Ekoreporter inledde relation med säkerhetshot


En journalist vid Sveriges Radios Ekoredaktion som återkommande har granskat fallen med de islamister som ska utvisas på grund av säkerhetshot inledde en privat relation med en av dem, Gävleimamen Abu Raads son, Raad Al-Duhan. Han är numera även skriven hos journalistens mamma. – Så fort jag fick reda på att redaktionens integritet kunde ifrågasättas agerade jag, säger Ekochefen Klas Wolf-Watz till Doku.

Under 2019 togs sex personer i förvar med stöd av lagen om särskild utlänningskontroll. Efter överklaganden beslutade regeringen att utvisa samtliga sex. Migrationsverket, Säkerhetspolisen, Migrationsöverdomstolen och regeringen ansåg att de utgör hot mot rikets säkerhet. En av dem var Gävleimamen Riyad Abdulkarim Jassim (Abo Raad). En annan var hans son, Raad Riyad Abdulkarim Al-Duhan (Raad Al-Duhan). Båda är irakiska medborgare som har förvägrats svenskt medborgarskap.

Efter regeringens beslut har en av de sex, Vetenskapsskolans förre ägare, Abdel Nasser El Nadi, självmant lämnat Sverige. Övriga fem är tills vidare kvar på grund av verkställighetshinder och är underkastade anmälningsplikt hos polisen.

Under hösten 2019 publicerade Ekot vid Sveriges Radio ett drygt femtontal reportage om handläggningen av ärendena enligt lagen. Inslagen gjordes huvudsakligen av en och samma journalist. Reportagen bestod i allt väsentligt av kritik mot Säkerhetspolisen och övriga myndigheter och mot bristande transparens i tillämpningen av lagen.

Nu kan Doku avslöja att reportern inledde en relation med Raad Al-Duhan, vilket i höstas fick ledningen för Ekot att agera.

I samband med journalistens reportage i december 2019 redovisade hon hemligstämplade delar ur Migrationsöverdomstolens yttrande till regeringen i ett av ärendena, det som gällde Raad Al-Duhan. Hon genomförde samtidigt en intervju med honom och berättade att hon hade pratat med ett femtontal ungdomar som hade tränat i hans verksamhet. Ytterligare ett inslag som publicerades i anslutning till den längre intervjun fokuserade just på Raad Al-Duhans ärende.

Flera journalister berömde hennes intervju, andra kritiserade den. Kritikerna menade att hon lät Raad Al-Duhan ge en felaktig bild av det som läggs honom till last och att hans delaktighet i den islamistiska miljön förringades. En av dem var terroristforskaren Magnus Ranstorp som skrev att intervjun inte stärker känslan av opartiskhet.

Samtidigt benämnde journalisten på Twitter de sex islamister som ska utvisas som personer kopplade till det ”muslimska civilsamhället” och hon kallade de handlingar som hade legat till grund för Säkerhetspolisens, Migrationsverkets och regeringens bedömningar för ”påstådd” verksamhet i Sverige.

Journalisten bemötte sammanfattningsvis kritiken mot hennes inslag med att hon endast granskade handläggningen av ärendena och att hon inte kände till de närmare omständigheterna i något av fallen.

I mitten av februari 2020, två månader efter journalistens intervju med Raad Al-Duhan i Ekot, skickades ett brev till justitieminister Morgan Johansson och inrikesminister Mikael Damberg. Skribenten framställde sig som en privatperson som hade lyssnat på journalistens reportage i Ekot. Hon var bekymrad över den rättsosäkerhet som präglade handläggningen och tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll. Hon nämnde särskilt Raad Al-Duhans ärende i inledningen och menade att:

”När jag hör reportagen från Ekot om hur vi i Sverige i praktiken hanterar dessa personer så är det svårt att värja sig från tanken att vi faktiskt försöker göra deras liv så uselt och svårt vi bara kan och under så lång tid vi kan. För mig står det för en människosyn jag inte kan förlika mig med och som jag aldrig trodde mig behöva möta i det land där jag är född och uppvuxen, och för den delen inte heller i det parti som jag mer eller mindre föddes in i, genom mina föräldrars engagemang i ”rörelsen”.

Brevskrivaren är journalistens mamma.

Mamman, som enligt uppgifter på nätet varit anställd vid polismyndigheten, uppträder numera dessutom som ombud för Raad Al-Duhan i en rättegång där han överklagat ett beslut om bidrag enligt socialtjänstlagen. Mamman har också lämnat in en anmälan till Justitieombudsmannen efter att hon blivit missnöjd med Säkerhetspolisens svar på en fråga om anmälningsplikt för utvisningshotade under tider med Coronaviruset.

Doku har fått besked från Justitiedepartementet om att även journalistens mammas man har skrivit motsvarande brev.

Den 28 augusti 2020, ett drygt halvår efter mammans brev, ansökte Raad Al-Duhan om ändring av sin folkbokföringsadress från Gävle till Stockholm. Han skrev sig på en exklusiv lägenhetsadress i södra Stockholm.

På den adressen är journalistens mamma skriven och bosatt med sin man.

Doku fick för en tid sedan information om att Raad Al-Duhan inte bor hos journalistens mamma, trots att han numera alltså är folkbokförd där. I stället ska han bo hos journalisten.

Journalisten och mamman har olika efternamn och bara den som antingen känner till det eller som begär ut en släktutredning från Skatteverket kan se att de är släkt. Doku har vidtagit åtgärder för att kontrollera om uppgifterna att Raad Al-Duhan bor hos journalisten stämmer, och kan bekräfta att de bodde i journalistens lägenhet så sent som i slutet av förra veckan. Det gjorde också Raad Al-Duhans minderåriga barn.

Raad Al-Duhan har därutöver registrerat en boxadress i närheten av journalistens bostad. Postboxarna på den och andra adresser har tidigare varit föremål för granskning av media, som rapporterat att de används av grovt kriminella och att det är känt av både polisen och Ekobrottsmyndigheten.

Sveriges Radio

Journalisten har under 2020 fortsatt att intressera sig för utlänningsärendena. Från mars till och med juli 2020 skrev hon flera texter för Ekot, bland andra en när Gävleimamen Abo Raad och sonen Raad Al-Duhan hade åtalats för att ha misskött sin anmälningskyldighet. När Ekot och journalisten twittrade ut nyheten nämndes inte Raad Al-Duhan utan endast hans pappa och då på följande sätt:

”Känd imam åtalas – anmälde sig för tidigt”.

I en uppföljande tweet skrev hon:

”De är faktiskt inte ens terrorstämplade, utan stämplade som det lite mer luddiga ’säkerhetshot”.

Journalistens reportage om lagen om särskild utlänningskontroll ligger kvar på Sveriges Radios hemsida. Det gör också hennes intervju med Raad Al-Duhan.

Hemsidan innehåller inte någon upplysning om att journalisten som har gjort inslagen har en relation med Raad Al-Duhan och att de bor tillsammans. Inte heller får läsare och lyssnare veta att Raad Al-Duhan är folkbokförd hos journalistens mamma och man eller att de två har engagerat sig i hans sak genom att tillskriva regeringen.

Doku vet inte hur länge journalistens och Raad Al-Duhans relation har pågått. Det är därför oklart om den pågick redan när journalisten gjorde sitt reportage och när hon intervjuade Raad Al-Duhan i december 2019.

I slutet av juli 2020 medverkar journalisten i egenskap av Ekots granskande reporter i ett inslag i Studio Ett. Inslaget handlar i huvudsak om att Abo Raad stämt staten eftersom han menar att processen som ledde fram till utvisningsbeslutet har brustit i rättssäkerhet.

Det är drygt en månad innan Abo Raads son, Raad Al-Duhan, flyttar till Stockholm och ansöker om att få folkbokföras på journalistens mammas adress.

Journalisten uppger till Doku att hennes och Raad Al-Duhans relation var strikt journalistisk under den tid som hon rapporterade om hans ärende och att Raad Al-Duhan bodde i Gävle så länge hon var kvar vid Sveriges Radio.

Doku har talat med chefen och ansvarige utgivaren för Ekot vid Sveriges Radio, Klas Wolf-Watz. Han uppger att journalisten inte längre arbetar där. Han säger till Doku:

”Så fort jag fick reda på att redaktionens integritet kunde ifrågasättas agerade jag. Det resulterade i att hon slutade på egen begäran i början av oktober 2020.”

På Dokus fråga om Säkerhetspolisen hört av sig till Sveriges Radio säger Klas Wolf-Watz:

”Jag kan inte uttala mig om säkerhetsärenden utan hänvisar till vad jag har sagt.”

Journalistens bild och kontaktuppgifter fanns fortfarande kvar på Sveriges Radios hemsida när Doku under måndagen kontaktade Klas Wolf-Watz. Någon timme senare var uppgifterna borttagna.

Sveriges Radio är ett skyddsobjekt enligt Skyddslagen. Enligt den lagen har vissa områden, anläggningar och andra objekt ett förstärkt skydd mot bland annat sabotage, terroristbrott, spioneri och andra fall där särskilda uppgifter förekommer. Sveriges Radio är i den egenskapen ett objekt som omfattas av Säkerhetspolisens åtgärder, förebyggande och andra.

Raad Al-Duhan 

Raad Al-Duhan kommenterade på Facebook så sent som den 30 april Aftonbladet Kulturs text om terroristforskaren Magnus Ranstorp. Han beskrev Magnus Ranstorp som ”parasiten” och ”smutsen” och kallade Säkerhetspolisen för ”ännu smutsigare”:

”Här har vi parasiten som har fått lite för mkt utrymme att yttra sig och kallas för ”expert”. Nu börjar sanningen träda fram om den här smutsen Randtorp (sic!) och det finns de som är lika smutsiga om inte smutsigare Sverige Säkerhetspoliser.”

Ett par timmar senare redigerade han bort några av de grövsta orden.

Raad Al-Duhan har på samma plattform tidigare uttryckt att media är den största terroristen och orsaken till terrorism:

”Största terroristen idag är Media! Media är orsaken till all (sic!) hat och terrorismen vi ser idag! Vi har folk som gör allt för att sälja! Resultat blir det vi ser idag! Att Guds-hus inte längre är säkra och i Europa som säger sig vara demokratisk och för allas rätt betyder bara en sak. Hopplöst Jag är absolut inte förvånad det har alltid varit en tids fråga.”

Den sortens uttalanden och uppfattningar har Raad Al-Duhan även omsatt i handling. Han är dömd för att ha dödshotat Gefle Dagblads dåvarande chefredaktör, numera Expressenmedarbetaren, Anna Gullberg efter att tidningen publicerat granskande journalistik om islamisterna kring Gävlemoskén. Domstolarna ansåg att det var försvårande att hotet riktats mot Anna Gullberg i hennes egenskap av chefredaktör och haft sin grund i tidningens kritiska artiklar.

Efter att journalisten nåtts av information om att jag önskade komma i kontakt med henne kontaktade Raad Al-Duhan mig och framförde i en serie ljudfiler sitt missnöje mot mig, Doku, Magnus Sandelin, Magnus Ranstorp och Säkerhetspolisen.

Raad Al-Duhan står under anmälningsplikt och är skyldig att anmäla sig hos polisen fem dagar i veckan under särskilt bestämda tider.

Den tidigare ekoreportern: ”Vi umgås som vänner”

Den tidigare ekoreportern har efter att ha läst Dokus artikel kommit med följande svar:

”Syftet med granskningen av Lagen om särskild utlänningskontroll (LSU) var att belysa en lagstiftning och process som vid tillfället (hösten 2019) nyligen aktualiserats men som det samtidigt fanns lite rapporterat om. Den första publiceringen belyste det ökade antalet LSU-ansökningar där Säkerhetspolisen fick redogöra för orsaken – en ökad hotbild. Därefter följde ett flertal inslag där processen belystes ur olika vinklar. Sammantaget tycker jag att det var en bred bild av lagen och processen som presenterades och jag delar inte beskrivningen att granskningen i ”allt väsentligt” bestod av kritik mot Säkerhetspolisen, den kritik som väl framfördes riktades i allt väsentligt mot lagen och processen.

Jag och Raad Al-Duhan umgås sedan sommaren 2020 som vänner, och i och med det kom min mamma och hennes man även i kontakt med Raad. De erbjöd honom möjlighet att bo i deras bostad i Stockholm, där de själva vid tillfället inte vistades. Huvudsakligen eftersom Raad ville komma bort från Gävle där han sedan en tid tillbaka saknade en stabil boendesituation. Jag informerade då min dåvarande arbetsgivare om min vänskapsrelation med Raad. En tid senare valde jag att sluta på egen begäran, huvudorsaken till det beslutet kommunicerade jag till kollegor och vänner.

Efter att jag slutat har min mamma och hennes man mycket riktigt företrätt Raad i kontakten med olika myndigheter och skrivit till bland annat regeringen om hans fall. Det brev min mamma skrev i februari 2020 uppmärksammades jag först på när Doku tog kontakt med mig, efter att nu ha läst det kan jag dock konstatera att Raad över huvud taget inte är omnämnd i brevet. Under tiden då jag rapporterade om Raads ärende hade varken jag eller någon i min familj en privat relation med Raad.”

Så blir man statsminister i Sverige

Aktuellt läge hälsofrågor nyanlända i Västernorrland

2021-05-23
Kalle Hellberg    

Nedanstående är lämpligt att föreslå till journalister, men tyvärr kommer ingen att ta del av denna information och hjälp till frågeställning.   Nu i valtider finns chansen att verkligen ställa politiker mot väggen och samtidigt…

 

Coronaprotesternas märkliga självmål

https://www.podbean.com/site/EpisodeDownload/PB103CC4FW4PI9

https://www.podbean.com/ew/pb-w4pi9-103cc4f

Den första maj hålls ännu en manifestation i centrala Stockholm, mot de inskränkningar i mänskliga fri- och rättigheter som sker i Coronans namn.

Deltagarna uppmanas att ta med sig röda hjärtan och rosor och tåget utgår ifrån arbetarrörelsens symboliska plats, Norra Bantorget.

Protesterna äger rum i ett kritiskt skede, där Sverige är på väg att införa vaccinpass, vilket kan bli en milstolpe på vägen mot ett medicinskt apartheidsystem.

Men det är nånting som inte verkar stämma. Ledarna för den svenska Frihetsrörelsen bjuder sina massmediala belackare i på ett helt smörgåsbord av komprometterande budskap, och låter en grupp ”starka män” i militanta T-shirts gå i täten för protesttåget.

Och polisens insats är märkligt motsägelsefull.

Vem är det egentligen som drar i trådarna? Och hur kommer vi i framtiden att se tillbaka på den här ödestimman för svensk demokrati?

Programmet är en uppföljare till avsnittet om kontrollerad opposition.  https://folketsradio.se/kontrollerad-opposition/

Reporter: Per Shapiro

Slutmix: Fredrik Nilsson

Medverkande:

Maneka Helleberg, ordförande World Freedom Alliance.

Jacob Nordangård, forskare och författare.

Filip Sjöström, ledare för den svenska Frihetsrörelsen.

Markus Andersson, chefredaktör Nya Dagbladet.

Delgivning om brott överlämnad till Löfven och Hallengren

Delgivning om brott

2021-05-07
Ingemar Ljungqvist, För Frihet Sverige
https://www.vaken.se/delgivning-om-brott-overlamnad-till-lofven-och-hallengren/

I samband med första maj-firandet i Stockholm överlämnades ett så kallat letter of Notification (delgivning om brott) till två svenska ministrar, statsminister Stefan Löfven och socialminister Lena Hallengren på Valborgsmässoafton. Avsändare var World Freedom Alliance.

Eftersom det är avfattat på relativ tung engelska ges här en förenklad beskrivning:

Inom femton dar kan man annullera brottsbeskrivningen endera genom att ange vissa vetenskapliga fakta som ger stöd åt att exempelvis PCR-testerna för covid är fullt användbara. Kan man inte frambringa detta vetenskapliga underlag kan man ändå undvika anklagelsen om brott om man så snabbt det går ta bort den lagstiftning: pandemilagen som faktiskt borde bygga på vetenskaplig bevisföring, inte antaganden. Likadant att man avbryter de injektioner av experimentellt genmodifierat material av icke medicinskt godkänt material som nu pågår.

Skulle man inom femton dagar ändå nonchalera hela delgivningen blir man noterad och upptagen som delaktig i de brott som man nu samlar material inför och där det förbereds en andra Nürnbergtribunal.

Självfallet krävs också en stor folklig uppslutning bakom kraven och det är här media kommer in i bilden. Antingen kan man skydda det forskningsfusk som ligger till grund för exempelvis godkännandet av PCR-testerna och tiga ihjäl förfarandet .  Eller  så ger man röst   åt en debatt i frågan.

AVSLÖJAR: Här anmäler Folkhälsomyndigheten coronakritiker till MSB – som agenter åt främmande makt

Samnytt har tagit del av Folkhälsomyndighetens mejl i början av pandemin ifjol och kan idag avslöja att myndigheten systematiskt anmälde kritiska medborgare till Enheten för skydd mot informationspåverkan på MSB.

Kontakten med MSB inleds redan den 27 januari 2020 då Folkhälsomyndighetens presschef Christer Janson skriver ett mejl till mejladressen counterinfluence@msb.se. I mejlet undrar han om han skrev till rätt adress:

 

”Jag hade under måndagen ett möte med MSB om coronavirus”.

Inom en halvtimme får han ett svar:

”Hej,
Adressen stämmer”.

Mejlet saknar någon underskrift förutom att det är Watchkeeper på ”Counter Information Influence Section”.

Presstjänst, kontakt — Folkhälsomyndigheten
Christer Jansson

Arbetade som psyopsofficer i Libyen

Christer Janson arbetade under början av 2000-talet som journalist på Sveriges Radio och Sveriges Television. 2011 slutade han arbeta för statstelevisionen och fick istället jobb på Nato där han jobbade med ”Psychological Operations” under militäralliansens insats ”Operation Unified Protector” i Libyen 2011. Därefter fortsatte han arbeta för Försvarsmaktens psyopsförband innan han fick jobb på Smittskyddsinsititutet, numera känt som Folkhälsomyndigheten.

Under 2020 ledde han Enheten för press och säkerhetFolkhälsomyndigheten och kombinerade det med rollen som Press- och Säkerhetsskyddschef – en unik företeelse för en svensk myndighet, där dessa två helt olika funktioner flyter ihop i en funktion. Men inte ens frågor om det vill Janson besvara.

Läs hela artikel här https://samnytt.se/avslojar-har-anmaler-folkhalsomyndigheten-coronakritiker-till-msb-som-agenter-at-frammande-makt/?fbclid=IwAR3IwA___D8dOA_DYma1PmLToX2WLvKl9DdN3A8vL7DfUwdvHvOcfyNIRpE

 

Näthatsgranskaren Tomas Åberg kan ha begått mened i flera rättegångar

Nya Tider Samnytt Janouch skrev om Tomas ÅbergFlera tidningar har skrivit reportage om Näthatsgranskaren Tomas Åberg – bland annat Nya Tider, Katarina Magasin och Samhällsnytt. Åberg stämmer privatpersoner som delar artiklarna. Kollage Nya Riks

26 april 2021
https://www.nyariks.se/nathatsgranskaren-tomas-aberg-kan-ha-begatt-mened-i-flera-rattegangar/

Joakim Lamotte har de senaste dagarna rapporterat frekvent om den legala prövning som Näthatsgranskaren (NHG) Tomas Åberg i sin enskilda förtalsanmälan utsätter honom för vid Göteborgs tingsrätt. Det hela tar sin utgångspunkt i om Lamotte har förtalat Åberg när han har publicerat flertalet negativa sanningar om denne. Förutom att Lamotte har skrivit om fallet på sin egen Facebooksida har han även medverkat i SDs Youtubesatsning Riks. I en av aktbilagorna i fallet har det nu dock framkommit att Åberg ansåg sig vara en offentlig person redan 2012 vilket kan ha påverkat flertalet liknande rättsfall.

I Lamottes fall verkar det inte specifikt handla om huruvida Åberg är en offentlig person eller inte, men Åberg har varje fall krävt att fakta inte skall prövas av rätten.

I ett tidigare fall, gällande författaren Ramona Franssons spridning av liknande information, har det däremot enbart handlat om huruvida Åberg var en offentlig person eller inte. Domare i det fallet var tingsfiskalen Sofia Fors. Hon fick därför en förfrågan där hon ombads beskriva vad en offentlig person är:

”Du dömde nyligen i ett fall som kom att handla om en person var ”offentlig” eller inte. I ditt fall handlade det om en person som anställt sig själv i sin egen förening, kallad NHG och som öppet är föreningens förgrundsfigur.

Vi undrar därför om du har en lagreferens på vad definitionen av offentlig person är.

Fors svarar då kort och gott:

”Jag hänvisar till domen. Där finns hänvisningar till vissa relevanta lagrum, förarbeten och praxis.”

Detta trots att sådan information inte återfinns i domen överhuvudtaget. Domen handlar dock nästan enbart om just frågan ”offentlig person” men någon definition eller lagrumshänvisning framgår inte alls.

Åberg talade sanning 2012 – sen dess har han ljugit?

I fallet med Lamotte har försvaret hittat en inlaga Åberg skickat till Justitiekanslern där det framgår att Åberg var en offentlig person redan 2012. Sedan dess framstår det som att han har blivit en alltmer offentlig genom sitt engagemang i NHG.

Åberg var en offentlig person redan 2012. Detta enligt honom själv.

Men i domen mot Fransson, från januari 2020, där han stämt henne för förtal påstår han något helt annat. Där anför Åberg att man absolut inte får skriva av honom själv bekräftade påståenden eftersom han inför detta mål nu inte längre anser sig vara en offentlig person. Under rättegången uppger han att han inte alls är en offentlig person.

Detta trots att han själv bekräftat att han var det redan 2012.

Man skall ha i minnet att Åberg och NHG driver sin verksamhet i nästintill industriell skala och att verksamheten bistår rättsvårdande myndigheter med kompletta rättsutredningar så att åklagare och domstolar enligt en slags löpande bands princip kan väcka åtal för hets mot folkgrupp.

I fallet med Fransson torgförde Åberg i olika forum att han minsann inte var en offentlig person. Enligt domen har han uppgett följande:

I domen finns ett anförande från Åberg där han påstår sig vara en icke offentlig person. Detta i motsats till tidigare påståenden.

Fransson påstod under rättegången att hon fick lov att skriva sanningen om Åberg och att det var försvarligt ”att sprida uppgifterna eftersom Tomas Åberg är rikskänd och en maktspelare och därmed en offentlig person.” Hon anförde vidare att Åberg själv har ”sökt offentlighet”.

Men domstolen, som alltså inte ens kan förklara definitionen av ”offentlig person” rent rättsligt, meddelade följande:

Sofia Fors med Göteborgs tingsrätt tyckte att Fransson skulle bevisa att Åberg var en offentlig person. Samtidigt påstod Åberg att han inte längre var det trots att han blivit mer offentlig än 2012.

fter detta skriver domare Fors att ”Vid denna bedömning är någon prövning av uppgifternas sanningshalt inte nödvändig. Det är inte heller nödvändigt att pröva om Fransson haft skälig grund för att lämna uppgifterna.”

Det är alltså bevisligen så att rättegången enbart handlade om Åberg var en offentlig person eller inte, men nu har det alltså framkommit i fallet med Lamotte att han var det redan 2012. Det förefaller alltså sannolikt att Åberg kan ha begått mened i flera andra rättsfalls där han bland annat har stämt personer för att ha delat Lamottes inlägg på sociala medier. Om Åberg inte har avlagt vittnesed kallas brottet för ”osann partsutsaga”.

Referenser:

Talmannen Andreas Norlén i härva med mediestöd

När Andreas Norlén är klar med sin politiska gärning har hans släkt lyft över 100 miljoner från staten

Andreas Norlén (M) och hans mamma har fått över 60 miljoner i presstöd under hans tid i riksdagen. Nu får han dessutom 2,1 miljoner i lön om året.

I december 2020 framkom det att Länstidningen Östergötland (LÖ) fick redaktionsstöd av Myndigheten för press, radio och tv (MPRT). Utdelningen var något blygsam och omfattade bara 605 254 kronor. För att få del av stödet har LÖ uppgett att de hade redaktionella kostnader på 1 867 947 kronor för helåret 2019 där kostnaderna för hela utgivningen låg på 5 832 695 kronor. Handläggare i detta fall var en inhyrd konsult vid namn Hilda Wall Gullstrand från bemanningsföretaget Randstad. Vad hon säkert inte var medveten om i sin handläggning var att pengarna inte bara hamnade hos en tidning i Östergötland utan gick vidare till mamman för Sveriges Rikes talman i riksdagen.

Detta är historien om Andreas Norlén och hans mamma. Detta är journalistik som systemmedia aldrig kommer att skriva om. Långt över 60 miljoner kronor i presstöd har de fått sen han kom in i riksdagen. Sånt skvallrar man nämligen inte om.

Vaggades in i bidragsbranschen för dagstidningar

Andreas Norlén är det enda barnet från Gunilla och Urban Norlén och växte upp i Ödeshög. Hans mor verkar ha varit den drivande företagaren i den lilla familjen och startade flertalet tidningsverksamheter som i dag drivs från Motala. Andreas blev snabbt intresserad av familjens verksamhet när han växte upp och startade redan 1993 sitt eget lilla företag, Andreas Norlén AB.

Från denna tid höll familjen mest på med gratistidningar, något som de fortsatte med fram till 2007 när verksamheten såldes. I samband med detta gick de över till den mer lukrativa tidningsbranschen som lever på presstöd från staten. Detta sker alltså nästan samtidigt som Andreas kommer i riksdagen.

I slutet av 2005 köpte familjen via bolaget Kurirengruppen i Sverige AB tidningen LÖ och fortsatte senare under 2010 med förvärvet av Länstidningen Värmlandsbygden (LV), men något ägarintresse från Andreas sida har aldrig funnits registrerat med riksdagen.

I riksdagens deklaration ”Ledamöternas åtaganden och eknomiska intressen listar Andreas inga ägarintressen alls. Han medger dock att han sitter i styrelsen för att alla bolag som inbringar enorma mängder statsbidrag varje år. Källa riksdagen. Skärmdump Nya Riks.

Samtidigt som Kurirengruppen i Sverige AB förvärvade LÖ från Centerpartiet 2005 och började leva på bidrag istället för annonsörer jobbade Andreas heltid för gruppen. Han var ansvarig utgivare och genomförde det redaktionella arbetet med runt tio anställda.

Riksdagsinträdet ställer till problem för Norlén

I oktober 2006 påbörjade dock Andreas sitt arbete i riksdagen och kunde därför inte längre vara fullt delaktigt i familjens företag.

Hela detta framstår säkert som helt normalt men det finns ett litet problem i denna solskenshistoria. Andreas Norlén AB är nämligen samma företag som Kurirengruppen i Sverige AB och Andreas är troligtvis den som är verklig huvudman för allt. Företaget Andreas Norlén AB bytte helt enkelt namn år 2000 och tog samtidigt över alla familjens verksamheter som moderbolag. I denna veva eller i samband med inträdet i riksdagen förefaller det som att hans mamma Gunilla går in som operativ chefsbulvan för sonen. För den som inte känner till hela historia framstår det kanske i dag som att Gunilla äger Kurirengruppen i Sverige AB när hon kanske i själva verket bara är bulvan för sitt enda barn, Andreas. Detta samtidigt som han sitter i riksdagen där en grupp av runt tio kollegor indirekt ger honom mångmiljonbelopp i form av presstöd varje år.

Detta är de olika namnbytena på Andreas företag enligt Bolagsverket:

Enorma statsbidrag som aldrig officiellt deklarerats

Att Andreas är moderat och LÖ officiellt är centerpartiskt förbättrar givetvis bidragssituationen då partierna tillsammans har 30-40 procent av mediestödsnämnden under sin kontroll. Ingen kommer givetvis våga underkänna en tidning som ägs av en moderat i riksdagen, speciellt inte när den ges ut under Centerpartiets flagg.

Samtidigt sitter Andreas i Konstitutionsutskottet 2010-2018, som bland annat handlägger press- och mediestödfrågor. Det kan knappast bli bättre.

LV avyttras från Kurirengrupp i Sverige AB 2018 då hans mor Gunilla nått 74 års ålder och med rätt kan inte tvingas driva två tidningar heltid längre för sin son.

Men under tiden som Andreas sitter i riksdagen delar hans partivänner ut över 60 miljoner kronor till hans ”mamma”.

Parallellt med detta ifrågasätts inte verksamheterna alls av MPRT, detta kanske på grund av att Andreas är uppförd i bolagsordningen som styrelsesuppleant.

Samtidigt som bidragen flödar gör han inlägg på Twitter där han aldrig är sen med att beklaga sig över bidragslandet Sverige och gnälla på både Sverigedemokraternas och Socialdemokraternas inställning till det samma.

Andreas Norlén beklagar sig på Twitter över alla bidrag som Sverige har. Samtidigt är han noga med att inte avslöja att han själv lever på dem. Skärmdump Nya Riks.

Vad han inte gör är dock mer talade. Han har givetvis aldrig tweetat eller beklagat sig över vare sig presstöd eller mediestöd. Detta eftersom han själv är en av de största bidragsparasiterna i landet.

Berikar sig med bidragspengar som skall användas för tidningarna

Ett presstöd är något som tillkommer utöver en tidnings normala verksamhet. Varje år måste de som får stödet noga deklarera hur det har använts. Om LÖ inte hade fått något stöd hade de givetvis gjort stora försluter. Nu gör LÖ istället stora vinster varje år. Under 2013 gör de en utdelning till moderbolaget på 1,05 miljoner vilket motsvarar 36 procent av stödet de fick. Under 2014 skickar tidningen 953 000 kronor till moderbolaget och året efter 700 000 kronor. Nästan 30 procent av presstödet som kommer in till tidningen skickas alltså vidare till ett annat företag.

I LÖ:s redovisning ser det ut som att tidningen precis går runt och de nolldeklarerar varje år. I själv verket gör de stora vinster som skickas vidare som bokslutsdispositioner inom koncernen. Totalt skickas 3,3 miljoner mellan 2013-2018 samtidigt som företaget söker driftstöd från staten.

Förfarandet har kritiserats skarpt av bland annat Stefan Melesko och Axel Andén på Dagens Media och Leif Holmquist på Resume som kallade hela systemet för en privat guldgruva.

Om tidningen nu har fått statligt stöd som de inte använt är de givetvis skyldiga att rapportera detta till MPRT och betala tillbaka pengarna. Istället har Andreas och hans mamma valt att kringgå alla reglerna på ett finurligt sätt.

I den senaste årsredovisningen tog de en utdelning på 400 000 kronor till sig själva men sitter fortfarande på över 2 miljoner i bidragsregn i moderbolaget som väntar på dem.

I paragraf 4 i presstödsförordningen står det tydligt att ”driftsstöd får endast användas för att täcka kostnader som är knutna till utgivningen av den dagstidning som stödet har beviljats för.” I detta fall är det helt uppenbart att pengarna hamnat någon helt annan stans, nämligen i familjens egna fickor.

I sina rapporter uppger de också att pengarna använts för ”avskrivningar”. Vad har detta med utgivningen kan man fråga? Det är ju ingen kostnad utan en avskrivning av egendom som inte nödvändigtvis går ner i värde.

Bolaget som driver LÖ sitter samtidigt självt med 1,34 miljoner i ackumulerade vinster i sin kassa.

Tidningen borde aldrig ha fått presstöd

Även om reglerna för presstöd inte är 100 procent klara är  en typ av tidning som ligger i gränslandet för att få presstöd. Enligt förordningen skall man vara en ”allmän nyhetstidning eller publikation av dagspresskaraktär med reguljär nyhetsförmedling eller allmänpolitisk opinionsbildning”.

Tidningen framstår dock mer som en lokalblaska som försöker sälja reklamutrymme till lokala företag. Reklamen som de ofta producerar för småföretagare hemmavid försöker de framställa som professionella journalistiska reportage.


Tänk på det Sverigedemokrater när ni ber om nåd och adresserar talmannen inför era tal i riksdagen. Det är ingen mer än en trolig bedragare vars släkt lever på bidrag. Han är inte alls den städade person han vill få sig själv av framstå som – han lever i bidragsbrottets gråa gränsland.


Tidningen fuskar troligtvis med upplagan.

Vad som är känt från tidigare fall, gällande bland annat Tempus, är det mycket lätt för en tidning att fuska med sin upplaga. Presstödet är uppdelat i trappsteg, från 1 500, 2 000 och uppåt i jämna tusental. Den som hamnar precis över en upplagegräns får då ungefär 600 000 kronor extra på helåret. Detta fusk hade staten delvis kunnat åtgärda redan för 40 år sen genom att göra bidragskurvan linjär istället för trappstegsformad. För helåret 2018 hamnade LÖ precis över bidragsgränsen 3 000 och fick därmed 700 000 kronor extra av staten. Detta är en bedrift som företaget har upprepat hela tio år i rad.

Vad som inte framgår av denna tabell är dock att de under 2019 klarade gränsen med bara fyra sålda nummer och att denna bravad möjliggjordes av att LÖ sålde hela 66 ”lösnummer” varje vecka. Detta är något som är anmärkningsvärt då dessa transaktioner är kontantbaserade är och helt omöjliga att spåra till slutkund.

Att nämnas i sammanhanget skall också att året innan de sålde LV hade de en upplaga på exakt 2 000. Allt detta gemensamt är givetvis en statistisk omöjlighet.

Felmarginalen var exakt noll när Andreas Norlén AB avyttrade företaget som ger ut Länstidningen Värmlandsbygden. Skärmdump Nya Riks.

 

För att hjälpa upp de dalande upplagorna har de givetvis också prisdumpat sin tidning till mycket låga nivåer. Under största delen av 2000 skall de bara ha tagit 425 kronor för ett helår, men skall nu ha höjt priset till 475.

Redaktionsstödet är ett solklart brott mot regelverket

För att få ta del av det nya mediestödet där redaktionsstödet ingår ställs många specifika krav av MPRT. Ett exempel i sammanhanget är Nyheter24 som inte kunde få mediestöd eftersom de tydligen inte har en tillräckligt hög andel nyheter. LÖ har dock nästan inga nyheter alls. Detta kan vilken person som helst se på deras hemsida. Frågan blir då vem som ligger närmast en allmän nyhetstidning om man studerar dessa två alternativ? Nyheter24 utan några som helst tvivel. Det borde därmed vara helt omöjligt för LÖ att få mediestöd. Trots detta gav MPRT Andreas mamma över 600 000 kronor utan att tveka.

Trots att LÖ är en lokal skvallertidning med stora drag av ett sömnpiller har de anmält till MPRT att de är en ”allmän nyhetstidning” vars ”primära uppgift är att bedriva nyhetsbevakning”. Detta stämmer helt enkelt inte.

Enligt mediestödsförordningen skall man vidare ha ett ”ha behov av ekonomiskt stöd”. Hur man kan ha det samtidigt som man får presstöd och runt 30 procent av pengarna skickas vidare till moderbolaget ”Andreas Norlén AB” är oklart.

Detta har alltså hänt samtidigt som MPRT hittade på vidlyftiga och uppseendeväckande förklaringar till varför tidningar som Nya Dagbladet och NewsVoice inte skall vara berättigade till mediestöd.

Andreas har i dag en lön på 2,1 miljoner kronor om året, precis samma som statsministern, för sitt jobb som riksdagens talman. Hans fattiga mamma får samtidigt nöja sig med 200 000 kronor om året, eller 16 700 i månaden plus en blygsam utdelning.

Även om ni som läser inte tror på att Andreas och hans mamma är kriminella bidragsparasiter så är en sak 100 procent säker. Det som påstås i denna artikel kommer aldrig någonsin utredas av en enda ansvarsfull myndighet inom Sveriges gränser. Nu sluter djupa staten upp bakom Andreas och sopar igen spåren. Det borde i fall alla vanliga förnuftiga människor kunna hålla med om.

GUNNAR SANDELIN: Känslan av att leva under ockupation

https://detgodasamhallet.com/2021/05/05/gunnar-sandelin-kanslan-av-att-leva-under-ockupation/#more-43965

När jag har försökt att förstå mina känslor av vanmakt inför den eskalerande dårskap som detta land har kommit att leva under, har det slagit mig att det alltmer känns som att jag lever under ockupation. Inte för att jag någonsin har levt i ett ockuperat land, och visst förstår jag att det som händer Sverige i vår tid inte kan jämföras med en reguljär invasion från främmande makt. Men känslan har ändrat karaktär och blivit mer kompakt sedan jag 2008 på DN Debatt skrev att den politiska korrektheten ligger som en giftgas över allting i samhället.

För mig är Sverige numera landet som gavs bort. Den bärande känslan inför detta faktum är sorg. Kanske majoriteten av folket inte skulle instämma, men uppfattningen delas i alla fall av allt fler personer som jag möter. Vad vi kan göra är att dokumentera hur bedrägeriet gick till, vilket jag sedan länge har gjort genom att ta fram fakta i samarbete med Affes statistikblogg. Fakta som talar sitt tydliga språk: Över två miljoner uppehållstillstånd har beviljats sedan millennieskiftet i en befolkning som då var knappt nio miljoner, det är inte någon liten sak. Sedan dess har också antalet personer med utrikes bakgrund som är folkbokförda i riket ökat med en och en halv miljon, medan den svenskättade delen tydligt har minskat, vilket jag nyligen skrivit om här och här  

En stor del migranter har kommit från gravt dysfunktionella länder i tredje världen. Många är från Mellanöstern och Afrika, många är män i reproduktiv och vapenför ålder. Som den här sajtens skribent Mohamed Omar har påpekat flera gånger: Tar man hit mycket av Afrika och Mellanöstern, så får man mycket av Afrika och Mellanöstern här. Många av dessa migranter kommer heller aldrig att integreras, inte ens kunna försörja sig själva, vilket media och politiker sedan länge försöker att dölja.

Forskning som gjordes förra året visade på att förutom högre kriminalitet i dessa nytillkomna grupper, klarar bara en dryg tredjedel av dem i arbetsför ålder som kommer från Mellanöstern och Afrika en självförsörjning på 12 600 kr netto per månad (OECD:s definition av den relativa fattigdomsgränsen), då även jobbsubventioner är inräknade. För utrikes födda tar det i snitt 13–14 år innan 50 procent har uppnått denna låga nivå av självförsörjning. Tidigare mättes ”sysselsättningsgraden”, vilket innebar att en person ansågs vara i arbete om denne hade varit sysselsatt minst en timme under mätperioden.

Känslan av att vara under ockupation har också att göra med den stigande repression som verkställs av svikare bland vårt eget folk. Ingenstans kommer du undan mångkulturen. Det är våra egna politiker, journalister och myndighetschefer som drar åt snaran. Nu senast gäller det bland annat yttrandefriheten på nätet, där samtal från regeringen tillsammans med techjättarna under våren ska diskutera ”demokrati på internet” för att hålla oppositionella fortsatt kort.

Men det kommer mer: Redaktionsstödet föreslås nu, enligt Myndigheten för Press, Radio och TV (MPRT), bara gå till de nyhetsmedier som bedöms som ”ansvarstagande”, som inte sprider ”felaktig eller manipulerad information”. Forskning och akademi ska i ännu högra grad genomsyras av ”den värdegrund som gäller” (proposition 2020/21:60). Vad som definieras som ”deltagande i rasistiska organisationer” kan komma att förbjudas (och det handlar inte om AFA och BLM). Det kan också bli straffbart att ha avvikande uppfattningar om omfattningen av Förintelsen.

I toppen på pyramiden har vi det politiska PK-väldet med världens största skatteunderlag per capita till sitt förfogande, utrustade med en aldrig sinande iver för nya inkluderande projekt. Även om dessa aldrig bär frukt, håller de maskineriet igång. Ledande politiker växeldrar med journalisterna, vilka håller i taktpinnen vad gäller åsiktsdirigering av allmänheten och att exkludera oss som inte vill vara med på den mångkulturella resan.

Denna form av hjärntvätt har pågått i ett halvt sekel. En hörnsten är SVT/SR, som alltid har varit en pålitlig grindvakt och en del av staten. Jag kan inte låta bli att påminna om vad dåvarande TV2-chefen Örjan Wallquist redan 1970 sade till korrespondenten från den brittiska tidningen Observer, Roland Huntford. Denne skrev boken ”The New Totalitarians” (”Det Blinda Sverige”) för 50 år sedan. Där försäkrar Örjan Wallquist i en intervju:

TV skulle aldrig angripa statsministern och regeringen emedan genomsnittssvensken identifierar sig själv med staten och de organisationer och institutioner som har politiskt inflytande. På så sätt känns TV som en del av staten.

Så har våra myndigheter, marinerade som de är i mångkultur, statsfeminism och postmodernistiskt tankegods, fått en anställd kader som antingen tiger eller är värdegrundslojal. Det senare är uppropet för drygt två sedan på UD det hittills tydligaste exemplet på. 261 opolitiska tjänstemän undertecknade då en skrivelse till Regeringskansliets förvaltningschef, där man oroades över huruvida nästa regering skulle kunna komma att urholka ”värdegrunden” i Regeringskansliets arbete.

Själv fick jag i praktiken statligt yrkesförbud 2011 när jag vägrades ett arbete på Statistiska Centralbyrån, efter ett ingripande från SCB:s GD Stefan Lundgren. Detta har jag skrivit om här.

Vi som levt här länge minns ett annat land, präglat av trygghet och samförstånd som bara en någorlunda etnisk homogen befolkning kan uppbåda. Vi betalade skatt under våra yrkesverksamma år därför att vi försäkrades av styrande politiker att det skulle vi få igen när vi en dag kom att bli gamla och sjuka. Nu ska vi istället gilla läget, ställa oss i kön och dela sjukvårdens resurser med vårdkrävande migranter, även illegala, som aldrig har betalt en skattekrona.

Liksom resten av folket, har vi aldrig i några val och än mindre i någon folkomröstning, tillfrågats om vi vill ha den demografiska omvälvning som sedan länge pågår, och som sannolikt kommer att leda till att svenskarna blir i minoritet i sitt eget land. Jag tycker att ”grov trolöshet mot huvudman” är ett relevant begrepp när det gäller att benämna den PK-istiska elitens gärningar. De har länge och målmedvetet satt sitt eget folk på undantag och givit bort vårt land till hela världen.