Delgivning om brott överlämnad till Löfven och Hallengren

Delgivning om brott

2021-05-07
Ingemar Ljungqvist, För Frihet Sverige
https://www.vaken.se/delgivning-om-brott-overlamnad-till-lofven-och-hallengren/

I samband med första maj-firandet i Stockholm överlämnades ett så kallat letter of Notification (delgivning om brott) till två svenska ministrar, statsminister Stefan Löfven och socialminister Lena Hallengren på Valborgsmässoafton. Avsändare var World Freedom Alliance.

Eftersom det är avfattat på relativ tung engelska ges här en förenklad beskrivning:

Inom femton dar kan man annullera brottsbeskrivningen endera genom att ange vissa vetenskapliga fakta som ger stöd åt att exempelvis PCR-testerna för covid är fullt användbara. Kan man inte frambringa detta vetenskapliga underlag kan man ändå undvika anklagelsen om brott om man så snabbt det går ta bort den lagstiftning: pandemilagen som faktiskt borde bygga på vetenskaplig bevisföring, inte antaganden. Likadant att man avbryter de injektioner av experimentellt genmodifierat material av icke medicinskt godkänt material som nu pågår.

Skulle man inom femton dagar ändå nonchalera hela delgivningen blir man noterad och upptagen som delaktig i de brott som man nu samlar material inför och där det förbereds en andra Nürnbergtribunal.

Självfallet krävs också en stor folklig uppslutning bakom kraven och det är här media kommer in i bilden. Antingen kan man skydda det forskningsfusk som ligger till grund för exempelvis godkännandet av PCR-testerna och tiga ihjäl förfarandet .  Eller  så ger man röst   åt en debatt i frågan.

AVSLÖJAR: Här anmäler Folkhälsomyndigheten coronakritiker till MSB – som agenter åt främmande makt

Samnytt har tagit del av Folkhälsomyndighetens mejl i början av pandemin ifjol och kan idag avslöja att myndigheten systematiskt anmälde kritiska medborgare till Enheten för skydd mot informationspåverkan på MSB.

Kontakten med MSB inleds redan den 27 januari 2020 då Folkhälsomyndighetens presschef Christer Janson skriver ett mejl till mejladressen counterinfluence@msb.se. I mejlet undrar han om han skrev till rätt adress:

 

”Jag hade under måndagen ett möte med MSB om coronavirus”.

Inom en halvtimme får han ett svar:

”Hej,
Adressen stämmer”.

Mejlet saknar någon underskrift förutom att det är Watchkeeper på ”Counter Information Influence Section”.

Presstjänst, kontakt — Folkhälsomyndigheten
Christer Jansson

Arbetade som psyopsofficer i Libyen

Christer Janson arbetade under början av 2000-talet som journalist på Sveriges Radio och Sveriges Television. 2011 slutade han arbeta för statstelevisionen och fick istället jobb på Nato där han jobbade med ”Psychological Operations” under militäralliansens insats ”Operation Unified Protector” i Libyen 2011. Därefter fortsatte han arbeta för Försvarsmaktens psyopsförband innan han fick jobb på Smittskyddsinsititutet, numera känt som Folkhälsomyndigheten.

Under 2020 ledde han Enheten för press och säkerhetFolkhälsomyndigheten och kombinerade det med rollen som Press- och Säkerhetsskyddschef – en unik företeelse för en svensk myndighet, där dessa två helt olika funktioner flyter ihop i en funktion. Men inte ens frågor om det vill Janson besvara.

Läs hela artikel här https://samnytt.se/avslojar-har-anmaler-folkhalsomyndigheten-coronakritiker-till-msb-som-agenter-at-frammande-makt/?fbclid=IwAR3IwA___D8dOA_DYma1PmLToX2WLvKl9DdN3A8vL7DfUwdvHvOcfyNIRpE

 

Näthatsgranskaren Tomas Åberg kan ha begått mened i flera rättegångar

Nya Tider Samnytt Janouch skrev om Tomas ÅbergFlera tidningar har skrivit reportage om Näthatsgranskaren Tomas Åberg – bland annat Nya Tider, Katarina Magasin och Samhällsnytt. Åberg stämmer privatpersoner som delar artiklarna. Kollage Nya Riks

26 april 2021
https://www.nyariks.se/nathatsgranskaren-tomas-aberg-kan-ha-begatt-mened-i-flera-rattegangar/

Joakim Lamotte har de senaste dagarna rapporterat frekvent om den legala prövning som Näthatsgranskaren (NHG) Tomas Åberg i sin enskilda förtalsanmälan utsätter honom för vid Göteborgs tingsrätt. Det hela tar sin utgångspunkt i om Lamotte har förtalat Åberg när han har publicerat flertalet negativa sanningar om denne. Förutom att Lamotte har skrivit om fallet på sin egen Facebooksida har han även medverkat i SDs Youtubesatsning Riks. I en av aktbilagorna i fallet har det nu dock framkommit att Åberg ansåg sig vara en offentlig person redan 2012 vilket kan ha påverkat flertalet liknande rättsfall.

I Lamottes fall verkar det inte specifikt handla om huruvida Åberg är en offentlig person eller inte, men Åberg har varje fall krävt att fakta inte skall prövas av rätten.

I ett tidigare fall, gällande författaren Ramona Franssons spridning av liknande information, har det däremot enbart handlat om huruvida Åberg var en offentlig person eller inte. Domare i det fallet var tingsfiskalen Sofia Fors. Hon fick därför en förfrågan där hon ombads beskriva vad en offentlig person är:

”Du dömde nyligen i ett fall som kom att handla om en person var ”offentlig” eller inte. I ditt fall handlade det om en person som anställt sig själv i sin egen förening, kallad NHG och som öppet är föreningens förgrundsfigur.

Vi undrar därför om du har en lagreferens på vad definitionen av offentlig person är.

Fors svarar då kort och gott:

”Jag hänvisar till domen. Där finns hänvisningar till vissa relevanta lagrum, förarbeten och praxis.”

Detta trots att sådan information inte återfinns i domen överhuvudtaget. Domen handlar dock nästan enbart om just frågan ”offentlig person” men någon definition eller lagrumshänvisning framgår inte alls.

Åberg talade sanning 2012 – sen dess har han ljugit?

I fallet med Lamotte har försvaret hittat en inlaga Åberg skickat till Justitiekanslern där det framgår att Åberg var en offentlig person redan 2012. Sedan dess framstår det som att han har blivit en alltmer offentlig genom sitt engagemang i NHG.

Åberg var en offentlig person redan 2012. Detta enligt honom själv.

Men i domen mot Fransson, från januari 2020, där han stämt henne för förtal påstår han något helt annat. Där anför Åberg att man absolut inte får skriva av honom själv bekräftade påståenden eftersom han inför detta mål nu inte längre anser sig vara en offentlig person. Under rättegången uppger han att han inte alls är en offentlig person.

Detta trots att han själv bekräftat att han var det redan 2012.

Man skall ha i minnet att Åberg och NHG driver sin verksamhet i nästintill industriell skala och att verksamheten bistår rättsvårdande myndigheter med kompletta rättsutredningar så att åklagare och domstolar enligt en slags löpande bands princip kan väcka åtal för hets mot folkgrupp.

I fallet med Fransson torgförde Åberg i olika forum att han minsann inte var en offentlig person. Enligt domen har han uppgett följande:

I domen finns ett anförande från Åberg där han påstår sig vara en icke offentlig person. Detta i motsats till tidigare påståenden.

Fransson påstod under rättegången att hon fick lov att skriva sanningen om Åberg och att det var försvarligt ”att sprida uppgifterna eftersom Tomas Åberg är rikskänd och en maktspelare och därmed en offentlig person.” Hon anförde vidare att Åberg själv har ”sökt offentlighet”.

Men domstolen, som alltså inte ens kan förklara definitionen av ”offentlig person” rent rättsligt, meddelade följande:

Sofia Fors med Göteborgs tingsrätt tyckte att Fransson skulle bevisa att Åberg var en offentlig person. Samtidigt påstod Åberg att han inte längre var det trots att han blivit mer offentlig än 2012.

fter detta skriver domare Fors att ”Vid denna bedömning är någon prövning av uppgifternas sanningshalt inte nödvändig. Det är inte heller nödvändigt att pröva om Fransson haft skälig grund för att lämna uppgifterna.”

Det är alltså bevisligen så att rättegången enbart handlade om Åberg var en offentlig person eller inte, men nu har det alltså framkommit i fallet med Lamotte att han var det redan 2012. Det förefaller alltså sannolikt att Åberg kan ha begått mened i flera andra rättsfalls där han bland annat har stämt personer för att ha delat Lamottes inlägg på sociala medier. Om Åberg inte har avlagt vittnesed kallas brottet för ”osann partsutsaga”.

Referenser:

Talmannen Andreas Norlén i härva med mediestöd

När Andreas Norlén är klar med sin politiska gärning har hans släkt lyft över 100 miljoner från staten

Andreas Norlén (M) och hans mamma har fått över 60 miljoner i presstöd under hans tid i riksdagen. Nu får han dessutom 2,1 miljoner i lön om året.

I december 2020 framkom det att Länstidningen Östergötland (LÖ) fick redaktionsstöd av Myndigheten för press, radio och tv (MPRT). Utdelningen var något blygsam och omfattade bara 605 254 kronor. För att få del av stödet har LÖ uppgett att de hade redaktionella kostnader på 1 867 947 kronor för helåret 2019 där kostnaderna för hela utgivningen låg på 5 832 695 kronor. Handläggare i detta fall var en inhyrd konsult vid namn Hilda Wall Gullstrand från bemanningsföretaget Randstad. Vad hon säkert inte var medveten om i sin handläggning var att pengarna inte bara hamnade hos en tidning i Östergötland utan gick vidare till mamman för Sveriges Rikes talman i riksdagen.

Detta är historien om Andreas Norlén och hans mamma. Detta är journalistik som systemmedia aldrig kommer att skriva om. Långt över 60 miljoner kronor i presstöd har de fått sen han kom in i riksdagen. Sånt skvallrar man nämligen inte om.

Vaggades in i bidragsbranschen för dagstidningar

Andreas Norlén är det enda barnet från Gunilla och Urban Norlén och växte upp i Ödeshög. Hans mor verkar ha varit den drivande företagaren i den lilla familjen och startade flertalet tidningsverksamheter som i dag drivs från Motala. Andreas blev snabbt intresserad av familjens verksamhet när han växte upp och startade redan 1993 sitt eget lilla företag, Andreas Norlén AB.

Från denna tid höll familjen mest på med gratistidningar, något som de fortsatte med fram till 2007 när verksamheten såldes. I samband med detta gick de över till den mer lukrativa tidningsbranschen som lever på presstöd från staten. Detta sker alltså nästan samtidigt som Andreas kommer i riksdagen.

I slutet av 2005 köpte familjen via bolaget Kurirengruppen i Sverige AB tidningen LÖ och fortsatte senare under 2010 med förvärvet av Länstidningen Värmlandsbygden (LV), men något ägarintresse från Andreas sida har aldrig funnits registrerat med riksdagen.

I riksdagens deklaration ”Ledamöternas åtaganden och eknomiska intressen listar Andreas inga ägarintressen alls. Han medger dock att han sitter i styrelsen för att alla bolag som inbringar enorma mängder statsbidrag varje år. Källa riksdagen. Skärmdump Nya Riks.

Samtidigt som Kurirengruppen i Sverige AB förvärvade LÖ från Centerpartiet 2005 och började leva på bidrag istället för annonsörer jobbade Andreas heltid för gruppen. Han var ansvarig utgivare och genomförde det redaktionella arbetet med runt tio anställda.

Riksdagsinträdet ställer till problem för Norlén

I oktober 2006 påbörjade dock Andreas sitt arbete i riksdagen och kunde därför inte längre vara fullt delaktigt i familjens företag.

Hela detta framstår säkert som helt normalt men det finns ett litet problem i denna solskenshistoria. Andreas Norlén AB är nämligen samma företag som Kurirengruppen i Sverige AB och Andreas är troligtvis den som är verklig huvudman för allt. Företaget Andreas Norlén AB bytte helt enkelt namn år 2000 och tog samtidigt över alla familjens verksamheter som moderbolag. I denna veva eller i samband med inträdet i riksdagen förefaller det som att hans mamma Gunilla går in som operativ chefsbulvan för sonen. För den som inte känner till hela historia framstår det kanske i dag som att Gunilla äger Kurirengruppen i Sverige AB när hon kanske i själva verket bara är bulvan för sitt enda barn, Andreas. Detta samtidigt som han sitter i riksdagen där en grupp av runt tio kollegor indirekt ger honom mångmiljonbelopp i form av presstöd varje år.

Detta är de olika namnbytena på Andreas företag enligt Bolagsverket:

Enorma statsbidrag som aldrig officiellt deklarerats

Att Andreas är moderat och LÖ officiellt är centerpartiskt förbättrar givetvis bidragssituationen då partierna tillsammans har 30-40 procent av mediestödsnämnden under sin kontroll. Ingen kommer givetvis våga underkänna en tidning som ägs av en moderat i riksdagen, speciellt inte när den ges ut under Centerpartiets flagg.

Samtidigt sitter Andreas i Konstitutionsutskottet 2010-2018, som bland annat handlägger press- och mediestödfrågor. Det kan knappast bli bättre.

LV avyttras från Kurirengrupp i Sverige AB 2018 då hans mor Gunilla nått 74 års ålder och med rätt kan inte tvingas driva två tidningar heltid längre för sin son.

Men under tiden som Andreas sitter i riksdagen delar hans partivänner ut över 60 miljoner kronor till hans ”mamma”.

Parallellt med detta ifrågasätts inte verksamheterna alls av MPRT, detta kanske på grund av att Andreas är uppförd i bolagsordningen som styrelsesuppleant.

Samtidigt som bidragen flödar gör han inlägg på Twitter där han aldrig är sen med att beklaga sig över bidragslandet Sverige och gnälla på både Sverigedemokraternas och Socialdemokraternas inställning till det samma.

Andreas Norlén beklagar sig på Twitter över alla bidrag som Sverige har. Samtidigt är han noga med att inte avslöja att han själv lever på dem. Skärmdump Nya Riks.

Vad han inte gör är dock mer talade. Han har givetvis aldrig tweetat eller beklagat sig över vare sig presstöd eller mediestöd. Detta eftersom han själv är en av de största bidragsparasiterna i landet.

Berikar sig med bidragspengar som skall användas för tidningarna

Ett presstöd är något som tillkommer utöver en tidnings normala verksamhet. Varje år måste de som får stödet noga deklarera hur det har använts. Om LÖ inte hade fått något stöd hade de givetvis gjort stora försluter. Nu gör LÖ istället stora vinster varje år. Under 2013 gör de en utdelning till moderbolaget på 1,05 miljoner vilket motsvarar 36 procent av stödet de fick. Under 2014 skickar tidningen 953 000 kronor till moderbolaget och året efter 700 000 kronor. Nästan 30 procent av presstödet som kommer in till tidningen skickas alltså vidare till ett annat företag.

I LÖ:s redovisning ser det ut som att tidningen precis går runt och de nolldeklarerar varje år. I själv verket gör de stora vinster som skickas vidare som bokslutsdispositioner inom koncernen. Totalt skickas 3,3 miljoner mellan 2013-2018 samtidigt som företaget söker driftstöd från staten.

Förfarandet har kritiserats skarpt av bland annat Stefan Melesko och Axel Andén på Dagens Media och Leif Holmquist på Resume som kallade hela systemet för en privat guldgruva.

Om tidningen nu har fått statligt stöd som de inte använt är de givetvis skyldiga att rapportera detta till MPRT och betala tillbaka pengarna. Istället har Andreas och hans mamma valt att kringgå alla reglerna på ett finurligt sätt.

I den senaste årsredovisningen tog de en utdelning på 400 000 kronor till sig själva men sitter fortfarande på över 2 miljoner i bidragsregn i moderbolaget som väntar på dem.

I paragraf 4 i presstödsförordningen står det tydligt att ”driftsstöd får endast användas för att täcka kostnader som är knutna till utgivningen av den dagstidning som stödet har beviljats för.” I detta fall är det helt uppenbart att pengarna hamnat någon helt annan stans, nämligen i familjens egna fickor.

I sina rapporter uppger de också att pengarna använts för ”avskrivningar”. Vad har detta med utgivningen kan man fråga? Det är ju ingen kostnad utan en avskrivning av egendom som inte nödvändigtvis går ner i värde.

Bolaget som driver LÖ sitter samtidigt självt med 1,34 miljoner i ackumulerade vinster i sin kassa.

Tidningen borde aldrig ha fått presstöd

Även om reglerna för presstöd inte är 100 procent klara är  en typ av tidning som ligger i gränslandet för att få presstöd. Enligt förordningen skall man vara en ”allmän nyhetstidning eller publikation av dagspresskaraktär med reguljär nyhetsförmedling eller allmänpolitisk opinionsbildning”.

Tidningen framstår dock mer som en lokalblaska som försöker sälja reklamutrymme till lokala företag. Reklamen som de ofta producerar för småföretagare hemmavid försöker de framställa som professionella journalistiska reportage.


Tänk på det Sverigedemokrater när ni ber om nåd och adresserar talmannen inför era tal i riksdagen. Det är ingen mer än en trolig bedragare vars släkt lever på bidrag. Han är inte alls den städade person han vill få sig själv av framstå som – han lever i bidragsbrottets gråa gränsland.


Tidningen fuskar troligtvis med upplagan.

Vad som är känt från tidigare fall, gällande bland annat Tempus, är det mycket lätt för en tidning att fuska med sin upplaga. Presstödet är uppdelat i trappsteg, från 1 500, 2 000 och uppåt i jämna tusental. Den som hamnar precis över en upplagegräns får då ungefär 600 000 kronor extra på helåret. Detta fusk hade staten delvis kunnat åtgärda redan för 40 år sen genom att göra bidragskurvan linjär istället för trappstegsformad. För helåret 2018 hamnade LÖ precis över bidragsgränsen 3 000 och fick därmed 700 000 kronor extra av staten. Detta är en bedrift som företaget har upprepat hela tio år i rad.

Vad som inte framgår av denna tabell är dock att de under 2019 klarade gränsen med bara fyra sålda nummer och att denna bravad möjliggjordes av att LÖ sålde hela 66 ”lösnummer” varje vecka. Detta är något som är anmärkningsvärt då dessa transaktioner är kontantbaserade är och helt omöjliga att spåra till slutkund.

Att nämnas i sammanhanget skall också att året innan de sålde LV hade de en upplaga på exakt 2 000. Allt detta gemensamt är givetvis en statistisk omöjlighet.

Felmarginalen var exakt noll när Andreas Norlén AB avyttrade företaget som ger ut Länstidningen Värmlandsbygden. Skärmdump Nya Riks.

 

För att hjälpa upp de dalande upplagorna har de givetvis också prisdumpat sin tidning till mycket låga nivåer. Under största delen av 2000 skall de bara ha tagit 425 kronor för ett helår, men skall nu ha höjt priset till 475.

Redaktionsstödet är ett solklart brott mot regelverket

För att få ta del av det nya mediestödet där redaktionsstödet ingår ställs många specifika krav av MPRT. Ett exempel i sammanhanget är Nyheter24 som inte kunde få mediestöd eftersom de tydligen inte har en tillräckligt hög andel nyheter. LÖ har dock nästan inga nyheter alls. Detta kan vilken person som helst se på deras hemsida. Frågan blir då vem som ligger närmast en allmän nyhetstidning om man studerar dessa två alternativ? Nyheter24 utan några som helst tvivel. Det borde därmed vara helt omöjligt för LÖ att få mediestöd. Trots detta gav MPRT Andreas mamma över 600 000 kronor utan att tveka.

Trots att LÖ är en lokal skvallertidning med stora drag av ett sömnpiller har de anmält till MPRT att de är en ”allmän nyhetstidning” vars ”primära uppgift är att bedriva nyhetsbevakning”. Detta stämmer helt enkelt inte.

Enligt mediestödsförordningen skall man vidare ha ett ”ha behov av ekonomiskt stöd”. Hur man kan ha det samtidigt som man får presstöd och runt 30 procent av pengarna skickas vidare till moderbolaget ”Andreas Norlén AB” är oklart.

Detta har alltså hänt samtidigt som MPRT hittade på vidlyftiga och uppseendeväckande förklaringar till varför tidningar som Nya Dagbladet och NewsVoice inte skall vara berättigade till mediestöd.

Andreas har i dag en lön på 2,1 miljoner kronor om året, precis samma som statsministern, för sitt jobb som riksdagens talman. Hans fattiga mamma får samtidigt nöja sig med 200 000 kronor om året, eller 16 700 i månaden plus en blygsam utdelning.

Även om ni som läser inte tror på att Andreas och hans mamma är kriminella bidragsparasiter så är en sak 100 procent säker. Det som påstås i denna artikel kommer aldrig någonsin utredas av en enda ansvarsfull myndighet inom Sveriges gränser. Nu sluter djupa staten upp bakom Andreas och sopar igen spåren. Det borde i fall alla vanliga förnuftiga människor kunna hålla med om.

Politiska maktsekter

Publicerat den 

Karl-Olov Arnstberg
https://morklaggning.wordpress.com/2021/05/11/politiska-maktsekter/

Inför valrörelsen år 2002 gav journalisten Anders Isaksson ut en fortfarande aktuell liten bok: Den politiska adeln, en beteckning som han hade myntat själv. Den syftade på socialdemokraternas omvandling från ett politiskt parti, som bars fram av en folkrörelse, till ett nätverk för politiska karriärister. I mitten av 1950-talet hade partiet 1,6 miljoner medlemmar. År 2019 var antalet nere i drygt 90.000. Anders Isaksson hade själv varit medlem i SSU och ägnat större delen av sitt liv som författare åt att skriva om socialdemokraterna, främst i fyra böcker om Per Albin Hansson.

Till en del var Den politiska adeln en översiktlig snabbkurs i statskunskap, men texten brände till i två sammanhang. Den ena var att svenska politiker, främst i samband med kommunsammanslagningen på 50-talet, hade gått från deltidspolitiker, som vid sidan av sina ordinarie yrken tog ansvar för samhället, till att bli proffs – det vill säga yrkespolitiker. SSU omvandlades från att vara en skola för partimedlemmar till att bli startrampen för politiska karriärer.

Det andra sammanhanget var att Anders Isaksson såg hur det vuxit fram politiska dynastier, som dels bytte viktiga och högavlönade uppdrag mot lojalitet gentemot det socialdemokratiska partiet, dels lät jobbet gå vidare till nästa generation. Några exempel på ministerbarn som hamnade i toppolitiken är Anna Berger Kettner, landstingsråd i Stockholm, demokratiminister Britta Lejon och justitieminister Thomas Bodström. Men det är inte bara socialdemokraterna som gör på det sättet. När det moderata kommunalrådet i Helsingborg Ella Tengbom-Velander slutar, tar dottern Carin Wredström över. När centerpartisten Sven Torstensson i Strömstad går, träder dottern Åsa in.

Anders Isakssons bok, med underrubriken Politikens förvandling från uppdrag till yrke, sålde snabbt slut och kom i ny reviderad upplaga till nästa valrörelse, år 2006. Kanske Anders Isaksson hade fortsatt att uppdatera boken, om han inte oväntat hade dött år 2009. Mitt sista minne av honom är att vi träffades över en lunch och han ville låna en motorsåg av mig.

Journalisten Niklas Ekdal kommenterade Anders Isakssons politiska adel på följande sätt, i en ledare i Dagens Nyheter i maj 2006:

Ständigt nya myndigheter skapas och bemannas även de med politiker, som miljöpartisten Matz Hammarström på Djurskyddsmyndigheten, centerpartisten Andreas Carlgren på Integrationsverket eller vänsterpartisten Gunnar Ågren på Folkhälsoinstitutet. Politik i parti och minut, förklädd till förvaltning. I Sverige förknippar vi detta nätverk av lojaliteter, tjänster och gentjänster med socialdemokratin, eftersom partiet regerar för det mesta. Ett maktskifte skulle riva om, men förändrar inget i grunden. /…/ Den som är alltför angelägen om att sitta kvar vid köttgrytorna kan tänkas använda utnämningsmakt och allmänna medel för att främja egna intressen snarare än medborgarnas. I extremfallet kunde vi till exempel få en statsminister som kvittar politiska tjänster mot toppjobb, sprider extra mycket skattepengar omkring sig när det är valår, tillsätter en kompis som styrelseordförande i ett statligt monopolföretag där hans fru i egenskap av chef har guldkantade avtal som ingen i regeringen vågar ifrågasätta.

Den svenska demokratin omvandlades från ett folkstyre, med mer än 250.000 förtroendevalda fritidspolitiker, till ett elitstyre där yrkespolitikerna växte samman med en lika stor stab av politiskt tillsatta myndighetschefer och tjänstemän. Den politiska adeln bestämmer sina egna politiska villkor. Den sätter sina egna löner och arvoden, fixar förmåner och traktamenten. Och – inte minst – partistödets storlek. På så sätt har partierna blivit ekonomiskt oberoende.

Bekräftelsen på att politiken var på väg att bli ett yrke, och att en ”politisk adel” höll på att bildas, tyckte Anders Isaksson att han fick med Olof Palmes regeringsbildning 1982. I Palmes regering fanns inte mindre än sju ministrar som saknade förankring i riksdagen. En av dem var den tidigare postchefen Ove Rainer. Det är tveksamt om han ens var socialdemokrat, när han utnämndes. Anders Isaksson såg det som att den svenska statsministerrollen blev presidentiell. Det gällde också för Göran Persson. I hans första regering var inte ens hälften av ministrarna riksdagsledamöter. Och om vi går till moderaterna, hamnade verkligen Beatrice Ask i regeringen därför att hon ansågs vara en skicklig jurist, trots att hon inte hade någon utbildning? Eller handlade det om att hon sedan tonåren hade odlat rätt kontakter, ansågs ofarligt korkad och fullständigt lojal? År 2014 skrev Pierre Gilly på sin blogg:

Men den politiska adeln i Sverige utgörs inte bara av avkomman till politiker: det finns också en hel del syskonkonstellationer och giftermål. Fick Lena Elisabeth Adelsohn Liljeroth jobbet – hon med tårtan – som kulturminister för att hon har gott omdöme eller handlar det om att hon umgåtts med partitoppen sedan tonåren och är gift med förre moderatledaren Ulf Adelsohn? Hur mycket främjades Carl Bildts karriär av att han gifte sig med Bohmans dotter? Hade den italienska tennisspelerskan verkligen kunnat bli svensk EU-parlamentariker om hon inte också blivit Carl Bildts nya fru?

Det som syntes för Anders Isaksson för ett par decennier sedan, är än tydligare i dag. Följande beskrivning av hur en politikerkarriär kan se ut fick jag med mailen från AfS-medlemmen Sven Valerio:

Till att börja med måste tydliga hot elimineras. Konkurrenter som är klart lysande stjärnor blir lätt offer för en dumskallarnas sammansvärjning. Kommunalråden i kommunerna är sällan läkare, advokater eller framgångsrika företagare. Inte heller kan de beskyllas för att besitta egenskaper som karisma och vältalighet. Partimedlemmar med sådana egenskaper, som dessutom uppvisar ambition, manövreras nämligen snabbt ut. Selektionen lyfter fram de mest samvetslösa ränksmidarna.

Att tidigt bli en del av sitt partis kommunförening, ger fördelar i spelet. Likaså att från ung ålder vara en del av ungdomsförbundet och där positionera sig. Nätverkande och alliansbyggande i bästa Robinssonstil är ett absolut måste för att komma framåt. Broilerpolitiker som började sin karriär tidigt i ungdomsförbundet, är idag normen bland heltidsarvoderade politiker.

Nepotism är också ett karaktärsdrag. Maktens barn lyfts fram till positioner. Fredrik Reinfeldts son Gustav var påläggskalv i Solna, men hoppade av politiken för att istället arbeta i faderns extremt lukrativa rörelse. Centerns ekonomiska talesperson Emil Källström är son till ett f.d. och ett nuvarande oppositionsråd. Infrastrukturministern Tomas Eneroth är far till Jesper Eneroth, som sitter adjungerad i socialdemokraternas partistyrelse, utöver att vara ordförande för Socialdemokraterna i Göteborg och detta vid endast 26 års ålder. Mikael Dambergs far var en gång i tiden partikassör i Socialdemokraterna.

Det finns ytterligare ett sätt att positionera sig internt i partierna: genom att sticka ut. Jag kallar detta för en radikaliseringskarriär och strategin är att ständigt bjuda över partilinjen i de politiska modefrågorna för dagen. Mer HBTQ, mer migration, längre föräldraledighet. Vad som än påbjuds i partiet, finns det en eller flera karriärister som är beredda att bjuda över. De balanseras inte av individer som försöker göra poäng av att vara bromsande, återhållsamma och eftertänksamma. Sådana finns inte alls. Radikaliseringskarriär är förmodligen en betydande delförklaring till det svenska tillståndet, där så många politiska frågor har drivits skadligt långt.

Många ledande socialdemokratiska politiker startade i SSU. Det gäller till exempel för Ardalan Shekarabi, civilministern i den av socialdemokraterna ledda regeringen. I december 2004 avslöjade Dagens Nyheter att Shekarabis valkampanj 2003 delvis finansierats med pengar från en intern SSU-fond, avsedd för integrationsprojekt. I mars 2005 kom det fram att Ardalan Shekarabi valts till ledamot i polisstyrelsen i Uppsala län, trots att han varken var svensk medborgare eller bosatt i länet. Ett stalltips är att Ardalan Shekarabi blir partiledare, efter Stefan Löfven. Många PK-kvinnor och invandrare kommer i så fall att rösta på honom. När jag bekantar mig med hans politiska gärning, så framstår han i rätt positiv dager. Det påstås att han doktorerat i juridik men tydligen är det en felaktig uppgift. Han har endast gjort en introduktionskurs på doktorandutbildningen. Det talar också till hans fördel att han nått den politiska toppen utan att föräldrarna banat vägen för honom. Ändå känns det egendomligt att den man som kanske blir Sveriges nästa statsminister inledde sin politiska karriär med att mygla. Det blir lite Mona Sahlin-vibbar.

Swedbank tvingas betala 46,6 miljoner kronor i vite

Publicerad: 2021-05-05
SARA JOHANSSON
https://www.dagensjuridik.se/nyheter/swedbank-tvingas-betala-466-miljoner-kronor-i-vite/

Disciplinnämnden vid Nasdaq Stockholm har i dag beslutat att utdöma ett vite om tolv årsavgifter till Swedbank, totalt 46,6 miljoner kronor.

Disciplinnämnden vid Nasdaq Stockholm har i dag beslutat att utdöma ett vite om tolv årsavgifter till Swedbank, totalt 46,6 miljoner kronor. Detta gäller historiska frågor från tiden 2016-2019.

Nasdaqs disciplinnämnd skriver i sitt beslut att det under en längre tid funnits brister i Swedbanks processer och rutiner för att motverka penningtvätt samt att dessa brister under en lång tid varit kända för Swedbanks dåvarande högsta ledning.

Swedbank skriver att banken fick i mars i år besked från Nasdaq Stockholm om slutsatserna i en undersökning som gällde om banken brutit mot Nasdaqs regelverk under perioden december 2016 till februari 2019. Senare lämnades ärendet över till Nasdaqs disciplinnämnd som nu fattat sitt beslut. Swedbank konstaterade i delårsrapporten 27 april att banken i stora drag delar Nasdaqs slutsatser.

─ Banken har det senaste året vidtagit en rad åtgärder för att stärka informationsgivningen. I och med dagens beslut stängs ytterligare en fråga som gäller bankens historiska tillkortakommanden, säger Jens Henriksson, vd och koncernchef Swedbank.

Banken kommunicerade i delårsrapporten 27 april i år att banken utgick från att Nasdaqs disciplinnämnd skulle utdöma ett vite och avsatte därför 30 miljoner kronor för detta.

GUNNAR SANDELIN: Känslan av att leva under ockupation

https://detgodasamhallet.com/2021/05/05/gunnar-sandelin-kanslan-av-att-leva-under-ockupation/#more-43965

När jag har försökt att förstå mina känslor av vanmakt inför den eskalerande dårskap som detta land har kommit att leva under, har det slagit mig att det alltmer känns som att jag lever under ockupation. Inte för att jag någonsin har levt i ett ockuperat land, och visst förstår jag att det som händer Sverige i vår tid inte kan jämföras med en reguljär invasion från främmande makt. Men känslan har ändrat karaktär och blivit mer kompakt sedan jag 2008 på DN Debatt skrev att den politiska korrektheten ligger som en giftgas över allting i samhället.

För mig är Sverige numera landet som gavs bort. Den bärande känslan inför detta faktum är sorg. Kanske majoriteten av folket inte skulle instämma, men uppfattningen delas i alla fall av allt fler personer som jag möter. Vad vi kan göra är att dokumentera hur bedrägeriet gick till, vilket jag sedan länge har gjort genom att ta fram fakta i samarbete med Affes statistikblogg. Fakta som talar sitt tydliga språk: Över två miljoner uppehållstillstånd har beviljats sedan millennieskiftet i en befolkning som då var knappt nio miljoner, det är inte någon liten sak. Sedan dess har också antalet personer med utrikes bakgrund som är folkbokförda i riket ökat med en och en halv miljon, medan den svenskättade delen tydligt har minskat, vilket jag nyligen skrivit om här och här  

En stor del migranter har kommit från gravt dysfunktionella länder i tredje världen. Många är från Mellanöstern och Afrika, många är män i reproduktiv och vapenför ålder. Som den här sajtens skribent Mohamed Omar har påpekat flera gånger: Tar man hit mycket av Afrika och Mellanöstern, så får man mycket av Afrika och Mellanöstern här. Många av dessa migranter kommer heller aldrig att integreras, inte ens kunna försörja sig själva, vilket media och politiker sedan länge försöker att dölja.

Forskning som gjordes förra året visade på att förutom högre kriminalitet i dessa nytillkomna grupper, klarar bara en dryg tredjedel av dem i arbetsför ålder som kommer från Mellanöstern och Afrika en självförsörjning på 12 600 kr netto per månad (OECD:s definition av den relativa fattigdomsgränsen), då även jobbsubventioner är inräknade. För utrikes födda tar det i snitt 13–14 år innan 50 procent har uppnått denna låga nivå av självförsörjning. Tidigare mättes ”sysselsättningsgraden”, vilket innebar att en person ansågs vara i arbete om denne hade varit sysselsatt minst en timme under mätperioden.

Känslan av att vara under ockupation har också att göra med den stigande repression som verkställs av svikare bland vårt eget folk. Ingenstans kommer du undan mångkulturen. Det är våra egna politiker, journalister och myndighetschefer som drar åt snaran. Nu senast gäller det bland annat yttrandefriheten på nätet, där samtal från regeringen tillsammans med techjättarna under våren ska diskutera ”demokrati på internet” för att hålla oppositionella fortsatt kort.

Men det kommer mer: Redaktionsstödet föreslås nu, enligt Myndigheten för Press, Radio och TV (MPRT), bara gå till de nyhetsmedier som bedöms som ”ansvarstagande”, som inte sprider ”felaktig eller manipulerad information”. Forskning och akademi ska i ännu högra grad genomsyras av ”den värdegrund som gäller” (proposition 2020/21:60). Vad som definieras som ”deltagande i rasistiska organisationer” kan komma att förbjudas (och det handlar inte om AFA och BLM). Det kan också bli straffbart att ha avvikande uppfattningar om omfattningen av Förintelsen.

I toppen på pyramiden har vi det politiska PK-väldet med världens största skatteunderlag per capita till sitt förfogande, utrustade med en aldrig sinande iver för nya inkluderande projekt. Även om dessa aldrig bär frukt, håller de maskineriet igång. Ledande politiker växeldrar med journalisterna, vilka håller i taktpinnen vad gäller åsiktsdirigering av allmänheten och att exkludera oss som inte vill vara med på den mångkulturella resan.

Denna form av hjärntvätt har pågått i ett halvt sekel. En hörnsten är SVT/SR, som alltid har varit en pålitlig grindvakt och en del av staten. Jag kan inte låta bli att påminna om vad dåvarande TV2-chefen Örjan Wallquist redan 1970 sade till korrespondenten från den brittiska tidningen Observer, Roland Huntford. Denne skrev boken ”The New Totalitarians” (”Det Blinda Sverige”) för 50 år sedan. Där försäkrar Örjan Wallquist i en intervju:

TV skulle aldrig angripa statsministern och regeringen emedan genomsnittssvensken identifierar sig själv med staten och de organisationer och institutioner som har politiskt inflytande. På så sätt känns TV som en del av staten.

Så har våra myndigheter, marinerade som de är i mångkultur, statsfeminism och postmodernistiskt tankegods, fått en anställd kader som antingen tiger eller är värdegrundslojal. Det senare är uppropet för drygt två sedan på UD det hittills tydligaste exemplet på. 261 opolitiska tjänstemän undertecknade då en skrivelse till Regeringskansliets förvaltningschef, där man oroades över huruvida nästa regering skulle kunna komma att urholka ”värdegrunden” i Regeringskansliets arbete.

Själv fick jag i praktiken statligt yrkesförbud 2011 när jag vägrades ett arbete på Statistiska Centralbyrån, efter ett ingripande från SCB:s GD Stefan Lundgren. Detta har jag skrivit om här.

Vi som levt här länge minns ett annat land, präglat av trygghet och samförstånd som bara en någorlunda etnisk homogen befolkning kan uppbåda. Vi betalade skatt under våra yrkesverksamma år därför att vi försäkrades av styrande politiker att det skulle vi få igen när vi en dag kom att bli gamla och sjuka. Nu ska vi istället gilla läget, ställa oss i kön och dela sjukvårdens resurser med vårdkrävande migranter, även illegala, som aldrig har betalt en skattekrona.

Liksom resten av folket, har vi aldrig i några val och än mindre i någon folkomröstning, tillfrågats om vi vill ha den demografiska omvälvning som sedan länge pågår, och som sannolikt kommer att leda till att svenskarna blir i minoritet i sitt eget land. Jag tycker att ”grov trolöshet mot huvudman” är ett relevant begrepp när det gäller att benämna den PK-istiska elitens gärningar. De har länge och målmedvetet satt sitt eget folk på undantag och givit bort vårt land till hela världen.

DEBATT: ”Rättssäkerhet och de olika kriminalpolitiska lagen

2021-05-04
https://www.dagensjuridik.se/debatt/debatt-rattssakerhet-och-de-olika-kriminalpolitiska-lagen/

DEBATT – Daniel Larson, åklagare och rättspolitisk debattör

”Rättssäkerhet” används som en magisk kraft för att trolla fram horn i pannan på kriminalpolitiska meningsmotståndare. Gärna saltat med oanständighet, mörka krafter, rättsstatens upplösning, demokratins nedmontering, och slutligen ett uns peppar genom referenser till diktaturer.

Grovt förenklat består den kriminalpolitiska debatten av två lag. Lag Brottsbekämpning med vissa poliser, åklagare och politiker. Lag Rättssäkerhet med vissa advokater, akademiker och vänsterdebattörer. Lag Brottsbekämpning kommer med olika förslag för att vässa brottsbekämpningen och lag Rättssäkerhet förkastar dessa förslag och menar att de hotar rättssäkerheten. Lag Brottsbekämpning värderar medborgarnas trygghet, lag Rättssäkerhet värderar skydd mot statsmakten – särskilt de brottsmisstänkas skydd.

En diskussion om rättssäkerhet i relation till mer effektiv brottsbekämpning förutsätter att rättssäkerhet definieras.

Rättssäkerhet är en funktion av individuella mänskliga fri- och rättigheter i ett civiliserat samhälle. Rättssäkerhet handlar i grunden om att alla ska tillförsäkras fri- och rättigheter och åtnjuta rättslig trygghet. Motsatsen är rättslöshet. För att förverkliga den rättsliga tryggheten finns ett skyddssystem. Fri- och rättigheter är ord på papper, systemet gör de levande och tillgängliga för alla.

Rättssäkerhet bygger på att begränsningar i fri- och rättigheter ska grundas på tydlig lagstiftning. Begränsningar ska ske genom sanktionerade institutioner och utföras med legitima verktyg. Detta krav på legitimitet skapar förutsebarhet och likabehandling. Rättssäkerhet är ett tillstånd där en enskild har rättslig trygghet och har ett praktiskt och effektivt skydd mot icke legitim påverkan i sitt liv. Alla ingripande åtgärder mot en enskild har det legitima systemet ensamrätt på. Rättssäkerhet har inget värde utanför systemet, utan är en integrerad del i systemet.

Rättssäkerhet förutsätter skydds- och granskningsmekanismer som är tillgängliga för alla. Centralt i skyddet är oberoende domstolar som i ett rättvist förfarande avgör vad som ska gälla. Utöver det behövs verkställande organ som ser till att beslut och domar följs.

En specifik skyddsmekanism är rätten till ett effektivt försvar mot brottsanklagelser. Det är russinet som team Rättssäkerhet har plockat ur kakan och kommit att definiera som rättssäkerhet. Rättssäkerhet tar dock inte hänsyn till vem som begränsar den enskildes fri- och rättigheter.

Ett exempel kopplat till rätten till frihet – en av de viktigaste rättigheterna. För den enskilde har det ingen betydelse för rätten till frihet om det är två statsföreträdare som kommer och för bort den enskilde eller om det är andra enskilda, t.ex. ett kriminellt gäng. Den enskildes frihet har begränsats. Om de som berövat den enskilde friheten inte har agerat legitimt, har den enskildes rättsliga trygghet skadats. Rättslöshet har inträtt. Om staten inför en oberoende domstol inte kan visa att åtgärden är legitim, kommer den enskilde friges och få rättslösheten eliminerad. Rättssäkerheten har kommit till den enskildes undsättning.

I scenariot med det kriminella gänget kan den enskilde kontakta polisen och anmäla för att få sin rättslöshet eliminerad genom att statsmakten griper in, hjälper den enskilde och med legitima åtgärder tar hand om förövarna.

För den enskilde innebär rättssäkerhet att systemets skydd står berett för att komma till undsättning och återställa den rättsliga tryggheten. Oavsett vem jag är och oavsett vem som kan tänkas begränsa mig eller göra mig rättslös.

Om den enskilde inte känner trygghet att anmäla det kriminella gänget uppstår ett rättssäkerhetsproblem. Om den enskilde inte har förtroende för att systemet kommer kunna gripa och lagföra förövarna uppstår ett rättssäkerhetsproblem. Därför är statens möjligheter att ha kontroll, upprätta rättslig trygghet och kunna bedriva en effektiv brottsbekämpning en fråga om att stärka rättssäkerheten, inte äventyra rättssäkerheten. Det legitima systemets förtroende och dess förmåga att eliminera rättslöshet är en helt avgörande rättssäkerhetsfråga.

Debatten borde handla om avvägningen mellan olika skyddsintressen i systemet. Inte om att en grupp i en del av systemet ska abonnera på en viss nivå av skydd. Gruppen brottsmisstänkta – eller andra som blir föremål för brottsbekämpningens intresse – är ingen priviligierad grupp såvitt avser rättssäkerhet. Alla ska åtnjuta systemets skydd. En effektiv brottsbekämpning är därför en viktig skyddsmekanism för att upprätthålla rättssäkerhet.

Effektivare verktyg handlar om att det legitima systemet ska få tillgång till mer korrekt information i brottsutredningar. Mer korrekt information i en brottsutredning gynnar de verkliga brottsoffren och den oskyldigt anklagade – alla de som förtjänar att premieras. Effektivare verktyg är en viktig skyddsmekanism mot att oskyldiga ska dömas med stöd av misstolkad eller ofullständig bevisning. Ett bra beslutsunderlag gynnar rättssäkerheten.

Vilka verktyg som finns i systemet för att få fram korrekt information påverkar inte rätten till ett effektivt försvar eller andra skyddsgarantier för brottsmisstänkta. Hårdare straff påverkar heller inte rättssäkerheten för brottsmisstänkta.

Förslaget om att använda tidiga förhör i större utsträckning behöver inte ha något med skyddet att göra. Så länge det finns oberoende domstolar som i en rättvis process fritt får bedöma bevisningen är skyddet intakt. Förslaget syftar till att domstolen ska få ett bättre beslutsunderlag.

Lag Brottsbekämpning döps härmed om till lag Rättssäkerhet. Lag Rättssäkerhet får hitta sig ett annat namn.

Urval av tidigare inlägg:

”Lösningen på gängkriminaliteten kan inte vara urholkning av rättssäkerheten”

”Svensk rättssäkerhet kringgås med hjälp av främmande makt”

”Encrochatbevisning förblindar och förgör rättssäkerheten”

”Politikernas tunnelseende – ett hot mot rättssäkerheten”

Reporter nedslagen av polisen – Intervju med Jesper Johansson om gripandet under demonstration 1 maj

Intervju med Jesper Johansson - Reporter nedslagen av polisen under  demonstration 1 maj. - Swebbtv

https://swebbtv.se/videos/watch/f472f9fc-e0c4-4c33-977d-376d086f835c?utm_source=twitter&utm_medium=social&utm_campaign=video+share

Jesper Johansson är en journalist som ni har mött i våra nyhetssändningar. Han bevakade demonstrationen för Frihet och Sanning som hölls den 1 maj i Stockholm. Han filmar då gripandet av en person som deltagit i demonstrationen. När han filmar stagar en polis fram och greppar hans kamera och även håller för linsen.

Jesper berättar att han försökte lugna ner situationen som blir alltmer uppskruvad. Han blir slagen till marken med batongslag mot vaden och därefter övermannad av ett flertal poliser och gripen med händerna i handfängsel bakom ryggen.

Han beskriver förloppet i programmet och att han blev bortförd och nu står åtalad för våldsamt motstånd.

En av poliserna ansåg även att det kan handla om ”Sabotage mot blåljuspersonal”, en hård lag som tillkommit för att motverka attackerna mot blåljuspersonal i utanförskapsområden.

Vi får en kommentar av journalisten Ingrid Carlqvist som oroas av tendensen att lagar som stiftas mot terrorister utnyttjas för att tysta regeringskritik.
Vi får också ett samtal med polisens presstjänst som inte kan ge ett klart svar på frågan om polisen har rätt att hindra dokumenterande av polisens arbete på en demonstration.
Jesper berättar att det i övrigt var fin stämning på demonstrationen och att det som helhet gick lugnt till.