Svenska banker stoppar biståndspengar

Svenska banker är allt mer restriktiva med överföringar av biståndspengar till Mellanöstern eftersom de oroas för USA:s terrorlagstiftning.

Hårda terrorlagar har lett till att biståndsorganisationer har problem att föra över pengar till partners, visar en granskning av OmVärlden.  En stiftelse tvingas nu lägga ned och svenska biståndsorganisationer måste anlita utländska banker. Nu växer kritiken mot bankernas tuffa regeltolkningar. 

Publicerad: 

I 24 års tid gick det bra. 1997 påbörjades ett samarbete mellan dåvarande Dramatiska Institutet och Sida för kulturbistånd. Först till Palestina och efter hand till ett nätverk av elva dans- och teatergrupper i Egypten, Jordanien, Libanon och Palestina.

2012 övergick samarbetet till Stiftelsen Tamasi Foundation.  Mottagaren av medlen var Tamasi Collective  en organisation som utvärderats av Sida och revisionsbolaget KPMG utan att man hade något att anmärka.

Men våren 2020 meddelade Handelsbanken, där stiftelsen hade sitt konto, att de skulle sluta föra över pengar till grupperna i Mellanöstern.

Skälet man angav i ett mejl var att ”banken är enligt Lag om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism skyldig att ha god kundkännedom om sina kunder”.

”Trots att vi hade mycket dokumentation ville Handelsbanken och Nordea inte skicka våra pengar”, säger Ninni Rydsjö, före detta styrelseordförande för Stiftelsen Tamasi Foundation

Tamasi Foundation hade då lämnat över underlag till banken; om samarbetet med Sida, ansökningar och beslut, redovisningar, revisionsrapporter, samtliga gruppers redovisningar och kontaktuppgifter till handläggare.

Men inget hjälpte. Kontot i Handelsbanken stängdes ner.

– Då vände vi oss till Nordea men i februari 2021 fick vi samma besked, att kontot stängs, trots att vi lagt ner ett stort arbete med redovisningar och dokument. Vi lyckades inte heller övertyga Nordea om att vi inte sysslade med pengatvätt eller främjande av terrorism. I maj 2021 fick vi iväg de sista pengarna innan kontot stängdes för gott, säger Ninni Rydsjö, före detta styrelseordförande för Stiftelsen Tamasi Foundation.

Utan ett bankkonto kan stiftelsen inte söka medel vare sig från Sida, EU eller andra källor.

– Det går helt enkelt inte att fortsätta det samarbete och kulturstöd vi byggt upp under många år. Styrelsen ser ingen möjlighet att bedriva den verksamhet som stiftelsen skapats för och vi kommer att stänga ner stiftelsen, säger Ninni Rydsjö.

El Mastaba Center for Egyptian Folk Music är en av grupperna i Tamasi Collective som tidigare fick stöd av stiftelsen Tamasi Foundation i Sverige. Medel till civilsamhällsorganisationer i Mena-regionen stoppas av svenska banker.

USA satte press på bankerna

Det som hände Tamasi Foundation är inget unikt. Efter terrorattackerna mot USA i september 2001 har framför allt USA:s myndigheter satt press på bankväsendet för att komma åt terrorfinansieringen.

Det har resulterat i en uppsjö av regler och sanktioner som successivt skärpts. Det har gjort det svårare för såväl privatpersoner som organisationer att förmedla pengar till framför allt länderna i Mellanöstern men även en del länder i Latinamerika och Asien.

Sanktionerna försvårar internationella banköverföringar för ett flertal av Sidas utvecklingspartners och humanitära samarbetspartner. Det är en problematik som Kim Zander, regional programhandläggare på svenska ambassaden i Jordanien, brottats med under flera år.

 – Från 2018 har vi i våra avtal med civilsamhällsorganisationer, en artikel om ”Respect for Restrictive Measures”, som är baserad på EU:s sanktionslista med individer och organisationer dit inga pengar får gå. Vårt krav är att våra partners måste säkerställa att de som är på listan inte får ta del av biståndspengarna, säger Kim Zander.

Han berättar att en del lokala kultur- och människorättsorganisationer i Palestina tyckte det var för problematiskt med alla dessa krav och ville avsluta stöden vilket också gjordes.

– Jag förde långa samtal med organisationerna för att förklara varför dessa regler finns. Min bild är att flera banker övertolkar de olika sanktionerna angående terrorism och penningtvätt – för sin egen säkerhets skull. Banker är ju vinstdrivande företag och när det gäller så relativt små belopp som det är i dessa fall anser flera banker att det inte är värt att ta risken eftersom de kan få kraftiga böter om misstag görs, säger Kim Zander.

Finns det då sätt att komma runt problematiken? Att skicka pengar genom andra kanaler än banker? 

 – Vi kan inte återgå till kontanthantering som det var en gång i tiden. Dels innebär det en stor risk för personal att åka runt med en påse pengar, dels leder kontanthantering till sämre kontroll och transparens vilket ökar risken för korruption, säger Kim Zander.

Flyttade till bank i England

Biståndsorganisationen ForumCiv med verksamhet i 70 länder var tvungen att hitta en annan lösning när Handelsbanken 2020 stängde ner deras konton för överföringar till ForumCivs landskontor i bland annat Kenya och Colombia och Kambodja.

– Handelsbanken har en hård policy. Innan dess hade vi bytt från Nordea som också är restriktiva. Vi sonderade möjligheterna att använda annan svensk bank men även Swedbank signalerade att man inte godtar betalningar till Somalia, säger finanschefen Marie Karsberg, Head of Finance på ForumCiv

Lösningen hittade man i England där finansinstitutet StoneX Financial Ltd nu sköter ForumCivs transfereringar till utlandet.

– Helst vill vi ha en svensk bank som kan erbjuda alla tjänster som vi behöver för att hantera svenskt bistånd. Sverige har gjort ett stort åtagande när det gäller bistånd och de svenska bankerna har ett ansvar att hjälpa oss att leverera, säger Marie Karsberg.

Även Kvinna till Kvinna, som arbetar med 150 partnerorganisationer i 20 länder, har problem med att få över pengar till sina kontor i Libanon och Irak.

– Pengar som vi skickar fastnar då och då i mellanled, ofta en amerikansk bank, som inte vill vidarebefordra pengarna. Allt skickas då tillbaka och det tar lång tid att få betalningar genomförda, säger Charina Hallberg, ekonomichef Kvinna till Kvinna.

För att få fram pengar till verksamheten har en del partnerorganisationer med bas i Mellanösternländerna öppnat kontor i Europa dit biståndspengar kan skickas, de kanalerna använder även Kvinna till Kvinna.

Man kan anta att dessa organisationer sedan måste flytta pengar fysiskt ner till sina hemländer.

Bankerna bestämmer själva

Det pågår enligt Sida en dialog med Utrikesdepartementet, Finansdepartementet, andra givare och samarbetsorganisationer i frågan. UD i sin tur driver frågan i EU och för dialog med Finansinspektionen och banker.

Erik Blommé, biträdande chef på avdelningen operativa risker på Finansinspektionen säger till OmVärlden att regelverket för penningtvätt inte per automatik innebär att banker ska avstå från risk.

– Vad regelverket kräver är att bankerna gör vad de ska för att identifiera och hantera de risker för penningtvätt som är förknippade med i deras verksamhet. Om en bank av affärsmässiga skäl väljer att begränsa sitt utbud av produkter och tjänster är det svårt för oss på Finansinspektionen att anmärka på utifrån gällande regelverk. Men det är en utveckling som i förlängningen skulle kunna medföra oönskade effekter. Vi kommer fortsätta följa detta i vår tillsyn.

Bankerna avböjer intervju

OmVärlden har sökt ansvariga på Handelsbanken och Nordea för en intervju om konton de stängt ner. Båda bankerna avböjer intervju. Pressansvarig Mikaela Grönlund på Nordea skickade denna skriftliga kommentar:

” I allmänna termer, utan att kommentera det enskilda fallet, har vi som bank lagar som vi måste förhålla oss till och följa som bank. Lagen kräver att vi har information om våra kunder och hur de använder våra banktjänster (KYC). Vi måste säkerställa att vi förstår vilken verksamhet kunden har, hur de har bedömt sina risker vad gäller att nyttjas för penningtvätt, terrorfinansiering och sanktionsbrott samt vilka rutiner de har. Vi kan inte kommentera enskilda kunder på grund av banksekretessen”.

Anna Possne, Head of Payments Handelsbanken svarar även hon i mejl:

”Vi kommenterar aldrig kundrelationer, av hänsyn till banksekretessen och av omsorg om våra kunder.
Vi ser ständigt över våra erbjudanden, produkter och tjänster, geografiska marknader etc. på basis av affärsmässiga bedömningar. Under de senaste åren har vi allt mer fokuserat bankens erbjudande inom flera områden och marknader, däribland betalningar till utlandet. Absolut vanligast är att volymerna är för låga för att vi ska kunna erbjuda långsiktigt bra tjänster. Också ökade regelkrav ställer krav på affärsmässiga volymer för att vi ska kunna ha ett ekonomiskt hållbart erbjudande för kunderna. Vi har förstås förståelse för att de förändringar vi gör kan påverka kunderna och beklagar detta”.

Calle Blomkvist – Carl Norberg 2021-11-08

Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) var en statlig biståndsmyndighet som 1995 uppgick i det då nybildade Sida. BITS syfte var att främja tekniskt samarbete och ekonomisk och social utveckling i av UD anvisade låg- och medelinkomstländer. BITS verksamhet omfattade projekt och insatser inom områden där Sverige hade kompetens, kunskap och teknologi, och den bärande idén var att samarbetsländerna skulle få tillgång till denna erfarenhet inom områden som var av specifikt intresse för dem.

De biståndsmetoder som användes var främst krediter, internationella kurser och KTS (kontraktsfinansierat tekniskt samarbete). KTS som samarbetsform utformades för att möta efterfrågan på svenska kunskaper och erfarenheter i länder där Sverige annars inte bedrev långsiktigt utvecklingsarbete, såsom exempelvis i medelinkomstländer. Målet med KTS är att ”främja kapacitetsutveckling i samarbetsländerna samt utifrån svenska erfarenheter förmedla kunskap inom områden som är av strategisk betydelse för samarbetsländernas utveckling”. Metoden kräver kostnadsdelning och att mottagarparten tar en ledande roll, samt att samtliga projektförslag skall ha ett tydligt fattigdomsperspektiv.

Den nya formen av u-krediter som tillkom i slutet på 1970-talet sökte kombinera inhemska intressen, såsom att stärka svensk industris konkurrenskraft, med biståndspolitiska intressen. Syftet med u-krediter var flerfaldigt, dels sågs de som ett sätt att skapa utvecklingssamarbete med länder som inte tillhörde de fattigaste länderna; dels såg man dem som en möjlighet att mobilisera nytt kapital för investeringar i dessa länder; och dels fungerade u-krediterna som ett sätt att starkare engagera näringslivet i biståndet. U-krediterna kom att administreras av BITS och blev således en skild verksamhet från biståndet i övrigt (som sköttes av SIDA). U-krediterna blev ett sätt för svenska företag att etablera sig, eller stärka sina positioner, på ett antal viktiga, växande marknader, såsom exempelvis Kina. ”Det finns en bild av Sverige som en humanitär stormakt.

När andra länder duckar, tar Sverige ett kliv framåt. Det gäller inte minst biståndspolitiken där svenska politiker sedan lång tid tillbaka gjort en stor sak av att Sverige anses vara en av världens främsta biståndsgivare. ”Sverige har ett effektivt bistånd i världsklass samtidigt som regeringen står fast vid enprocentsmålet”, slog utrikesminister Ann Linde (S) fast i 2021 års utrikesdeklaration. Men trots detta bistånd i världsklass har det svenska biståndsarbetet återkommande gånger fått kritik för allvarliga och systematiska brister. 2016 kunde SVT:s Uppdrag granskning avslöja att ett korrupt bondekooperativ i Zambia förskingrat ekonomiskt stöd på upp till 30 miljoner kronor från biståndsmyndigheten Sida.

Samma år kritiserade Expertgruppen för biståndsanalys (EBA), en statlig kommitté som utvärderar och granskar biståndsarbetet, Sveriges långvariga bistånd till Tanzania. Under de 50 år Sverige varit verksamt i landet bidrog svenska biståndspengar bara marginellt till fattigdomsreduceringen i landet. Och i år kunde EBA visa på svaga resultat för det svenska biståndet till Afghanistan, ett arbete vars biståndssatsningar under de senaste tjugo åren uppgått till 14 miljarder kronor.”