Politiska maktsekter

Publicerat den 

Karl-Olov Arnstberg
https://morklaggning.wordpress.com/2021/05/11/politiska-maktsekter/

Inför valrörelsen år 2002 gav journalisten Anders Isaksson ut en fortfarande aktuell liten bok: Den politiska adeln, en beteckning som han hade myntat själv. Den syftade på socialdemokraternas omvandling från ett politiskt parti, som bars fram av en folkrörelse, till ett nätverk för politiska karriärister. I mitten av 1950-talet hade partiet 1,6 miljoner medlemmar. År 2019 var antalet nere i drygt 90.000. Anders Isaksson hade själv varit medlem i SSU och ägnat större delen av sitt liv som författare åt att skriva om socialdemokraterna, främst i fyra böcker om Per Albin Hansson.

Till en del var Den politiska adeln en översiktlig snabbkurs i statskunskap, men texten brände till i två sammanhang. Den ena var att svenska politiker, främst i samband med kommunsammanslagningen på 50-talet, hade gått från deltidspolitiker, som vid sidan av sina ordinarie yrken tog ansvar för samhället, till att bli proffs – det vill säga yrkespolitiker. SSU omvandlades från att vara en skola för partimedlemmar till att bli startrampen för politiska karriärer.

Det andra sammanhanget var att Anders Isaksson såg hur det vuxit fram politiska dynastier, som dels bytte viktiga och högavlönade uppdrag mot lojalitet gentemot det socialdemokratiska partiet, dels lät jobbet gå vidare till nästa generation. Några exempel på ministerbarn som hamnade i toppolitiken är Anna Berger Kettner, landstingsråd i Stockholm, demokratiminister Britta Lejon och justitieminister Thomas Bodström. Men det är inte bara socialdemokraterna som gör på det sättet. När det moderata kommunalrådet i Helsingborg Ella Tengbom-Velander slutar, tar dottern Carin Wredström över. När centerpartisten Sven Torstensson i Strömstad går, träder dottern Åsa in.

Anders Isakssons bok, med underrubriken Politikens förvandling från uppdrag till yrke, sålde snabbt slut och kom i ny reviderad upplaga till nästa valrörelse, år 2006. Kanske Anders Isaksson hade fortsatt att uppdatera boken, om han inte oväntat hade dött år 2009. Mitt sista minne av honom är att vi träffades över en lunch och han ville låna en motorsåg av mig.

Journalisten Niklas Ekdal kommenterade Anders Isakssons politiska adel på följande sätt, i en ledare i Dagens Nyheter i maj 2006:

Ständigt nya myndigheter skapas och bemannas även de med politiker, som miljöpartisten Matz Hammarström på Djurskyddsmyndigheten, centerpartisten Andreas Carlgren på Integrationsverket eller vänsterpartisten Gunnar Ågren på Folkhälsoinstitutet. Politik i parti och minut, förklädd till förvaltning. I Sverige förknippar vi detta nätverk av lojaliteter, tjänster och gentjänster med socialdemokratin, eftersom partiet regerar för det mesta. Ett maktskifte skulle riva om, men förändrar inget i grunden. /…/ Den som är alltför angelägen om att sitta kvar vid köttgrytorna kan tänkas använda utnämningsmakt och allmänna medel för att främja egna intressen snarare än medborgarnas. I extremfallet kunde vi till exempel få en statsminister som kvittar politiska tjänster mot toppjobb, sprider extra mycket skattepengar omkring sig när det är valår, tillsätter en kompis som styrelseordförande i ett statligt monopolföretag där hans fru i egenskap av chef har guldkantade avtal som ingen i regeringen vågar ifrågasätta.

Den svenska demokratin omvandlades från ett folkstyre, med mer än 250.000 förtroendevalda fritidspolitiker, till ett elitstyre där yrkespolitikerna växte samman med en lika stor stab av politiskt tillsatta myndighetschefer och tjänstemän. Den politiska adeln bestämmer sina egna politiska villkor. Den sätter sina egna löner och arvoden, fixar förmåner och traktamenten. Och – inte minst – partistödets storlek. På så sätt har partierna blivit ekonomiskt oberoende.

Bekräftelsen på att politiken var på väg att bli ett yrke, och att en ”politisk adel” höll på att bildas, tyckte Anders Isaksson att han fick med Olof Palmes regeringsbildning 1982. I Palmes regering fanns inte mindre än sju ministrar som saknade förankring i riksdagen. En av dem var den tidigare postchefen Ove Rainer. Det är tveksamt om han ens var socialdemokrat, när han utnämndes. Anders Isaksson såg det som att den svenska statsministerrollen blev presidentiell. Det gällde också för Göran Persson. I hans första regering var inte ens hälften av ministrarna riksdagsledamöter. Och om vi går till moderaterna, hamnade verkligen Beatrice Ask i regeringen därför att hon ansågs vara en skicklig jurist, trots att hon inte hade någon utbildning? Eller handlade det om att hon sedan tonåren hade odlat rätt kontakter, ansågs ofarligt korkad och fullständigt lojal? År 2014 skrev Pierre Gilly på sin blogg:

Men den politiska adeln i Sverige utgörs inte bara av avkomman till politiker: det finns också en hel del syskonkonstellationer och giftermål. Fick Lena Elisabeth Adelsohn Liljeroth jobbet – hon med tårtan – som kulturminister för att hon har gott omdöme eller handlar det om att hon umgåtts med partitoppen sedan tonåren och är gift med förre moderatledaren Ulf Adelsohn? Hur mycket främjades Carl Bildts karriär av att han gifte sig med Bohmans dotter? Hade den italienska tennisspelerskan verkligen kunnat bli svensk EU-parlamentariker om hon inte också blivit Carl Bildts nya fru?

Det som syntes för Anders Isaksson för ett par decennier sedan, är än tydligare i dag. Följande beskrivning av hur en politikerkarriär kan se ut fick jag med mailen från AfS-medlemmen Sven Valerio:

Till att börja med måste tydliga hot elimineras. Konkurrenter som är klart lysande stjärnor blir lätt offer för en dumskallarnas sammansvärjning. Kommunalråden i kommunerna är sällan läkare, advokater eller framgångsrika företagare. Inte heller kan de beskyllas för att besitta egenskaper som karisma och vältalighet. Partimedlemmar med sådana egenskaper, som dessutom uppvisar ambition, manövreras nämligen snabbt ut. Selektionen lyfter fram de mest samvetslösa ränksmidarna.

Att tidigt bli en del av sitt partis kommunförening, ger fördelar i spelet. Likaså att från ung ålder vara en del av ungdomsförbundet och där positionera sig. Nätverkande och alliansbyggande i bästa Robinssonstil är ett absolut måste för att komma framåt. Broilerpolitiker som började sin karriär tidigt i ungdomsförbundet, är idag normen bland heltidsarvoderade politiker.

Nepotism är också ett karaktärsdrag. Maktens barn lyfts fram till positioner. Fredrik Reinfeldts son Gustav var påläggskalv i Solna, men hoppade av politiken för att istället arbeta i faderns extremt lukrativa rörelse. Centerns ekonomiska talesperson Emil Källström är son till ett f.d. och ett nuvarande oppositionsråd. Infrastrukturministern Tomas Eneroth är far till Jesper Eneroth, som sitter adjungerad i socialdemokraternas partistyrelse, utöver att vara ordförande för Socialdemokraterna i Göteborg och detta vid endast 26 års ålder. Mikael Dambergs far var en gång i tiden partikassör i Socialdemokraterna.

Det finns ytterligare ett sätt att positionera sig internt i partierna: genom att sticka ut. Jag kallar detta för en radikaliseringskarriär och strategin är att ständigt bjuda över partilinjen i de politiska modefrågorna för dagen. Mer HBTQ, mer migration, längre föräldraledighet. Vad som än påbjuds i partiet, finns det en eller flera karriärister som är beredda att bjuda över. De balanseras inte av individer som försöker göra poäng av att vara bromsande, återhållsamma och eftertänksamma. Sådana finns inte alls. Radikaliseringskarriär är förmodligen en betydande delförklaring till det svenska tillståndet, där så många politiska frågor har drivits skadligt långt.

Många ledande socialdemokratiska politiker startade i SSU. Det gäller till exempel för Ardalan Shekarabi, civilministern i den av socialdemokraterna ledda regeringen. I december 2004 avslöjade Dagens Nyheter att Shekarabis valkampanj 2003 delvis finansierats med pengar från en intern SSU-fond, avsedd för integrationsprojekt. I mars 2005 kom det fram att Ardalan Shekarabi valts till ledamot i polisstyrelsen i Uppsala län, trots att han varken var svensk medborgare eller bosatt i länet. Ett stalltips är att Ardalan Shekarabi blir partiledare, efter Stefan Löfven. Många PK-kvinnor och invandrare kommer i så fall att rösta på honom. När jag bekantar mig med hans politiska gärning, så framstår han i rätt positiv dager. Det påstås att han doktorerat i juridik men tydligen är det en felaktig uppgift. Han har endast gjort en introduktionskurs på doktorandutbildningen. Det talar också till hans fördel att han nått den politiska toppen utan att föräldrarna banat vägen för honom. Ändå känns det egendomligt att den man som kanske blir Sveriges nästa statsminister inledde sin politiska karriär med att mygla. Det blir lite Mona Sahlin-vibbar.

Swedbank tvingas betala 46,6 miljoner kronor i vite

Publicerad: 2021-05-05
SARA JOHANSSON
https://www.dagensjuridik.se/nyheter/swedbank-tvingas-betala-466-miljoner-kronor-i-vite/

Disciplinnämnden vid Nasdaq Stockholm har i dag beslutat att utdöma ett vite om tolv årsavgifter till Swedbank, totalt 46,6 miljoner kronor.

Disciplinnämnden vid Nasdaq Stockholm har i dag beslutat att utdöma ett vite om tolv årsavgifter till Swedbank, totalt 46,6 miljoner kronor. Detta gäller historiska frågor från tiden 2016-2019.

Nasdaqs disciplinnämnd skriver i sitt beslut att det under en längre tid funnits brister i Swedbanks processer och rutiner för att motverka penningtvätt samt att dessa brister under en lång tid varit kända för Swedbanks dåvarande högsta ledning.

Swedbank skriver att banken fick i mars i år besked från Nasdaq Stockholm om slutsatserna i en undersökning som gällde om banken brutit mot Nasdaqs regelverk under perioden december 2016 till februari 2019. Senare lämnades ärendet över till Nasdaqs disciplinnämnd som nu fattat sitt beslut. Swedbank konstaterade i delårsrapporten 27 april att banken i stora drag delar Nasdaqs slutsatser.

─ Banken har det senaste året vidtagit en rad åtgärder för att stärka informationsgivningen. I och med dagens beslut stängs ytterligare en fråga som gäller bankens historiska tillkortakommanden, säger Jens Henriksson, vd och koncernchef Swedbank.

Banken kommunicerade i delårsrapporten 27 april i år att banken utgick från att Nasdaqs disciplinnämnd skulle utdöma ett vite och avsatte därför 30 miljoner kronor för detta.

Reflektioner runt Första Maj

Det är enklast att samla tankarna efter en god natts sömn emellan.

Dagen efter den stora manifestationen i Stockholm fick jag i lugn och ro träffa de två arrangörerna för årets Första Maj manifestation, Max Winter och Filip Sjöström.

Så här sa Max Winter den 2:a maj:

“Jag har en vision om Enighet”.

Och han lånar gärna några tänkvärda rader från USA:s tredje president Thomas Jefferson.

“När regeringen fruktar folket då kan vi ha en demokrati – men när folket fruktar regeringen, då har vi en tyranni”

Filip är den som blickar framåt: ”Första Maj i år var en stor dag och de som deltog kommer verkligen att minnas någonting. Jag kommer att fortsätta att skapa förutsättningar för att alla ska kunna vara fria. Jag arbetar vidare med att genomföra nästa stora manifestation för Frihet och Sanning den sjätte juni”.

Vi som var med, vi minns 

Vi kan verkligen understryka orden att minnas. Det var många som var där första gången och fick uppleva den glädje och kärlek som utspelades under marschen från Norra Bantorget till Vasaparken och inte minst på plats, där hjärtan och röda ballonger stod för kärlekens färger. Dagen efter träffade jag också flera personer – de som är extra känsliga – och som rest till Stockholm för att träffa likasinnade. För dem kanske dagen hade den allra största betydelsen. De hade under Coronaåret 2020 och speciellt nu i år intuitivt känt att någonting verkligen var fel. Inte minst att flera också hade problem inom familjen och med den egna vänkretsen. Den som hade mer eller mindre mobbat dem för att få dem att ta vacciner.

I manifestationen hade de känt sig hemma. I den skrämselpropaganda som tutats i oss från maktens flerfaldiga megafoner krävs det mycket för att stå emot rädslan och mobbningen från den omgivande skocken. Första Maj var det annorlunda. Där kunde man känna den genuina samhörigheten och få bekräftat att man inte var ensam.

Veteranen bland folket. Pensionerade narkossköterskan Margit

Journalisten
Själv hade jag bestämt mig för att kvart i två inta journalistens roll på den historiska platsen: Norra Bantorget. Att vara den observerande åskådaren – men också medmänniskan som vill stå för en dialog mellan de som makten sänt till plats för att uppfylla pandemilagens intentioner, dvs polisen och de som var det brokiga folket och som gick med i det tusenhövdade tåget. Före start blev det alltså lite snack med poliserna i de mer än tio piketbilar stora styrkan med bortemot fyra poliser i varje. Jag kollade att de var på gott humör, så att inte rädslan styrde deras handlingar – och att de förutom att de kände till pandemilagen också visste att det fanns en grundlag – som i flera avseenden står i motsatsställning. Flera poliser hade varit med tidigare, den 6:e mars och 20:e mars så de visste ju att bara de inte provocerade själva med pepparspray och annat så hade de inget att frukta från folket. Jag träffade en av cheferna, Susanne, och vi önskade oss själva lycka till. De lite mer garvade poliserna ser ju på demonstranterna som just det folk de är satta att värna.

Så det blev en balansgång för poliserna att å ena sidan lyda order dvs uppmana till att avbryta både demonstrationståg och tal och musik, och å andra sidan att allt gick städat till. Ja till och med i början av tåget stod några poliser på led för att skydda demonstrationståget.

Råttornas lek med katten
Hela manifestationen kännetecknades av råttornas (de tusendes) lek med katten (polisen). Genom list var det arrangörerna som undgick polisens gillrade bakhåll genom att helt sonika ta andra vägar fram mot slutmålet Vasaparken. Någon munsbit fick dock katten när man på smågatorna från Odenplan stängde av gatorna, så att svansen på demonstrationståget gick av och flera hundra frihetsdeltagare lite förvirrade om slutmålet bara försvann.

Nästintill självklart fick de då och då handplocka en och annan av deltagarna, och denna gången fastnade jag också i klorna och minuten efteråt i deras fordon. Privatskjuts någon kilometer bort till Valhallavägens slut, där jag släpptes. Jag visade självklart bevis på att jag var journalist och legitimerade detta med en medhavd AlmaNova. För mig personligen var det väl litet av en petitess, även om det var en nyttig erfarenhet. Men hur brukar man betrakta regimer som behandlar sitt lands journalister på ett sådant sätt? Och hur gör etablerade media som gråter krokodiltårar över sådana övergrepp på andra ställen i världen?

Självfallet begicks det några övergrepp av en del poliser, exempelvis hur de misshandlade journalisten Jesper Johansson, men det var undantagen i en tillställning som andades fred, frihet och sanning.

Den historiska aspekten: Lenin och Deutsche Bank                                                     

Norra Bantorget har verkligen varit en plats där historiens vindar svept fram. Hit samlades den första och kanske största Förstamaj-demonstrationen någonsin när man på mycket tidigt 1900-tal demonstrerade mot den nedsläckningspolitik som regeringen Hammarskjöld stod för – 50 000 deltagare den gången. Det var en avgörande händelse för att alltmer makt skulle förskjutas till Arbetarrörelsens sida – och för demokrati. Under Första Maj 2021 hade arbetarrörelsen blivit rädslans fångar och kunde inte genomskåda att det hela rörde sig om en plandemi.

I april-maj 1917 skedde en historisk händelse runt Bantorget. Den ryske revolutionären Vladimir Iljitj Uljanov, sedermera Lenin, hade övernattat hos sina kamrater i den svenska arbetarrörelsen i Vasastadens kvarter. Han var på hemresa från sin landsflykt i Schweiz för att på plats delta i denna ryska revolutionära rörelsen i S:t Petersburg. Lenin tillhörde också den Socialdemokratiska rörelsen som på den Andra Internationalen 1914 dyrt och heligt lovat varandra att om globalisterna i Europa skramlade till krig så skulle man uppmana att arbetarna skulle vägra ta till vapen mot varandra. Många svek det löftet.

Det var länge okänt för mig att de som bekostade Lenins hemresa var Deutsche Bank, liksom att samma bank också gav krediter för att finansiera trycksaker till de upproriska i Petersburg. Där tryckte man exempelvis tidningen Pravda, som betyder Sanning.

Hur stor påverkan Deutsche Banks krediter hade för den ryska revolutionen ska vi låta vara osagt, men så snart Lenins röda bolsjeviker vunnit revolutionen så avslutades kriget på östfronten. Tyskland slapp en fiende. Men Deutsche Bank har figurerat mer i världshistorien. Det var via Deutsche Bank som nazisterna i Tyskland kunde finansiera sina krigsansträngningar och utveckla kemi- och läkemedelsindustrin med centralort i Auschwitz. Men Deutsche Banks historia slutar inte där. De har tillsammans med en del läkemedelsindustrier också delfinansierat det stora biolaboratoriet i Wuhan. Det är när man följer pengarnas spår som man finner sambanden.

Coronan används som ursäkt för nerstängningar                                                 Genom att följa utvecklingen visar det sig att alltfler människor, såsom läkare, advokater, ekonomer börjar inse att själva Coronaviruset används som ursäkt för att i skymundan genomföra total nedsläckning av stora delar av samhället. Med pandemilagen har man inskränkt demokratin; Genom att sätta sig i miljardskulder har man överlåtit mycket av besluten till bankernas styrelserum istället för de folkvalda församlingarna; Man har redan fördelat skattebetalarnas pengar över till vaccinindustrin; Och i skymundan har det monterats upp tusentals 5G-antenner runt om i världen.

Susanne Björkholm, med en bakgrund inom svensk militär, var en av talarna

Ljuset bland talarna 
Det fanns en liten spröd röst bland talarna i Vasaparken och det var Susanne Björklund. Men sprödheten i hennes röst bar helt fascinerande starkt fram det budskap hon hade. Hon redogjorde för sin tidigare arbetsuppgift där hon faktiskt kommit inpå livet, de analytiker och strateger som bakom kulisserna – kalla dem gärna den djupa statens företrädare – och hur hon då genomskådade dem både som människor och deras verkliga agenda. Då rör det sig om empatibefriade individer som med kall beräkning lägger fram strategin för hur man ska genomföra “The Great Reset”. Deras största fiende är just de ljusbärare, som Susann själv, och därför ingår det i deras strategi att oskadliggöra oss.

Önnerfors och MSB
De tidigare frihetsmarscherna har klart visat att den första metoden – att minimera och försöka tiga ihjäl sanningen och frihetens förkämpar inte är tillräckligt. Nästa steg är att klistra på frihetskämparna etiketter som foliehattar och konspirationsteoretiker. Här har man exempelvis fått draghjälp av “frimurareprofessorn” Andreas Önnerfors som via Bonniers nyhetsmedia fått breda ut sig om hur farligt det kan vara att söka sanningen bakom olika händelser, det vill säga om det överhuvudtaget förekommit en planering – en konspiration bakom. I april 2021 fick han också MSB:s uppdrag att göra jobbet åt dem. Det blev en studie på mer än 75 sidor med titeln: Konspirationsteorier och Covid-19: mekanismerna bakom en snabbväxande samhällsutmaning.

Har man tagit del av den studien så kan man gott säga att den helt går på tvärs med det vetenskapliga begreppet som vi ser det: Att vara nyfiken och samtidigt kritisk och försöka förklara olika fenomen i vår verklighet.

Enligt Önnerfors ska ett sådant sanningssökande istället ses som farligt och det har han väl rätt i. Sanningen är farlig för makten – när den ljuger. Jag ville testa Önnerfors lite mer så jag ringde sonika upp honom. Eftersom han var upptagen just då så sa han jag kunde återkomma klockan 14. Men se då hade han markerat ut mitt telefonnummer och klarade sig undan en dialog. Han var onåbar.

Cantwell i Aftonbladet
Redan samma dag hade Oisin Cantwell i Aftonbladet en krönika om Frihetsmanifestationen den Första maj: Tänk om knäppgökarna får rätt? Det är lätt att förstå att Cantwell var med och bevakade hela tåget och vi ser att hans rubrik kan innebära en öppning för ett nytt synsätt. För två veckor sedan hade han inte ens fått publicera en sådan rubrik i Schibsteds husorgan. Visst spred han vidare många myter, men han fick ställa frågan. Men för oss som bryter mot den viktigaste lagen i detta avseende, dvs Jantelagen, så bryr vi oss inte så mycket i etablissemangets skriverier. Däremot vill vi gärna hålla fram de som hela tiden sökt sanningen och dit hör AlmaNova.eu, vaken.se, education4future och allra mest folketsradio.se. Idag är det hundra gånger viktigare att vi visar vägen på de bra alternativen än att ondgöra oss över de som kommer med agendor. Det är ett brott mot Jantelagen. Hade inte den haft så stort inflytande hade pandemilagen varit en omöjlighet i Sverige.

Därmed blir det ännu mer tyngd i orden från Max Winter och Filip Sjöströms inledning. Visionen om Enighet och Kampen för att alla ska kunna känna sig Fria blir därmed ännu viktigare.

GUNNAR SANDELIN: Känslan av att leva under ockupation

https://detgodasamhallet.com/2021/05/05/gunnar-sandelin-kanslan-av-att-leva-under-ockupation/#more-43965

När jag har försökt att förstå mina känslor av vanmakt inför den eskalerande dårskap som detta land har kommit att leva under, har det slagit mig att det alltmer känns som att jag lever under ockupation. Inte för att jag någonsin har levt i ett ockuperat land, och visst förstår jag att det som händer Sverige i vår tid inte kan jämföras med en reguljär invasion från främmande makt. Men känslan har ändrat karaktär och blivit mer kompakt sedan jag 2008 på DN Debatt skrev att den politiska korrektheten ligger som en giftgas över allting i samhället.

För mig är Sverige numera landet som gavs bort. Den bärande känslan inför detta faktum är sorg. Kanske majoriteten av folket inte skulle instämma, men uppfattningen delas i alla fall av allt fler personer som jag möter. Vad vi kan göra är att dokumentera hur bedrägeriet gick till, vilket jag sedan länge har gjort genom att ta fram fakta i samarbete med Affes statistikblogg. Fakta som talar sitt tydliga språk: Över två miljoner uppehållstillstånd har beviljats sedan millennieskiftet i en befolkning som då var knappt nio miljoner, det är inte någon liten sak. Sedan dess har också antalet personer med utrikes bakgrund som är folkbokförda i riket ökat med en och en halv miljon, medan den svenskättade delen tydligt har minskat, vilket jag nyligen skrivit om här och här  

En stor del migranter har kommit från gravt dysfunktionella länder i tredje världen. Många är från Mellanöstern och Afrika, många är män i reproduktiv och vapenför ålder. Som den här sajtens skribent Mohamed Omar har påpekat flera gånger: Tar man hit mycket av Afrika och Mellanöstern, så får man mycket av Afrika och Mellanöstern här. Många av dessa migranter kommer heller aldrig att integreras, inte ens kunna försörja sig själva, vilket media och politiker sedan länge försöker att dölja.

Forskning som gjordes förra året visade på att förutom högre kriminalitet i dessa nytillkomna grupper, klarar bara en dryg tredjedel av dem i arbetsför ålder som kommer från Mellanöstern och Afrika en självförsörjning på 12 600 kr netto per månad (OECD:s definition av den relativa fattigdomsgränsen), då även jobbsubventioner är inräknade. För utrikes födda tar det i snitt 13–14 år innan 50 procent har uppnått denna låga nivå av självförsörjning. Tidigare mättes ”sysselsättningsgraden”, vilket innebar att en person ansågs vara i arbete om denne hade varit sysselsatt minst en timme under mätperioden.

Känslan av att vara under ockupation har också att göra med den stigande repression som verkställs av svikare bland vårt eget folk. Ingenstans kommer du undan mångkulturen. Det är våra egna politiker, journalister och myndighetschefer som drar åt snaran. Nu senast gäller det bland annat yttrandefriheten på nätet, där samtal från regeringen tillsammans med techjättarna under våren ska diskutera ”demokrati på internet” för att hålla oppositionella fortsatt kort.

Men det kommer mer: Redaktionsstödet föreslås nu, enligt Myndigheten för Press, Radio och TV (MPRT), bara gå till de nyhetsmedier som bedöms som ”ansvarstagande”, som inte sprider ”felaktig eller manipulerad information”. Forskning och akademi ska i ännu högra grad genomsyras av ”den värdegrund som gäller” (proposition 2020/21:60). Vad som definieras som ”deltagande i rasistiska organisationer” kan komma att förbjudas (och det handlar inte om AFA och BLM). Det kan också bli straffbart att ha avvikande uppfattningar om omfattningen av Förintelsen.

I toppen på pyramiden har vi det politiska PK-väldet med världens största skatteunderlag per capita till sitt förfogande, utrustade med en aldrig sinande iver för nya inkluderande projekt. Även om dessa aldrig bär frukt, håller de maskineriet igång. Ledande politiker växeldrar med journalisterna, vilka håller i taktpinnen vad gäller åsiktsdirigering av allmänheten och att exkludera oss som inte vill vara med på den mångkulturella resan.

Denna form av hjärntvätt har pågått i ett halvt sekel. En hörnsten är SVT/SR, som alltid har varit en pålitlig grindvakt och en del av staten. Jag kan inte låta bli att påminna om vad dåvarande TV2-chefen Örjan Wallquist redan 1970 sade till korrespondenten från den brittiska tidningen Observer, Roland Huntford. Denne skrev boken ”The New Totalitarians” (”Det Blinda Sverige”) för 50 år sedan. Där försäkrar Örjan Wallquist i en intervju:

TV skulle aldrig angripa statsministern och regeringen emedan genomsnittssvensken identifierar sig själv med staten och de organisationer och institutioner som har politiskt inflytande. På så sätt känns TV som en del av staten.

Så har våra myndigheter, marinerade som de är i mångkultur, statsfeminism och postmodernistiskt tankegods, fått en anställd kader som antingen tiger eller är värdegrundslojal. Det senare är uppropet för drygt två sedan på UD det hittills tydligaste exemplet på. 261 opolitiska tjänstemän undertecknade då en skrivelse till Regeringskansliets förvaltningschef, där man oroades över huruvida nästa regering skulle kunna komma att urholka ”värdegrunden” i Regeringskansliets arbete.

Själv fick jag i praktiken statligt yrkesförbud 2011 när jag vägrades ett arbete på Statistiska Centralbyrån, efter ett ingripande från SCB:s GD Stefan Lundgren. Detta har jag skrivit om här.

Vi som levt här länge minns ett annat land, präglat av trygghet och samförstånd som bara en någorlunda etnisk homogen befolkning kan uppbåda. Vi betalade skatt under våra yrkesverksamma år därför att vi försäkrades av styrande politiker att det skulle vi få igen när vi en dag kom att bli gamla och sjuka. Nu ska vi istället gilla läget, ställa oss i kön och dela sjukvårdens resurser med vårdkrävande migranter, även illegala, som aldrig har betalt en skattekrona.

Liksom resten av folket, har vi aldrig i några val och än mindre i någon folkomröstning, tillfrågats om vi vill ha den demografiska omvälvning som sedan länge pågår, och som sannolikt kommer att leda till att svenskarna blir i minoritet i sitt eget land. Jag tycker att ”grov trolöshet mot huvudman” är ett relevant begrepp när det gäller att benämna den PK-istiska elitens gärningar. De har länge och målmedvetet satt sitt eget folk på undantag och givit bort vårt land till hela världen.

DEBATT: ”Rättssäkerhet och de olika kriminalpolitiska lagen

2021-05-04
https://www.dagensjuridik.se/debatt/debatt-rattssakerhet-och-de-olika-kriminalpolitiska-lagen/

DEBATT – Daniel Larson, åklagare och rättspolitisk debattör

”Rättssäkerhet” används som en magisk kraft för att trolla fram horn i pannan på kriminalpolitiska meningsmotståndare. Gärna saltat med oanständighet, mörka krafter, rättsstatens upplösning, demokratins nedmontering, och slutligen ett uns peppar genom referenser till diktaturer.

Grovt förenklat består den kriminalpolitiska debatten av två lag. Lag Brottsbekämpning med vissa poliser, åklagare och politiker. Lag Rättssäkerhet med vissa advokater, akademiker och vänsterdebattörer. Lag Brottsbekämpning kommer med olika förslag för att vässa brottsbekämpningen och lag Rättssäkerhet förkastar dessa förslag och menar att de hotar rättssäkerheten. Lag Brottsbekämpning värderar medborgarnas trygghet, lag Rättssäkerhet värderar skydd mot statsmakten – särskilt de brottsmisstänkas skydd.

En diskussion om rättssäkerhet i relation till mer effektiv brottsbekämpning förutsätter att rättssäkerhet definieras.

Rättssäkerhet är en funktion av individuella mänskliga fri- och rättigheter i ett civiliserat samhälle. Rättssäkerhet handlar i grunden om att alla ska tillförsäkras fri- och rättigheter och åtnjuta rättslig trygghet. Motsatsen är rättslöshet. För att förverkliga den rättsliga tryggheten finns ett skyddssystem. Fri- och rättigheter är ord på papper, systemet gör de levande och tillgängliga för alla.

Rättssäkerhet bygger på att begränsningar i fri- och rättigheter ska grundas på tydlig lagstiftning. Begränsningar ska ske genom sanktionerade institutioner och utföras med legitima verktyg. Detta krav på legitimitet skapar förutsebarhet och likabehandling. Rättssäkerhet är ett tillstånd där en enskild har rättslig trygghet och har ett praktiskt och effektivt skydd mot icke legitim påverkan i sitt liv. Alla ingripande åtgärder mot en enskild har det legitima systemet ensamrätt på. Rättssäkerhet har inget värde utanför systemet, utan är en integrerad del i systemet.

Rättssäkerhet förutsätter skydds- och granskningsmekanismer som är tillgängliga för alla. Centralt i skyddet är oberoende domstolar som i ett rättvist förfarande avgör vad som ska gälla. Utöver det behövs verkställande organ som ser till att beslut och domar följs.

En specifik skyddsmekanism är rätten till ett effektivt försvar mot brottsanklagelser. Det är russinet som team Rättssäkerhet har plockat ur kakan och kommit att definiera som rättssäkerhet. Rättssäkerhet tar dock inte hänsyn till vem som begränsar den enskildes fri- och rättigheter.

Ett exempel kopplat till rätten till frihet – en av de viktigaste rättigheterna. För den enskilde har det ingen betydelse för rätten till frihet om det är två statsföreträdare som kommer och för bort den enskilde eller om det är andra enskilda, t.ex. ett kriminellt gäng. Den enskildes frihet har begränsats. Om de som berövat den enskilde friheten inte har agerat legitimt, har den enskildes rättsliga trygghet skadats. Rättslöshet har inträtt. Om staten inför en oberoende domstol inte kan visa att åtgärden är legitim, kommer den enskilde friges och få rättslösheten eliminerad. Rättssäkerheten har kommit till den enskildes undsättning.

I scenariot med det kriminella gänget kan den enskilde kontakta polisen och anmäla för att få sin rättslöshet eliminerad genom att statsmakten griper in, hjälper den enskilde och med legitima åtgärder tar hand om förövarna.

För den enskilde innebär rättssäkerhet att systemets skydd står berett för att komma till undsättning och återställa den rättsliga tryggheten. Oavsett vem jag är och oavsett vem som kan tänkas begränsa mig eller göra mig rättslös.

Om den enskilde inte känner trygghet att anmäla det kriminella gänget uppstår ett rättssäkerhetsproblem. Om den enskilde inte har förtroende för att systemet kommer kunna gripa och lagföra förövarna uppstår ett rättssäkerhetsproblem. Därför är statens möjligheter att ha kontroll, upprätta rättslig trygghet och kunna bedriva en effektiv brottsbekämpning en fråga om att stärka rättssäkerheten, inte äventyra rättssäkerheten. Det legitima systemets förtroende och dess förmåga att eliminera rättslöshet är en helt avgörande rättssäkerhetsfråga.

Debatten borde handla om avvägningen mellan olika skyddsintressen i systemet. Inte om att en grupp i en del av systemet ska abonnera på en viss nivå av skydd. Gruppen brottsmisstänkta – eller andra som blir föremål för brottsbekämpningens intresse – är ingen priviligierad grupp såvitt avser rättssäkerhet. Alla ska åtnjuta systemets skydd. En effektiv brottsbekämpning är därför en viktig skyddsmekanism för att upprätthålla rättssäkerhet.

Effektivare verktyg handlar om att det legitima systemet ska få tillgång till mer korrekt information i brottsutredningar. Mer korrekt information i en brottsutredning gynnar de verkliga brottsoffren och den oskyldigt anklagade – alla de som förtjänar att premieras. Effektivare verktyg är en viktig skyddsmekanism mot att oskyldiga ska dömas med stöd av misstolkad eller ofullständig bevisning. Ett bra beslutsunderlag gynnar rättssäkerheten.

Vilka verktyg som finns i systemet för att få fram korrekt information påverkar inte rätten till ett effektivt försvar eller andra skyddsgarantier för brottsmisstänkta. Hårdare straff påverkar heller inte rättssäkerheten för brottsmisstänkta.

Förslaget om att använda tidiga förhör i större utsträckning behöver inte ha något med skyddet att göra. Så länge det finns oberoende domstolar som i en rättvis process fritt får bedöma bevisningen är skyddet intakt. Förslaget syftar till att domstolen ska få ett bättre beslutsunderlag.

Lag Brottsbekämpning döps härmed om till lag Rättssäkerhet. Lag Rättssäkerhet får hitta sig ett annat namn.

Urval av tidigare inlägg:

”Lösningen på gängkriminaliteten kan inte vara urholkning av rättssäkerheten”

”Svensk rättssäkerhet kringgås med hjälp av främmande makt”

”Encrochatbevisning förblindar och förgör rättssäkerheten”

”Politikernas tunnelseende – ett hot mot rättssäkerheten”

Reporter nedslagen av polisen – Intervju med Jesper Johansson om gripandet under demonstration 1 maj

Intervju med Jesper Johansson - Reporter nedslagen av polisen under  demonstration 1 maj. - Swebbtv

https://swebbtv.se/videos/watch/f472f9fc-e0c4-4c33-977d-376d086f835c?utm_source=twitter&utm_medium=social&utm_campaign=video+share

Jesper Johansson är en journalist som ni har mött i våra nyhetssändningar. Han bevakade demonstrationen för Frihet och Sanning som hölls den 1 maj i Stockholm. Han filmar då gripandet av en person som deltagit i demonstrationen. När han filmar stagar en polis fram och greppar hans kamera och även håller för linsen.

Jesper berättar att han försökte lugna ner situationen som blir alltmer uppskruvad. Han blir slagen till marken med batongslag mot vaden och därefter övermannad av ett flertal poliser och gripen med händerna i handfängsel bakom ryggen.

Han beskriver förloppet i programmet och att han blev bortförd och nu står åtalad för våldsamt motstånd.

En av poliserna ansåg även att det kan handla om ”Sabotage mot blåljuspersonal”, en hård lag som tillkommit för att motverka attackerna mot blåljuspersonal i utanförskapsområden.

Vi får en kommentar av journalisten Ingrid Carlqvist som oroas av tendensen att lagar som stiftas mot terrorister utnyttjas för att tysta regeringskritik.
Vi får också ett samtal med polisens presstjänst som inte kan ge ett klart svar på frågan om polisen har rätt att hindra dokumenterande av polisens arbete på en demonstration.
Jesper berättar att det i övrigt var fin stämning på demonstrationen och att det som helhet gick lugnt till.

På väg mot riksdagen?

Stefan K

https://petterssonsblogg.se/2021/05/01/pa-vag-mot-riksdagen/

Partiet Nyans börjar utkristallisera sin politik och sin väg, i första hand mot flera kommunstyrelser, men kanske också mot riksdagen. Man gör det med en ny partistyrelse och partimedlemmar som gör det som förväntas i Sverige förorter.

Partiet Nyans hemsida bjuder på en del intressant läsning och nedan ett axplock av det man kan läsa på nyhetssidan.

  • Man ondgör sig över det fokus på klaner i Sverige som gjorts det senaste året. Man nämner att klaner alltid funnits i Sverige och nämner en rad politiker i de svenska riksdagspartierna som man menar ägt monopol i den svenska politiken. Däremot har det aldrig funnits klaner där ledarna bär namn som Hassan eller Ali. Det handlar förstås om främlingsfientlighet.
  • Man vill skrota projekt som Centrum för kunskap och säkerhet i Borås som arbetar mot våldsbejakande extremism och hedersrelaterat våld.
  • Man säger sig ta avstånd från alla ideologier, men också att man är ett parti för muslimer.
  • Man vill inte skrota ebo-lagen. Att ta emot flyktingar är en svensk tradition som kännetecknat Sverige i hundratals år, minst 500 om man ska tro partiet. Att inte låta somalier bo bland andra somalier är Sverigedemokratisk politik.
  • Vägen mot makten ska främst gå genom att värva röster från januaripartierna (S, Mp och C9).
  • ”Sverige är ett fantastiskt mångkulturellt land” och partiet är tydliga med att man främst riktar sig mot invånarna i Sveriges förorter.

Lite om deras politik står att läsa på den här sidan. Ett axplock nedan:

  • Partiet Nyans vill att afrosvenskar skall erkännas som en nationell minoritetsgrupp i grundlagen
  • Partiet Nyans vill tillåta positiv särbehandling med hänsyn tagen till ras eller etnicitet
  • Partiet Nyans vill underlätta för privatpersoner att investera i mer än en bostad samt möjliggöra att hyra ut sin bostad skattefritt
  • Partiet Nyans vill omedelbart slopa kravet på att söka asyl i första land
  • Partiet Nyans vill slopa arbetsgivaravgiften för anställda under 25 år samt för nyanlända
  • Partiet Nyans anser att alla som kommer till Sverige skall lära sig så pass bra svenska att de kan stå upp för sina rättigheter och vara delaktiga i samhället utan att behöva hjälp från andra. Kunniga invandrare är nog det som skrämmer de främlingsfientliga krafterna mest
  • Partiet Nyans vill att det ska bli lättare att starta skola som fristående aktör. Fler friskolor är vad som behövs inte färre
  • Partiet Nyans vill att svenska staten ska erkänna islamofobi som ett samhällsproblem
  • Partiet Nyans vill att polisen och Säpo aktivt arbetar för att etniska minoriteter skall vara proportionellt representerade inom respektive organisation
  • Partiet Nyans vill utreda utvisning av brottslingar utan medborgarskap vid grova brott såsom våldtäkt och mord
  • Partiet Nyans vill slopa pensionärsskatten helt och hållet för pensionärer med inkomst under 20.000 kronor
  • Partiet Nyans vill påpeka att slöjförbud strider mot svensk grundlag och att det skall vara upp till individen om hen vill bära slöja eller inte

Visst finns det en del förslag i partiets politik som kan rubriceras som ”bra”, men det känns som att de förslagen syftar till att locka osäkra väljare från de etablerade partierna och att de punkterna drunknar i förslag som är till för att gynna de man i media benämner som ”nya svenskar”.

Partistyrelsen då. Här på bild hämtad från partiets hemsida.

Partiledaren och partiets grundare, Mikail Yüksel, behöver nog ingen närmare presentation. 2018 uteslöts han från Centerpartiet p.g.a. sin koppling till turkiska extremister, apropå detta med avståndstagande från alla ideologier.

Elvir Begic, partistyrelseledamot, deltog 2010 i en demonstration mot Lars Vilks i hemstaden Norrköping. Vilks rondellhund var en skymf och som troende muslim har man en väldigt nära koppling till sin profet och sin religion, sade Begic då.

Ifrah Degmo Mohamed är f.d. vänsterpartist. Lämnade partiet efter en schism där en granskning av miljöpartisten Awad Hersi stod i fokus.

Rami Hussein, vars twitterkonto förklarar en del. Förespråkar bl.a. kvinnors rätt att bära slöja och månggifte.

Det finns givetvis en hel del annat att lägga upp, men då blir det mer av privat karaktär och det lämnar jag därhän. Frågan kvarstår dock. Är Partiet Nyans ett parti för Sverige och det svenska samhället eller är Partiet Nyans ett parti för muslimer i det svenska samhället?


Punkten där det står följande : ”Partiet vill att afrosvenskar skall erkännas som en nationell minoritet i grundlagen” bör ändras genom att afro tas bort i meningen.

Detta med anledning av att vi snart är där då svenskarna blir en minoritet i sitt eget land.

Ärligt talat, det vore ta mig fan inte mer än rätt åt alla korkade svenskar som genom sitt röstande val efter val möjliggjort för dylika partier att ställa upp till riksdag och kommunalval.

Jalla, jalla, islam åt alla!
Sandor Herold

Vapenstölden från RK – vi har läst den nedlagda förundersökningen

2021-04-27
ERIC TAGESSON
https://www.dagensjuridik.se/nyheter/vapenstolden-fran-rk-vi-har-last-den-nedlagda-forundersokningen/?utm_source=apsis&utm_medium=email&utm_campaign=210501

Sammanlagt har tio pistoler stulits inne på Regeringskansliet – och endast en har återfunnits – i händerna på en gängkriminell tonåring. Den första kända stölden upptäcktes i mars 2019.
Det tog det tio dagar innan polisen tog tag i anmälan – sedan avskrevs stölden som ”försummelse”.
Sju månader senare upptäcktes att ytterligare fem vapen stulits – och en månad senare försvann ytterligare vapen. Efter ett och ett halvt år lades utredningen ner i mars.
Dagens Juridik har läst den 66 sidor långa förundersökningen.

Stölden av Glockpistolerna som Dagens Juridik avslöjade i november 2019 anmäldes till polisen den 25 oktober 2019. Enligt den anmälan saknades fem pistoler samt ammunition, runt 150 skott.
När stölden anmäldes berättade anmälaren för polisen att det under natten mellan den 23 och 24 upptäckts att det fattades fem pistoler i vapenskåpet på Regeringskansliet – en av Sveriges mest välbevakade byggnader.

Förundersökningen – 66 sidor

Dagens Juridik har nu fått ut den nedlagda förundersökningen från Polisen. En utredning som sträcker sig över nästan ett och ett halvt år – och består av sammanlagt 66 sidor förundersökningsprotkoll.
I den kraftigt maskerade förundersökningen framgår att personen som anmälde stölden till polisen berättade att det ”varit stora problem”. Men med vad det varit ”stora problem” vad har polismyndigheten sekretessbelagt. Det framgår dock att det försvunnit ett vapen vid ett tidigare tillfälle – i mars – och att man då rubricerade den försvunna pistolen som ”försummelse”.

Av marsanmälan, som Dagens Juridik också tagit del av, framgår att det fattades en Glock 17, samt två magasin med 30 patroner. Vapnet hade, när stölden upptäcktes, inte kvitterats ut av någon anställd sedan oktober 2018, alltså nästan ett halvår tidigare. När det stals är oklart. Men av en kraftigt maskerad rapport från Securitas vapensamordnare framgår att det ”tagit lång tid innan det uppmärksammats att vapnet saknas”.

Det framgår också att man vid flera tillfällen genomsökte lokalerna, förvaringsskåp, väskor med mera i jakt på vapnet – men utan att hitta det.

Några dagar efter att stölden upptäckts skickade en driftchef på Securitas en redogörelse. Han skrev att han ”personligen har väldigt svårt att tro att det slarvats med vapnen”.

Polisen har under utredningen tagit fram listor på alla som jobbat för Securitas i Regeringskansliet från oktober 2018 tills dess att stölden uppdagades.
Av dem har elva personer slutat sin tjänst under perioden. Men någon misstänkt hittade man aldrig.

Säpo kontaktades

Ett par dagar efter att stölden som anmäldes i oktober kontaktades Säkerhetspolisen, framgår av förundersökningen. Några dagar efter att Säpo informerats återkom de, och meddelade att de inte kunnat läsa anmälan – eftersom den var åtkomstskyddad i Polisens system. Den öppnades då tillfälligt, men utredningen sköttes även fortsättningsvis av Stockholmspolisens enhet för grova brott.

I december 2019, nästan två månader efter stölden av de fem pistolerna, gjorde polisen en så kallad internationell efterlysning av de stulna vapnen. Sammanlagt är det, enligt polisens dokumentation, tio Glock-pistoler som saknas, samt ammunition.

Anställda förhörda

Ett flertal Securitas-anställda har förhörts under utredningen. Bland annat tillfrågas de om rutinerna för hanteringen av vapen, och vilka som har eller har haft tillgång till det rum varifrån vapnen stals. De får också frågor om någon av deras kollegor uppträtt misstänkt.
– Man misstänker alla och ingen. Det är lätt att misstänka någon som sitter i ekonomisk knipa, säger en av de förhörda.

Några dagar efter stölden besökte polisen Securitas huvudkontor, för att få information om vilka rutiner som gällde vid tiden för stölden. Mycket av anteckningarna från mötet har sekretessbelagts, men det framgår att Securitas vapen inte är knutna till en specifik individ – det är alltså lånevapen som de anställda vid behöv kan ”kvittera ut”.

Licensen för vapnen är Securitas, genom en så kallad ”huvudlicens”, vilket betyder att det är Securitas som ansvarar för samtliga vapen. De anställda har i sin tur lånelicenser.

Securitas ansvarar

Av Securitas huvudlicens framgår att det är Securitas ansvar att ta hand om vapnen och ”hålla den under sådan uppsikt att det inte finns risk för att någon obehörig kommer åt den”.
Till licensen finns också en särskild förvaringsföreskrift.
Av den framgår att Securitas vapen ska förvaras i valv eller värdeskåp enligt viss angiven standard. Det står också att om förvaringen sker i dygnetruntbemannad lokal, vilket Regeringskansliet är, så får vapnen förvaras i ”låst innerfack inrymt i ett säkerhetsskåp”.

Den person från Securitas som är med på mötet får också frågan om någon anställd slutat i närtid, på ett sätt som kan väcka misstankar, men så är inte fallet enligt Securitas.

”Mycket bekymrad”

Det framgår också av handlingarna att Regeringskansliets dåvarande chef på säkerhetsenheten i ett samtal med polisen uttryckt att han var ”mycket bekymrad över det inträffade”.

Bara dagar efter den senast kända stölden greps en Securitas-anställd skyddsvakt. Enligt hans advokat förhördes han en enda gång under den nästan ett och ett halvt år långa förundersökningen.
I slutet på mars i år lade åklagare Lucas Eriksson ner utredningen: ”Förundersökningen har lagts ner. Målet kan avskrivas”, skrev han i ett mejl till tingsrätten.

Endast ett av de tio vapnen har återfunnits. Det hittades hos en 16-årig pojke med kopplingar till ett kriminellt gäng. Pojken är bland annat dömd för mordförsök på en gängledare i ett rivaliserande gäng. Ytterligare ett av de stulna vapnen förekommer i en utredning, men har aldrig återfunnits.

Ledaren nr 59 – När en VD ljuger bort miljarder. Tjänstemannaansvar, trolöshet mot huvudman – eller landsförräderi?

Magnus Stenlund

Swebbtv-intervju med Peter Rudling:
https://swebbtv.se/videos/watch/43b63743-0ca6-4a4b-b53e-3bf185ea1e3b

Swebbtv-intervju med Karl Hedin och Lars Bern:
https://swebbtv.se/videos/watch/61448dad-6197-44cd-a5b3-95808a205fbc

Ekots Lördagsintervju med Vattenfalls VD Anna Borg. Bli inte avskräckt av programmets längd, hennes lögn (den vi talar om) kommer redan efter en dryg minut:
https://sverigesradio.se/avsnitt/1603802

Staffan Quist, författare till Klimatnyckeln, ger stöd för det som sägs i Vattenfalls läckta interna rapport, utan att den då var känd:
https://www.di.se/debatt/har-ar-forutsattningarna-for-fortsatt-drift-av-ringhals/?fbclid=IwAR3RaE0YcffV0heGFfAHle0X488xphsUNLJ4WkQ6vFcn1llslWjG2a1GdIc