Brun betyder nazistisk – MP förgiftar debatten

Publicerad 14 okt 202
https://www.expressen.se/debatt/brun-betyder-nazistisk-mp-forgiftar-debatten/?fbclid=IwAR3uvihwfRXBqQV9MAK28KQryg10l3hpdZDB-lLnAeWScPA70avtcPSr0SE

Av Sven-Göran Malmgren

F.d. huvudredaktör för Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien och Svenska Akademiens ordlista
Professor emeritus i svenska språket, Göteborgs universitet

Att brunmåla politiska motståndare är detsamma som att hävda eller antyda att de är nazister. 

Per Bolund och Märta Stenevi tar på sig ett tungt ansvar om de fortsätter kränka minnet av nazismens brott, skriver Sven-Göran Malmgren, fd huvudredaktör för Svensk ordbok och Svenska Akademiens ordlista.

DEBATT. Så här skrev rabbinen och författaren Dan KornBulletin: ”Det är inte bara Ebba Busch som Märta Stenevi kränker när hon kallar den politiska oppositionen i Sverige blåbrun. Hon kränker dem som överlevt nazismens fasor, varav en del ännu finns bland oss. Hon kränker minnet av nazismens brott genom sin skamlösa relativisering. Hon kränker exempelvis minnet av Regina Korn, min farfars mor, och alla de av hennes barn och barnbarn som brutalt mördades. Därmed kränker hon även mig. Det är svårt att förlåta sådant.”

Det var synd att Stenevis språkrörskollega Per Bolund tydligen inte hade läst detta inför partiledardebatten. I så fall hade han nämligen knappast använt ordet blåbrun två gånger, varav en gång efter att Jimmie Åkesson med rätta hade reagerat.

Skyller på Språkrådet

Efteråt fick Bolund förklara sig och hänvisade då till Språkrådets nyordslista 2014, där ordet blåbrun introducerades med en förklaring som märkligt nog inte kopplade efterleden brun till nazismen. Det hela kommenterades sedan i DN av Språkrådsmedarbetaren Ola Karlsson, som i viss mån tog avstånd från Bolunds retorik.

Det minsta man kan säga är att ordet blåbrun har nazikonnotationer.

Det var utmärkt, men när han lade ut texten om ordet blåbrun blev det en smula vagt: ”Poängen var att det sedan lång tid använts i medierna med en ganska urvattnad betydelse för konservativa partiers samarbete med partier som kan betecknas som högerextrema eller högerpopulistiska”. Han tillade dock att Språkrådet nog inte hade tagit med ordet i dag.

Men det var precis lika olämpligt att ta med ordet 2014 utan att koppla dess senare del till 30-talet och nazismen. Man måste skilja på två saker.

Betydelsen nazistisk är inte alls urvattnad

Det är sant att ordet blåbrun (och även ordet brun) har använts flitigt av vänstern i syfte att svärta ner politiska motståndare på högerkanten, mest systematiskt kanske av Vänsterpartiets förre ledare Jonas Sjöstedt. Dessa motståndare har förvisso sällan varit nazister, något som t ex Sjöstedt varit mycket väl medveten om, men syftet har så gott som alltid varit att sätta en naziststämpel på dem.

Språkvetare talar om konnotationer (associativa betydelser), och det minsta man kan säga är att ordet blåbrun har nazikonnotationer. Betydelsen av ordet brun i politiska sammanhang är därför inte urvattnad, den är och kommer troligen alltid att vara ’nazistisk’. Precis som betydelsen av ordet nazist inte urvattnas bara för att en del vänsterdebattörer kallar icke-nazistiska högerpopulister för nazister.

Skamlös relativisering

Att brunmåla politiska motståndare som tillhör partier som är representerade i riksdagen är därför detsamma som att hävda eller antyda att de är nazister. Som Ebba Busch erinrade om här i Expressen har Miljöpartiet ”beklagligt nog, ansvar för demokratifrågorna i regeringen.” Och hon fortsatte: ”Likväl har partiet inga svårigheter att jämföra borgerlig politik med den institutionaliserade ondska och det industrialiserade folkmord som nazismen innebar.”

Partiets språkrör tar på sig ett tungt ansvar om de, kanske i förhoppning att vinna över en och annan V-väljare, fortsätter med att ”[kränka] minnet av nazismens brott genom sin skamlösa relativisering”.

Nazistiska rötter del 1-2 – Julia Caesar i Swebbtv

2021-08-08

https://swebbtv.se/w/23f80421-86cc-4ac9-918a-3f912004170f?fbclid=IwAR0nIWe3IujmiPO84w2u53L5oX7nK26chzHU-29QXG0xBNScXkIqLm4g4cghttps://swebbtv.se/w/23f80421-86cc-4ac9-918a-3f912004170f?fbclid=IwAR0nIWe3IujmiPO84w2u53L5oX7nK26chzHU-29QXG0xBNScXkIqLm4g4cg

Detta är ett program i vår serie ”Swebbtv Embedded” där vi sänder utvalda program från våra samarbetspartners, denna gång med Julia Caesar om familjedynastierna inom SVT och andra mediekanaler som ofta finansieras med skattepengar.

Om programmet del 1:
Centerpartiets partiledare Annie Lööf påstod att hon var förvånad när rösterna från två centerpartistiska islamistiska nämndemän, Ebtisam Aldebe och Hasan Franson, avgjorde domen i ett misshandelsmål i Solna tingsrätt i mars 2018. Shariadomen har väckt stor uppmärksamhet, men Annie Lööf borde inte vara förvånad. Varken Ebtisam Aldebe eller hennes man Mahmoud Aldebe har någonsin försökt dölja att de vill ha muslimsk särlagstiftning i Sverige. Båda har jobbat hårt i många år för att driva igenom särskilda rättigheter för muslimer.

Tre riksdagspartier utmärker sig när det gäller ett generöst förhållningssätt till islamism: centerpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet. Men fenomenet är inte nytt. Samtliga stora riksdagspartier har en väl dokumenterad historia av undfallenhet mot totalitära ideologier och var starkt influerade av nazismen på 1920-40-talen. När motionen om att starta ett rasbiologiskt institut lades fram 1920 rådde fullkomlig politisk enighet i riksdagen.

Sverigedemokraterna har upprepade gånger anklagats av andra partier för att ha ”nazistiska rötter”. Men historien visar att centerpartiets föregångare Bondeförbundet har ett förflutet som är i särklass när det gäller judefientlighet, rasbiologi och främlingshat, och partiet har aldrig gjort upp med sitt förflutna. Här finns tydliga paralleller till att centerpartiet i dag lägger sig platt för islam.
Den politiska enigheten kring ett rasbiologiskt tänkande skulle komma att resultera i lagliga tvångssteriliseringar på godtyckliga grunder under mer än 40 år, från 1934 till 1976. I Befolkningskommissionens sexualutredning från 1936, skriven av Alva Myrdal (s), talas det om ”psykiskt undermåliga barn” samt ”en utvidgad tillämpning av sterilisering å undermåliga individer med asocial läggning”.

Cirka 63 000 personer steriliserades. 93 procent var kvinnor.
Samtidigt ljöd socialdemokraternas kampsång ”Arbetets söner”:
”Människovärdet vi fordra tillbaka.
Kämpa för rättvisa frihet och bröd!”

Om programmet del 2:
I dag är spåren nästan helt utplånade. De flesta av byggnaderna är rivna, och offentliga arkiv är hårt rensade. Lämningarna av en statshemlighet är effektivt bortsopade. Det var aldrig meningen att allmänheten skulle få veta någonting om de hemliga koncentrationsläger för politiska fångar som socialstyrelsen drev på uppdrag av samlingsregeringen under ledning av statsminister Per Albin Hansson (s) i Sverige under 1940-talet.
Uppskattningsvis 3 000 personer frihetsberövades på obestämd tid, utan dom eller rättegång, och utan att veta vad de anklagades för. Som mest satt närmare 1 500 fångar inlåsta samtidigt. Alla läger var inhägnade och bevakades av beväpnade vakter. Fångarna var norska motståndsmän som hade flytt till Sverige från det ockuperade Norge, antinazister, kommunister och syndikalister som av politiska skäl hade flytt från Tyskland eller något av de andra länder som ockuperats av nazisterna. Den svenska regeringens inställning var att allt som kunde tänkas irritera Adolf Hitler måste undanröjas.

De fjorton lägren låg utspridda i landet, de flesta i Dalarna och Hälsingland. För kvinnor byggdes efter krigsslutet 1945 ett läger i Tjörnarp i Skåne. Politiskt ansvarig för koncentrationslägren var socialminister Gustav Möller (s) (1884-1970). Högste ansvarige tjänsteman var Tage Erlander (1901-1985), som var statssekreterare på socialdepartementet. Lägren är en skamfläck i Sveriges historia, och de ansvariga har aldrig ställts till svars.