var så man sa – och så det blev – säger en del om Lennartssons tyngd internt.

Nu har hon för andra gången lett arbetet med att utse en ny regering. Det har också spekulerats om Lennartsson som ny minister, men Magdalena Andersson vill uppenbarligen behålla Lennartsson tätt vid sin sida. Och i termer av makt är det få ministerposter, om ens någon, som slår den post hon nu får som mäktigaste tjänstemannen i landet.

Nu blir uppdraget att styra mycket av regeringens arbete. Och att styra mer uppifrån är en ambition Magdalena Andersson har, i kontrast till Stefan Löfvens delegerande ledarskap som inte anses ha varit framgångsrikt. 

Magdalena Andersson: Så förbereder inre kretsen inför makten

Emma Lennartsson ersätter därmed Nils Vikmång, (bilden) som haft motsvarande post hos Stefan Löfven under de senaste fyra åren, men på tisdagen meddelade att han gått vidare. 

Spelet som ledde till Karin Rödings avgång – UniversitetslärarenMagdalena Andersson tar även med sig Stefan Engström (bilden). Även han har utsetts till statssekreterare i statsrådsberedningen och blir också Anderssons stabschef.

Tillsammans kommer Emma Lennartsson och Stefan Engström utgöra den innersta maktkretsen runt statsministern.

Stefan Engström har tidigare jobbat under både Göran Persson och Mona Sahlin, och efter ett par år utanför politiken – som kommunikationschef på bland annat Svensk biblioteksförening – plockades han in igen av Magdalena Andersson och blev hennes stabschef 2017.

I den rollen anses han ha varit betydelsefull. Styrningen av finansdepartementet fungerade under Anderssons första år som finansminister dåligt, och Andersson sågs enligt många alltför mycket som en stram teknokrat.

Har setts ”ränna runt”

Senast har Stefan Engström varit statssekreterare åt Matilda Ernkrans, men har under hösten setts mer uppe hos Andersson på finansdepartementet och han också setts ”ränna runt” i regeringskansliet för att förbereda maktövertagandet. 

Internt är bilden av Stefan Engström delad. Vissa höjer honom till skyarna, andra uppskattar inte alls hans framfart och ledarstil. Men när statsrådsberedningens makt nu ska stärkas på de enskilda departementens bekostnad lär det behövas personer som inte är rädda för att trampa på tår. 

 

Ytterligare en som Andersson handplockat och nu får en central roll i den nya staben hon byggt upp är Gösta Brunnander. Han har tidigare varit pressekreterare åt Andersson och senare också Stefan Löfven. Han hann dock lämna politiken tillfälligt för att sedan, när Löfven tillkännagav sin avgång, plockas in igen av Magdalena Andersson. Och han har den senaste tiden ständigt synts i hennes närvaro. Nu blir han biträdande stabschef.

Ytterligare medarbetare håller nu på att plockas in. Men en hel del kända ansikten blir också kvar. Som Mats Andersson, som på nytt utsetts till statssekreterare. Hans tyngd och erfarenhet, bland annat av att förhandla med Centerpartiet, är något Magdalena Andersson behöver. Även Odd Guteland, som varit Stefan Löfvens presschef, ser ut att bli kvar.

Kritiken: ”En jävla massa stockholmare”

I övrigt kan man konstatera att Anderssons nya stab redan haft en del att hantera. Starten har inte gått så där överdrivet smidigt.

Den tidigare så goda stämningen i partiet, som kulminerade på kongressen i början av november, är som bortblåst.

Nu är det tvärtom rejält irriterat på sina håll. Det ska sägas att det i och för sig hör till. Det är alltid många som är besvikna och känner sig förfördelade efter en regeringsbildning.

Men Magdalena Andersson och Emma Lennartsson har med sina ministerutnämningar lyckats trampa på många tår, för att inte säga stampa. Det är i alla fall så det känns för många.

– Retoriken har varit vänster, men utnämningarna är tydligt höger. Och det är en jävla massa stockholmare, säger en besviken S-företrädare, med en tung befattning i partiet. 

Trots att partiets vänsterfalang slöt upp bakom högerkandidaten Magdalena Andersson från Stockholms län och lojalt applåderade valet av henne har de i princip inte fått något betalt i termer av ministerutnämningar.

– Det är konstigt och dumt. Jag fattar inte hur de tänkt, säger en tung S-källa. 

Mikael Damberg (S): ”Äldreomsorgen vår akilleshäl” | SVT Nyheter

Att Mikael Damberg skulle bli finansminister var i och för sig väntat, men inte mindre kontroversiellt för det. Han är precis som Andersson hemmahörande i högerfästet Stockholms län. Och att ha två från länet på de tyngsta posterna är att utmana oskrivna regler.

Få har dessutom en lika stark högerstämpel i partiet som just Damberg. Ja, det skulle vara Max Elger då, som varit Magdalena Anderssons statssekreterare och brukar lastas för att hon så länge höll fast vid den strama finanspolitiken.

Nu blir Elger själv finansmarknadsminister, en oväntad utnämning. Han tillhör i och för sig Stockholms stad, men han har helt fel politisk profil för att göra S-folket i staden glada. 

 

För att hänga med här: Stockholms stad och län är alltså två olika distrikt som alltsomoftast stått på olika sidor när partiet krigat internt. Länet är höger och staden vänster. 

Lawen Redar (S) - Riksdagen

Och för S-folket i staden är utnämningen av Elger inget att fira. Där var man i stället helt inställda – precis som alla andra – på att Lawen Redar skulle bli kulturminister. Men så blev det alltså inte.

– Alla är sura nu, sammanfattar en stämningsläget.

Att Anders Ygeman, som är ordförande för partiet i Stockholms stad och tydligt vänster, lyfts fram i rampljuset igen och tillbaka till justitiedepartementet räcker inte för att ändra på den saken – som det verkar.

För länet har fått alldeles för mycket. Och tongångarna är liknande på många håll även om det också finns dem som viftar bort de sura minerna som gnäll.

Strandhäll ingen tröst för Göteborg

Det mäktiga och röda Skånedistriktet som var först med att backa upp Andersson har kvar Morgan Johansson i regeringen, och han också fått utökade ansvarsområden. Men det är långt ifrån tillräckligt för att skåningarna ska vara nöjda. De hade förväntat sig mer. Och Västsverige har inte fått någon alls. Annika Strandhäll har bott i Stockholm alldeles för länge för att räknas, får man höra om man påtalar att hon trots allt kommer från Göteborg. 

Tilldelningen till skogslänen, partiets maktkluster i norr, har varit betydligt mer generös, med tre nya statsråd: Ida KarkiainenJohan Danielsson och Anna-Caren Sätherberg

Men den allmänna känslan är ändå att Andersson tagit risker med sina oväntade utnämningar. Principen att det är bättre att ta in potentiella kritiker i regeringen, och att ha några av dem som riskerar att hugga en i ryggen nära sig har inte tillämpats av Andersson, menar vissa.

Snarare har hon demonstrerat sin makt. Om det är klokt eller kommer att straffa sig återstår att se.


LÄS MER: En nystart – med Ygeman, Johansson och Strandhäll? 

LÄS MER: MP:s svåra roll utanför regeringen: ”Är kluvet”

LÄS MER: Högerblocket splittrat – L redo att göra upp med S

 

 

 

 

 

Löfven har tillsatt 22 sossar som myndighetschefer – ”i strid med grundlagen”

Löfven har tillsatt 22 sossar som myndighetschefer – ”i strid med grundlagen”

1 december 2021
Mattias Albinsson

https://samnytt.se/lofven-har-tillsatt-22-sossar-som-myndighetschefer-i-strid-med-grundlagen/

Stefan Löfven har under sin tid som statsminister gett hela 22 ledande socialdemokrater jobb som myndighetschefer – flera gånger utan att politikerna behövt söka den aktuella tjänsten. Enligt grundlagen ska vid statliga anställningar ”avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet” – något Socialdemokraterna anklagas för att bryta mot.

Det är den liberala tankesmedjan Timbro som presenterar en rapport där de går igenom hur regeringen Löfven mellan 2014 och 2020 använde sin utnämningsmakt vid tillsättandet av myndighetschefer. Exempelvis generaldirektörer, diplomater och ordinarie domare i domstolar.

Under den studerade perioden utnämnde den rödgröna regeringen 173 opolitiska myndighetschefer. 40 av dessa chefer var trots det politiska tillsättningar, varav 22 socialdemokrater. I synnerhet stora myndigheter med stora budgetar, många anställda och centrala roller i samhället har under regeringen Löfven fått socialdemokrater som myndighetschefer.

Som exempel kan nämnas Sida, som Socialdemoktaternas tidigare partisekreterare Carin Jämtin är generaldirektör för sedan 2017. Polismyndigheten, som mellan 1 januari 2015 och februari 2018 hade tidigare socialdemokratiske statssekreteraren Dan Eliasson som rikspolischef. Samt Socialstyrelsen som sedan 2015 leds av före detta S-politikern Olivia Wigzell.

Många gånger har s-politiker fått chefstjänsterna utan att ens ha behövt söka dem.

Inga sverigedemokrater som chefer

Även politiker från de övriga partierna har under Stefan Löfvens tid som regeringschef utnämnts till myndighetschefer. Ett exempel på det är Liberalernas förre partiledare Jan Björklund som förra året utsågs till Sveriges ambassadör i Italien.

Timbro konstaterar emellertid att de flesta tidigare politiker som utsågs till myndighetschefer av Löfven är socialdemokrater, och att företrädare för de andra partierna som får dylika chefsjobb i regel placeras på mindre myndigheter med ett inte lika omfattande inflytande i samhället.

Ingen av de myndighetschefer som utsågs mellan 2014 och 2020 är sverigedemokrat, trots att det är Sveriges tredje största parti.

Löfven har ”missbrukat utnämningsmakten”

Regeringens agerande kan ha gjort att människor som sökt de utlysta chefstjänsterna drabbats på ett negativt sätt. Enligt regeringens egna uppgifter var det exempelvis 28 personer som sökte tjästen som ny Sida-chef hösten 2016. Trots det lät Löfven posten vara vakant fram till april året därpå, när Carin Jämtin avgick som partisekreterare och kunde ta över myndigheten.

Timbro anklagar i sin rapport regeringen Löfven för att ha missbrukat sina befogenheter att utse myndighetschefer och att inte ta hänsyn till ”förtjänst och skicklighet”, vilket regeringsformen kräver.

”Socialdemokratin har agerat i strid med grundlagen och missbrukat regeringsmakten”, skriver tankesmedjan.

Timbro föreslår nu ett antal åtgärder för att öka transparensen och minska politiseringen vid tillsättandet av myndighetschefer.

LÄS ÄVEN: AVSLÖJAR: MP-kommunalråd utan utbildning fick jobb som miljöchef av underordnad tjänsteman

LÄS ÄVEN: AVSLÖJAR: MP-politiker anställdes för ledaregenskaper – nu tvingas kommunen ta in extrachef

Annika Strandhäll vem tror du att du lurar?

Annika Strandhäll (S) gjorde sig ökänd som den minister som utförsäkrade tusentals sjuka svenskar. Nu är hon återigen i rampljuset efter att det framkommit att hon har haft hela nio ärenden hos kronofogden.

JK: ”Mångmiljonkrav mot staten för coronarestriktionerna”

Justitiekanslern Mari Heidenborg

2021-11-26
https://www.dagensjuridik.se/nyheter/jk-mangmiljonkrav-mot-staten-for-coronarestriktionerna/

Skadeståndskraven mot staten för hur coronarestriktionerna har slagit mot både företag och enskilda har börjat strömma in till justitiekanslern. ”Det handlar om mångmiljonbelopp och vi håller på att utreda de krav som vi har fått in. Det är väldigt, väldigt svåra frågor där vi har sökt expertkunskap för att se hur grundlagen förhåller sig till de här restriktionerna”, säger JK Mari Heidenborg som också berättar varför hon tycker att det är viktigt att enskilda, även i andra sammanhang, ska kunna få skadestånd när staten har gjort sig skyldig till grundlagsbrott.

Vi börjar med heraldiken… JK:s vapen innehåller ju en ovanlig symbolik: Tranan till höger står på ett ben och håller en stor sten i sin andra fot. Om tranan skulle slumra till så faller stenen ner på den andra foten så att tranan omedelbart vaknar…

– Ja, det är väl en bra symbol för vaksamhet! JK får inte slumra till utan alltid ha ett vakande öga på statsförvaltningen så att staten lever upp till sin egen rättsordning.

– Som JK ska jag vaka och se till att våra medborgerliga fri- och rättigheter är skyddade och efterlevs.

Finns det en motsättning mellan å ena sidan detta och å andra sidan JK:s uppdrag som ”statens advokat”?

– Det är något av en missuppfattning att JK, som ”statens advokat”, ska försvara staten med näbbar och klor. Det är inte alls den roll vi har.

– Vi ska bevaka statens rätt men i detta ligger att vi ska se till så att rättssystemet fungerar och att lagar följs. Det handlar inte så mycket om att försvara staten utan om att se till att det blir rätt. Om det har blivit fel så ska staten svara för det, naturligtvis.

Det handlar alltså inte om att, som en ”vanlig advokat”, nitiskt och redligt tillvarata klientens intressen och föra klientens talan i alla delar, menar du?

– Nej, att JK ska tillvarata statens intressen innebär att vi ska se till att det blir bra för staten som organisation.

– När JK medverkar i rättsprocesser handlar det inte så mycket om att försvara statens rätt utan snarare om att se till så att staten lever upp till de lagar som den själv har stiftat.

Vad innebär det i praktiken?

– Att när vi går upp i rättegångar så för vi våra processer ganska annorlunda jämfört med en vanlig process. Om staten blir stämd så tittar vi först på om det faktiskt handlar om ett rimligt krav. Om svaret är ja så medger vi kravet.

– Ibland tycker vi att det, i och för sig, är ett rimligt kvar som framförs men att rättsläget är oklart – att det saknas rättslig reglering eller praxis för att vi ska betala – och då kan vi gå till rättegång.

– Då försöker vi föra processen så att det underlättar för den enskilde. Vi försöker renodla processen och vara tydliga med vad det är som är själva stridsfrågan.

Många advokater som företräder klienter med anspråk mot staten anser att JK är en ”gatekeeper” – alltså att JK håller emot för att inte öppna dammluckorna för andra med liknande ärenden…

– Jag tycker inte att vi agerar så och jag har ett färskt exempel på det. Vi fick en begäran om skadestånd för långsam handläggning när det gällde ett strandskyddsärende hos länsstyrelsen. Vi kunde direkt konstatera att det handlade om långsam handläggning och betalade ut skadeståndet.

– Detta ledde till att organisationen Centrum för rättvisa (som hade varit ombud i det första fallet, reds anm.) gick ut och underlättade för andra personer som hade hamnat i samma situation, vilket ledde till att vi fick ytterligare 60 krav på vårt bord.

– Alltså: om det finns en rättslig grund eller ett tydligt lagstöd för kravet så ska JK bifalla det. Sedan kan det finnas fall där vi inte är överens om storleken på skadeståndet, men det är ju en helt annan fråga.

Hur ofta jämkas den typen av ersättningar – alltså fall där JK anser att kravet i sig är korrekt men inte storleken på kravet?

– Det är väldigt vanligt. I flertalet av fallen.

– I de fall där vi kan konstatera att det har skett någon form av överträdelse, fel eller försummelse från statens sida så är det alltså inte särskilt ofta som man får fullt bifall när det gäller storleken på de skadestånd som man har begärt.

Hur ofta godtas er jämkning så att det blir en förlikning?

– I de flesta fallen. Men det händer ju naturligtvis att människor inte går med på vad vi erbjuder och använder sin möjlighet att stämma staten vid domstol.

Förra året låg JK i 33 rättegångar. Hur ofta förlorar ni?

– Det händer att vi tappar ett och annat mål… Men inte jätteofta. De flesta gånger som vi blir stämda vinner vi.

Förra året hanterade JK 1 152 ärenden med krav mot staten enligt skadeståndslagen. Hur många av de som begär skadestånd får dessa beviljade av JK?

– En minoritet. Många krav är illa underbyggda och handlar till exempel om människor som inte har fått bifall i domstol och därför riktar kravet till JK istället.

Enligt JK:s remissyttrande är du positiv till en lagändring som innebär att grundlagsbrott från statens sida ska kunna vara skadeståndsgrundande för enskilda. Berätta…

– Vi har ju våra grundlagar som ska ge skydd för medborgarna men när det har handlat om överträdelser mot sådant som i och för sig regleras i den svenska grundlagen har den enskilde i stället fått skadestånd med stöd av Europakonventionen för mänskliga rättigheter.

– Utifrån det kan det finnas en poäng i att vi använder vårt eget grundlagsskydd i större utsträckning.

Varför är det viktigt med en lagstiftning om att kunna få skadestånd som grundar sig direkt på regeringsformen, menar du?

– Det där är en jättestor fråga som har med vår rättspositivistiska syn att göra från början… För att kunna få framförallt ideellt skadestånd ska det finnas stöd i lag. Sedan har det vuxet fram en HD-praxis om skadestånd som är baserat på Europakonventionen, EU-stadgan och regeringsformen…

– Allt detta går ju tillbaka till statens tidigare njugga inställning till att utge ideella skadestånd.

Du använder ordet ”njugga inställning”…

– Ja, det gör jag… I syfte att få genomslag för de mänskliga rättigheterna – human rights överhuvudtaget – tycker jag att det är rimligt att vi ska kunna använda vår egen konstitution, och givetvis även de internationella konventionerna, för att leva upp till de rättsstatliga principerna.

Vad ligger då till grund för den tidigare så njugga inställningen även från JK:s sida?

– JK ska ju hålla sig till praxis och se till så att praxis växer fram i domstolarna. JK ska inte vara progressivt. Om vi ska dela ut skadestånd måste det finnas tydligt stöd i lag eller praxis och det har det inte gjort. Därav den njugga inställningen…

Kommer det att öppna dammluckorna, tror du? Kommer antalet fall att öka där fler människor vill ha skadestånd för grundlagsbrott från statens sida?

– Jag tror att antalet sådana ärenden kommer att öka och ganska många kommer att hamna på JK:s bord. Om man inte går direkt till domstol så är det ju här som kraven kommer att hamna.

Är det bara kränkningar av de enskildas rättigheter i grundlagen – alltså 2 kapitlet regeringsformen – som kommer att omfattas av möjligheten till skadestånd?

– Som jag ser det handlar det bara om 2 kapitlet.

Inte till exempel första kapitlet, låt säga bestämmelsen om allas likhet inför lagen, eller 8 kapitlet om normgivningsmakten, vem som har rätt att utfärda vilka regler?

– Det där får ju bli en fråga för domstolarna. Skulle jag som JK få ett sådant ärende på mitt bord skulle jag säga nej i avsaknad på klar och tydlig reglering och praxis på området.

Jag träffade nyligen Coronakommissionens ordförande Mats Melin som sa att det sannolikt kommer att dyka upp skadeståndsanspråk mot staten med anledning av de restriktioner som har använts under pandemin. Hur ser du på det?

– Jag har redan fått in sådana skadeståndsanspråk från verksamheter som har fått väldigt stora inskränkningar på grund av olika typer av restriktioner.

– Det handlar om ganska stora verksamheter och skadeståndskrav på mångmiljonbelopp.

Hade du väntat dig att den här typen av krav skulle komma in till JK?

– Ja, det var väntat. De här handlar ju om inskränkningar i våra fri- och rättigheter på en mängd olika sätt.

– Det skulle ha varit konstigt om vi inte hade haft en diskussion om vad som är rimligt samtidigt som restriktionerna på många sätt har varit nödvändiga. Det här handlar om att göra proportionalitetsbedömningar.

Har du alltså förståelse för att frågor om skadestånd mot staten väcks i de här sammanhangen?

– Ja, absolut! Det är besvärligt när två så viktiga samhällsfrågor ställs emot varandra – en pandemi där det handlar om att skydda människor samtidigt som skyddet inte får inkräkta på våra fri- och rättigheter mer än nödvändigt.

– I hur stor mån ska varje sådan restriktion få inkräkta? Det finns inget enkelt svar på den frågan och vid en bedömning får man titta på varje enskild restriktion i förhållande till varje enskild fri- och rättighet.

Det låter som om det skulle kräva grannlaga överväganden…

– Ja, vi håller på att utreda de krav som vi har fått in. Det måste utredas ordentligt hur detta förhåller sig till svensk grundlag.

– Det är väldigt, väldigt svåra frågor där JK har sökt expertkunskap för att se hur grundlagen förhåller sig till de här restriktionerna.

Går det i någon viss riktning som det ser ut nu?

– Det här kommer ju sannolikt att gå till domstolsprövning. JK ska inte ligga steget före utan praxis ska drivas fram i domstol.

Kommer du få fler sådana här fall på ditt bord?

– Ja, många verksamheter har drabbats och dessutom finns det enskilda som kommer in med krav.

– Vi har redan fått in krav när det gäller till exempel covidpassen – att de har varit förknippade med fel och motsvarande.

Är det här problematiskt för JK och staten?

– Nej, jag ser det inte alls som problematiskt. Även om vi skulle få ett prejudikat som inte går vår väg så har vi ändå fått ett prejudikat som säger hur rättsläget ser ut och då får vi anpassa oss efter det.

JK hamnade nyligen i blåsväder för det ärende där en dömd våldtäktsman fick 840 000 kronor i ersättning sedan han hade beviljats resning av Högsta domstolen och hans åldersbestämning och påföljd sedan hade ändrats. Var du beredd på att kritiken skulle komma?

– Nej.

Du har fått 200 000 protestunderskrifter… Har du förståelse för upprördheten?

– Ja, definitivt! Men som JK måste jag tillämpa lagen sakligt, opartiskt och lika för alla.

Det finns ju en bestämmelse om möjlighet till jämkning i den så kallade frihetsberövandelagen. Kunde inte den ha tillämpats?

– Det är inte så enkelt och det har att göra med att lagen innebär ett strikt ansvar för staten i samband med överträdelser av en grundläggande rättighet.

– Den här personen har alltså fått ett mildare straff efter resning men inte blivit frikänd och det finns en särskild bestämmelse i lagen som tar sikte på just den situationen. Och då kan man inte jämka.

En del av kritiken går ut på att våldtäktsmannen får större ersättning än hans offer har fått i skadestånd…

– Det är två helt olika system. Det kan vara på sin plats att säga att man just nu ser över skadestånd till brottsoffer, att man vill höja dem och ta bort regeln om att den som får frihetsberövandeersättning är fredad från utmätning. Det tycker jag är rimligt.

– Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att frihetsberövandelagen, som har tillämpats i det här fallet, innehåller ett väldigt, väldigt starkt ansvar för staten. Som JK ska jag tillämpa de lagar som finns och kan inte välja att inte tillämpa en lag i ett visst fall för att just det fallet skulle få ett utfall som inte går allmänhetens eller opinionens väg.

Nu kom ju beslutet att skapa en upprördhet som du säger att du har förståelse för. Borde lagen ändras?

– Det här är ett närmast unikt fall… Jag förstår upprördheten men med den rättsordning vi har får man nog räkna med att det kan komma väldigt enstaka fall där tillämpningen faller ut märkligt, kanske till och med oönskat, i det enskilda fallet.

– Det är tveksamt om det skulle ge skäl för en lagändring.

Ett annat JK-ärende som har diskuterats mycket inom i vart fall juristbranschen är det fall som du drev till Högsta domstolen för att få en advokat utesluten ur Advokatsamfundet. Varför var det fallet så angeläget att driva?

– Därför att det handlar om rättigheter som är oerhört viktiga för den misstänkte – nämligen enrumsprivilegiet och rätten till insyn i förundersökningar. Att en advokat missbrukar det förtroendet genom att föra ut information från en person som sitter häktad med restriktioner kan äventyra de här viktiga rättigheterna.

– Det skapar en förtroendebrist från åklagare och polis men också från allmänheten. Det är därför viktigt att advokaterna lever upp till det höga förtroendet som de har och också ska ha.

Du ville alltså få till ett prejudikat?

– Ja, det ville jag. Det finns ett stort intresse för verksamma advokater att veta hur man ska tolka de här reglerna.

– Ett annat skäl till att driva fallet var att jag tyckte att Advokatsamfundets disciplinnämnd hade fjärmat sig från tidigare HD-avgöranden där liknande fall hade lett till uteslutning (i det nu aktuella fallet hade disciplinnämnden bara meddelat varning och straffavgift för advokaten, reds anm.).

Som JK har du ju även att vaka över rättssäkerheten i riket. Om du tar ett helikopterperspektiv på rättstatsfrågorna och den utveckling vi ser på många håll i världen. Vad säger du då?

– Om man tittar på utvecklingen i till exempel Ungern och Polen så har de ju lyckats montera ner stora delar av demokratin genom demokratiskt fattade beslut.

– Det visar att det viktigaste är att vi i tid ser till att stärka alla våra rättsstatliga institutioner så att det tar tid att montera ner dem.

Kan du ge exempel på ändringar som borde göras i Sverige?

– Ja, vi måste stärka vad som krävs för att ändra grundlagen.

– Vi bör stärka domstolarnas självständighet när det gäller tillsättning av domare, möjligheten att ändra antalet domare i våra högsta instanser och deras pensionsålder, disciplinansvaret för domare och fördelningen av pengar till domstolarna som idag ligger hos Domstolsverket som ju är en myndighet under regeringen.

Samtidigt är ju din egen myndighet, Justitiekanslern, också en myndighet under regeringen och har tillsyn över domstolarna…

– Ja, här kan jag även peka på min egen roll där jag som JK har långtgående befogenheter att agera mot domare, inte minst domare i våra högsta instanser.

– Även JK:s tillsyn över domstolarna är en fråga som kan vara värd att diskutera. JK uppträder ju som part i domstol och har samtidigt tillsyn över dem som ska hantera rättegången och döma.

– Så ja – man kan diskutera om JK verkligen ska ha kvar tillsynen av domstolarna.

Är det lämpligt att JK har ett så starkt mandat som idag om Sverige skulle hamna i klorna på en auktoritär regering?

– Det kan bli en väldigt besvärlig sits. En annan regering med en annan agenda och en regimtrogen JK med stora befogenheter är riskabelt i en sådan situation.

Var skulle din egen gräns gå som JK?

– Även om Sverige skulle få en regering med inslag som jag inte gillar så skulle det inte föresväva mig att avgå som JK av den anledningen.

– Men det är klart att det finns en gräns… Om vi hamnar i en situation där lagarna ändras och vi inte längre har något grundläggande skydd för fri- och rättigheter, att de mänskliga rättigheterna sätts åt sidan och att vi inte längre har någon rättsstat – då skulle jag inte vilja vara justitiekansler längre.

Afs: Nej till vaccinpass!

Vaccinpass och corona: Så fungerar vaccinationsbevis - DN.SE

2021-11-22

En mycket aktuell fråga är de vaccinpass som regeringen nu planerar att införa den 1 december. Vi får dagligen frågor av oroade medborgare om vad vi anser om detta. Vår linje har varit klar från första början: ett starkt nej till vaccinpass. Människor ska inte få sin frihet graderad utifrån vaccinationsstatus. Man ska inte tvingas leva som andra klassens medborgare i sitt eget land för att man inte tagit vaccin mot covid-19 eller någon annan sjukdom.

Vårt motstånd mot vaccinpass innebär inte att vi är emot vacciner i sig. För mig är detta en frihetsfråga, och inte en fråga om vaccinernas egenskaper. Det är inte min uppgift som partiledare att rekommendera människor att vaccinera sig, eller att inte vaccinera sig. Vaccinerade och ovaccinerade bör respektera varandras personliga val, utan att gå till hätska angrepp mot varandra.

Min uppgift som partiledare är däremot att stämma i bäcken när allvarliga ingrepp i den personliga friheten drivs igenom och när den frivillighet som svensk vaccinpolitik vilar på hotas genom indirekta tvång. Därför är det en självklarhet att jag tar ställning mot de vaccinpass som nu står för dörren. Jag hoppas att både vaccinerade och ovaccinerade inser att det framväxande kontroll- och övervakningssamhället – där vaccinpass bara är en av flera åtgärder – är ett stort hot mot allas frihet och därför måste bekämpas.


Gustav Kasselstrand
Partiledare
Alternativ för Sverige

Alla partier utom SD nobbade antirasistiskt seminarium – ointresserade när svenskar drabbas

På torsdagen anordnade ett nätverk i riksdagen ett antirasistiskt seminarium. Intresset och uppslutningen för sådana event brukar vara stort men den här gången uteblev samtliga riksdagspartier utom SD. Skälet till utevaron var att fokus för seminariet låg på den eskalerande svenskfientliga rasism som seglat upp som ett dominerande inslag i rasismproblematiken i Sverige.

Sverige toppar alla mätningar som världens minst rasistiska land. Men det finns ett undantag och en blind fläck där detta inte stämmer – den svenskfientliga rasismen. Fenomenet har ökat lavinartat på senare tid och tar sig, vid sidan av den mer dolda strukturella svenskdiskrimineringen i samhället, ofta våldsamma uttryck.

”En skymf mot offren” att övriga partier uteblev

I inslaget intervjuas även SD-riksdagsledamoten Tobias Andersson som tagit initiativ till nätverket mot svenskfientlighet. Han menar att fenomenet måste upp på den politiska dagordningen och pekar bland annat på att exempelvis skrivningar om hatbrottsmotiv som ska ge strängare straff inte träffar gärningspersonerna när hatet är riktat mot svenskar.

Tobias Andersson kallar det ”en skymf mot offren” att övriga riksdagspartiet inte deltog i seminariet. Utevaron från seminariet och ointresset för frågan hos de övriga partierna menar Andersson beror på att motsatsen indirekt skullevara ett erkännande av att man ”kapitalt har misslyckats med invandringen och integrationen i Sverige”.

Sverigedemokratiske riksdagsledamoten och tidigare riksdagens vice talman Björn Söder som talade vid seminariet uttrycker på fredagen även han kritik mot att övriga partier uteblev och därmed signalerar att de inte tar det allvarliga och växande problemet på allvar.

 

Tunga bakslag för Liberalernas partiledning

Tunga bakslag för Liberalernas partiledning

Efter första dagens framgångar på Liberalernas landsmöte mötte partiledningen motstånd dagen därpå. Ombuden sköt ner förslag om anonyma vittnen och visitationszoner i kampen mot gängkriminaliteten. Statsradion beskriver bakslagen som ”pinsamma”.

På Liberalernas landsmöte i Linköping valde ombuden att bland annat rösta ner förslagen om att införa ett system med anonyma vittnen samt att polisen ska ges befogenhet att upprätta så kallade visitationszoner, något som partiledaren Nymko Sabuni argumenterat för. Argument som lyftes mot förslaget handlade bland annat om risken för ”rasprofilering”.

– Det blev en väldigt märklig situation eftersom Liberalerna redan offentligt lovat Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna att verka för dessa förslag. Konkret är att förslagen ingår i olika motioner som ska behandlas i riksdagen. Hur ska Liberalerna agera då? De kan inte gärna medverka till detta längre, säger SR:s utsände reporter.

LÄS ÄVEN: 14-åring skjuten i ”utsatt område”

Inget språkkrav för permanent uppehållstillstånd

Förslagen var tänkta som nya verktyg i kampen mot gängkriminaliteten men har alltså inte fått fäste hos Liberalernas ombud. Liberalernas ledning, med Sabuni i spetsen, har förordat en rad åtgärder men ombuden på landsmötet ställer inte upp.

Röstades ned gjorde bland annat också förslaget om språkkrav som ett måste för permanenta uppehållstillstånd. Ombuden vill heller inte att spioner och terrorister med dubbla medborgarskap ska kunna straffas med indraget svenskt medborgarskap, också det något som partiledningen redan kommunicerat utåt som vore det förankrat inom partiet.

LÄS ÄVEN: Liberalerna kräver: Inga SD-tjänstemän i regeringen

Sabuni fick mandat att förhandla med SD

Under mötets första dag nådde partiledningen dock framgång med sin hållning till Sverigedemokraterna som kortfattat går ut på att man kan acceptera stöd från SD för att bilda regering men inte en regering där partiet sitter med och får ministerposter.

Efter en lång och intensiv debatt nåddes beslutet att ”partiet ska medverka till en ny borgerlig regering och att man ska eftersträva att andra partier, särskilt ytterkantspartierna får ett så litet inflytande över arbetsformerna som möjligt”. Till ytterkantspartierna räknar man även SD.

– Nu har vi ett beslut som kan ena oss, säger partisekreterare Juno Blom, till SvD.

Liberalerna har tappat många väljares intresse. I den senaste opinionsmätningen från SvD/Sifo tangerade partiet sitt sämsta resultat någonsin med endast 2,3 procent av väljarstödet. Därför är det viktigt för Sabuni att hon nu fått mandat att förhandla med SD:s partiledare Jimmie Åkesson.

Partiets landsmöte pågår fredag till söndag. Ombud från hela landet ska då fatta beslut om reformförslag inför nästa års valrörelse. Bland annat handlar det om vad Liberalerna kallar ”Förortslyftet”, ett program med över 300 punkter som ska klubbas. Även skola, klimat och skydd för utsatta barn står på agendan.

Ekofascism i Sverige

Ekofascism i Sverige

21 oktober 2021
Jan Tullberg
https://samnytt.se/ekofascism-i-sverige/

I den politiska debatten anklagas ofta Miljöpartiet för populism. Detta är dock helt fel – partiet tror att miljöfrågor är populära, men det gör dem inte till populister. Det är istället så att de blivit frälsta på sina egna predikningar – de vill rädda världen och de har en god vision som inte behöver stöd av folkets röst.

Miljöpartiet ser sig inte heller som folkets röst utan som Gaias. Man är inte heller en del av den populistiska kritiken av statsmakten. MP drivs istället av en vilja att använda samhällets institutioner mot det folkliga konsumtionssamhället.

MP:s roll som vågmästare gör att de fått en politisk betydelse som vida överskrider deras väljarstöd. På vänster–högerskalan är de ett mittenparti, men i alla andra bemärkelser är det ett extremistparti.

Många andra partier, främst Socialdemokraterna och Moderaterna, är primärt maktpartier som synbarligen vill bestämma. Miljöpartiet driver sina politiska krav hårt och får igenom mycket mer än som noterats. ”Störst bestämmer mest”, gäller inte alltid.

MP har varit förvånansvärt skickliga i att lura Socialdemokraterna i regeringen med en tvåstegsstrategi. Först ändrar man någon miljöregel för att sedan plocka fram den nya regeln och kräva rättelse.

Åsa Romson fick igenom ändringar i naturskyddet på Gotland 2018. Sent omsider uppdagas att Cementa får slut på brytbar råvara till sin fabrik från 31 oktober. Först i augusti undviker man ett nödstopp genom en diskutabel speciell utvinningsrätt i 8 månader till. Men pressen fortsätter efter denna dispenslösning.

Samma modell används också mot kärnkraften. Det svenska slutförvaringsbeslutet skjuts på framtiden, vilket skapar osäkerhet för investeringar i kärnkraft. Här har man tagit ett beslut mot ett panikstopp genom att ta ett annat halvbeslut. Mellanlagringen i Oxelösund blir snart fullt, men får nu bygga ut kapaciteten från 8 000 ton till 11 000 ton.

Det är ingen riktig lösning utan en pseudo-lösning och denna osäkerhet leder till ett investeringsstopp för nya kärnkraftsanläggningar som Sverige behöver. Industrin är svag och passiv; de tar den politiska osäkerheten och omvandlar den underdånigt till osäkra företagsekonomiska kalkyler.

De borgerliga i Stockholms stadshus har också låtit MP få igenom sin vilja och på så sätt styra hela staden i sina prioriterade frågor. Om samarbetspartierna till Miljöpartiet får positioner med makt och status kan de svälja förtreten att genomföra en annan politik än den de egentligen vill föra. Många borgerliga politiker måste hålla sig för näsan och undra över hur de blev praoelever hos MP. Det blir många cykelbanor.

Om MP får igenom sin vilja tar man och lägger ner Bomma flygplats. Stegvis förstås. Enligt Per Bolund är steg ett att plocka bort Bromma som flygplats ur den långsiktiga översiktsplanen. Efter detta förberedande steg blir det mindre dramatiskt att senare lägga ner flygplatsen.

Den temporära nedgången i flygandet under pandemin växer till centralt argument. Utifrån rådande situation anser MP att Bromma kan läggas ner, utan att Arlanda byggs ut. Cykelbanorna är byggda för att komma till användning.

Näringslivet går fot till Miljöpartiet och tror på alla potentiella miljösatsningar. De antar optimistiskt att kundföretagen kommer att bli tvingade att betala de högre kostnaderna för fossilfritt stål. På något slugt sätt kommer de att försöka skaffa statliga garantier så att företagen inte går omkull på grund av riskfulla investeringar.

Till denna väsentliga ökning i energibehov kommer förändringar i fordonsflottan. Nya bilar skall gå på el från 2025, och 2030 kommer försäljning av bensin och diesel att fasas ut.

På en lägre nivå i företagen jobbar reklambyråer på under premissen att konsumenterna brinner för klimatsmart mångkultur. Men hur smart är det att öka efterfrågan på el, medan man lägger ner befintlig kärnkraft och motsätter sig ny kärnkraft och försvårar omställning genom cementbrist?

Miljöpartiet har en komplicerad relation till miljön. Partiets existens bygger inte på en problemfri miljö, utan att väljaren upplever sig leva mitt i en akut klimatkris. Det är inte ologiskt att partiintresset är att Sverige får miljöproblem som partiet först skapar, för att därefter söka en lösning.

Miljöpartiet uppfattas nog av väljarna som odugliga idealister som snarare har ett gott hjärta än är duktiga verkställare. Det är socialdemokratins och näringslivets räknenissar som anses ha såväl det operationella ansvaret som den framtida skammen.

En anledning till denna teflonkapacitet är medias positiva syn på Miljöpartiet. Att vilja väl räcker, som för små barn, till en friande dom. MP:s lista över märkliga beslut är lång, men partiet bedöms som Greta. Lite masochistiskt kan man ta emot en utskällning för en resa till Thailand som man gjort fast man, innerst inne, anser att man inte borde ha rest. Att bli överens med sitt överjag är ingen lätt process.

Man bör notera att det helt saknas en populistisk koppling till folkviljan. Allt hänger på att se det ljus som de frälsta ser och sedan blommar godheten ut. Det är ingen revolt mot överheten utan snarare överhetens revolt mot demokratiska värderingar och hänsyn.

Det som kan ge Miljöpartiet en air av demokrati är att partipiskan inte viner över menigheten i partiet. Men draget till demokrati inom själva partiet följs inte upp med en demokratisk syn på förpliktelser till folkviljan. Det är snarare så att folket behöver lyssna mer uppmärksamt på det miljöpartistiska prästerskapet.

Den destruktiva miljöpolitiken kombineras med en del identitetspolitik för att skapa det käbbel som trots allt är politiska partiers livsluft.  Åsa Romson skall inte bara minnas för sitt krokben mot Cementa eller sina tårar i riksdagens talarstol för miljöpartistiska kommunalråd utan för sitt framträdande i Almedalen 2014: ”För de allra flesta av oss är faktiskt inte vita heterosexuella medelålders män, utan människor”.

Dikotomin är inte glasklar, men man förstår vartåt hon är på väg. Efterträdaren Märta Stenevi vill ta ett ytterligare steg i globalistisk anpassning: ”Ska utlandsfödda kvinnor få makt kommer vita, inrikes födda kvinnor att behöva flytta på sig.” Det här nämndes inte förrän efter det att Stenevi blivit språkrör.

Svensk politik lider av en rad missförhållanden som gör att den miljöpartistiska svansen viftar med hela riksdagshunden. Vi befinner oss i en sörja som i stor utsträckning är skapad eller i alla fall förvärrad av Miljöpartiet.

Det finns säkert många som önskar MP ut ur riksdagen, men det finns inte mycket av effektivt motarbetande. Det är mer en post på önskelistan till Tomten än något man tacklar själv.

MP hade tidigare två fraktioner, realos och fundis, vilka nu tycks ha fusionerat. På ett realpolitiskt högst kraftfullt sätt agerar partiet med framgång för sina fundamentalistiska idéer, som dessvärre är synnerligen destruktiva för Sverige.